Tårtlus!

Hade en finfin avslappnad och skön kväll igår.

Alltså, den där djurkanalen: Net Geo Wild, är ju så himla spännande!
Och det bästa med M är att han har den kanalen! Haha nej jag skojja, han är bra på några fler sätt också ;)
Igår snöade jag in totalt på ett program som visade djurattacker på människor. Riktigt spännande! Och snacka om att det (allra oftast) inte är djuren det är fel på utan människor som väljer att bosätta sig mitt bland pumor, vargar och andra vilda ting för att få bo "naturnära" som det så fint heter.
Synd att inte både människor och djur kan lära sig att samsas lite bättre..

Jag är uppväxt mitt på landet i ett stort trevåningshus. Runtom huset var det stora öppna åkrar, och en stor skog med en tjock mossig matta av av blå-sippor och en porlande bäck längst ned där man kunde stå och kika på fiskar.
Vi hade en pool på framsidan, och ladugård full med djur på baksidan. Haha kontraster indeed..

Det var en drömtillvaro för småkidz som ville leka kurragömma eller spela fotboll. Jag kan fortfarande sakna känslan..
Man såg inte ens bort till grannhusen. Det var riktigt naturnära. Men vi slapp iallafall närkontakt med varg och björn.

Däremot kunde det stå rådjur i hallen (jaa i hallen!!) när dom hade känt doften av mammas bullar. Och ibland samsades både rådjur, rävar, ekorrar och fåglar ute vid fågelbordet precis nedanför köksfönstret.
Jag tror inte man insåg då hur speciellt det var att få växa upp där. Att få lära sig leva bland djur och natur på ett helt annat sätt än vad de allra flesta barn gör idag.

Därute var det gummistövlar och mysbyxor som gällde, och ville jag och nån kompis göra oss fina brukade vi låna mammas smink, ta på oss varsin klänning, och sedan promenera tre kilometer ut till riksvägen för där åkte det ibland nån bil som kunde se hur fina vi hade gjort oss. Haha..
Tur att man blir äldre!


Snart får jag en tårta!!! Och imorgon blir jag grand ol´lady, 28 år, mmmmhm! Pensionen närmar sig med stormsteg. Nej jag skojja. Hela livet ligger framför mig, oss, er, dom.

Dessutom ska man leva i dagen har jag hört.
Det som hände igår kan man inte göra något åt, Och vad som händer imorgon, det vet ingen. Men dagen idag, det är ju faktiskt den man lever i.

Carpe Diem to the bone!