31 juli 2009

usch

All gråt har gjort att jag fått en sprängande huvudvärk. Jag har ångest, känner skuld, och har så ont i magen.
Det går inte att sluta gråta. Det känns så mycket mindre dåligt att bli sårad, än att vara den som sårar.

I ett missbruk fungerar fan inte huvudet normalt, även om det är vanliga värktabletter man äter. Man blir luddig och gör det man då tror är bäst. Dumt.

Jag tror inte ens jag kan förlåta mig själv. Han kanske kan förlåta, nångång i sitt hjärta, om jag har tur. Han har ett stort hjärta och förstår ofta mer än jag tror. Men förlåta sig själv är en annan sak när man känner sig usel.
Liksom, han är den jag aldrig aldrig aldrig vill såra, aldrig vara dum för, aldrig ljuga inför. Jag vill att han ska veta precis vart han har mig. Och så har man skaffat sig en lögn för längsedan när man var i ett missbruk, som sedan är mycket svårare att erkänna ju längre tiden går. Sen man blivit ren vill man inte erkänna något som kan skaka omkull den där bra ytan.
Men det funkar inte, jag vill ha det bra ända från botten, därför var jag tvungen att tala om det.

Jag tror till o med jag tvingat undan tanken på att jag ljugit om den saken. Förträngt och hoppas att det skulle försvinna bara nu när jag slutat. Så dumt.

Har man gjort något man mår dåligt över, som att ljuga för den man älskar, då blir det bara mer och mer tydligt att man MÅSTE säga något ju mer man älskar den personen och ju mer respekt man känner inför den. Tillslut måste man ta hål på bubblan för att inte kvävas. Och med resultatet att den andra såklart blir ledsen.
Jag känner mig hemsk.

Vi har det så fint och vackert tillsammans, vi har så roligt, tycker ofta så lika och har samma värderingar, vill åt samma håll och samma saker. Vi kan prata så bra och vi har ofta djupa diskussioner där jag beundrar hans insikt och kunskap.
Och jag ställer till det. Det går inte att göra mer fel..

Läste nyss en bok där det står "Äkta kärlek älskar dig för den du är, inte för det du gör".
Ja, fint skrivet visst, men är man inte det man gör då? Dåliga handlingar - dålig människa?
Jag vet inte.

Jag har hög moral och det är en av anledningarna till att jag mår så fruktansvärt dåligt.
Jag trodde aldrig vi skulle få det såhär nära och intimt med varandra, trodde aldrig att jag skulle känna sådan vilja att vara ärlig och rak mot honom. Det är som att det blivit det viktigaste av allt. Annars hade jag aldrig chansat och varit så dum och sagt något och äventyrat hans tillit till mig.
Nu är det gjort och jag är så ledsen..

Hade fått en sådan fin kommentar av tjejen som designat min blogg. Började gråta när jag läste det hon skrev.
Usch, ibland är man inte alls stolt över den man är. Just nu är jag verkligen inte det.

fy..

Var det ens värt det? Är det värt att lätta på sitt hjärta pga en påtvingande känsla av att vara ärlig, när man ändå sårar. Båda sårar ju. Känner mig hemsk. Jag är en hemsk människa.

Älskar man någon vill man vara ärlig, speciellt om man kommit varann nära med tiden. Innan var det kanske inte lika viktigt men när man känner att förhållandet har blivit på riktigt får man en sådan stark känsla av att vara ärlig. Och när man vet att den ärligheten kommer att såra så blir det jättesvårt.

När man har kroppen full med mediciner så är det lätt att fortsätta med andra saker. Man skyddar sig själv (tror man) och andra (tror man) när man egentligen bara förstör.
Man vill inte att folk ska bli osams eller vara orsaken till bråk. Men i slutändan blir det än värre.
Kanske hade det varit bäst om jag bara hade varit tyst. Allt med droger är ju förbi nu, kanske hade det varit bättre att bara låta allt flyta på?

Det blir som pest eller kolera. Ljuga och känna sig hemsk och oärlig, Eller vara ärlig och såra?
I veckor har jag velat fram och tillbaks. Ena stunden känns det bäst att bara glömma. Andra stunden känns det som att man måste berätta för att kunna ta nästa steg.
Jag har inte kunnat se honom i ögonen när han frågat vissa saker, och om vi ska ha ett riktigt o seriöst förhållande så vill jag inte ha några hemligheter. Även om sanningen sårar.

Förut har det inte känts lika starkt, antagligen för att jag haft skallen full av substanser. Men nu känns det som den viktigaste saken i världen. På riktigt.
Det känns viktigare för mig att vara ärlig och att han hatar mig, än att ha något mellan oss som en spik.
Jag hade två ganska stora hemligheter. Mitt tablettmissbruk (som han visserligen fattat långt innan jag pratade om det, han är knappast dum), och detta. Båda sakerna hänger ihop och jag önskar så att han kunde se sammanhanget, och jag önskar så mycket att han kunde förstå att man ljuger för att skydda sig själv och inte för att såra. Och när man blir ren i huvudet blir allt så tydligt och man känner att man måste berätta.

Jag är glad att det är över med lögner från min sida. Jag är glad att jag är ren i huvudet. Jag är glad att jag vill så långt bort som möjligt från det där, och jag är glad att jag självmant vill vara ärlig för honom. Men jag är inte glad över vilka konsekvenser det ger, och jag är inte glad över att såra så mycket.

Antagligen förstörde jag för mig själv genom att vara ärlig. Men jag kunde inte ljuga längre. Inte för den man älskar, det går inte. Det äter upp en inifrån och känns falskt, även om lögnen inte handlar om otrohet eller liknande. Jag har aldrig känt ett sådant starkt behov av att vara ärlig som jag gör inför honom. Jag vill detta på riktigt, och då kan det inte finnas sånthär mellan oss.

Jag vet att jag är klar med drogerna, det vet jag i hjärtat och har vetat ett bra tag.
Jag hade aldrig svurit på min mamma att inte återfalla om jag inte visste att jag är klar med det, såklart.

Jag har gjort ett aktivt val nu, där kommer inga droger in eller ens tankar om det. Det är bara klart, finito.
Däremot så hade jag inte gjort det valet förut. Jag var vilsen, och trodde knappast att det skulle bli såhär seriöst mellan oss som det faktiskt blivit. Och hemligheter berättar man inte bara sådär, även om man borde.

Jag vet att han läser här, och det är antagligen dåligt. Men jag måste få ut mina tankar.
Jag grinar, känner mig riktigt dålig. Samtidigt vet jag att det aldrig hade gått att fortsätta när det är lögner emellan.
Han berättade en sak igår, en liten grej, men han kände ändå ett behov av att tala om det. Precis så känns det för mig också.
Han tror antagligen att jag ljugit för att såra honom, när jag ljugit för att skydda mig själv och honom. Det är ett dumt tänk, men man är dum när man är mitt uppe i det där. Man gör allt för att skydda sig själv, man skäms över sig själv och vill inte att folk ska döma. Man är livrädd för att folk ska döma, speciellt dom man tycker om.
Sen när man kommer ut klar och pigg i huvudet på andra sidan så inser man hur fel man gjort, och det gör så fruktansvärt ont..

Jag vet inte om han hatar mig för att jag ljugit, eller uppskattar att jag varit ärlig.
Men totalt fel, det blir det iaf.
Jag önskar han kommer förstå att det egentligen är ett stort steg i rätt riktning. Jag hade aldrig vågat vara ärlig mot honom (dig) förut. Nu vågar jag det och VILL vara det, mest av allt. Och när man bär på en stor lögn så önskar man bara att den kunde komma ut i ljuset så att man slipper allt sådant sen. Så att man kan koncentrera sig på det bra och inte på det man försöker dölja.
Därför tar jag chansen att förstöra allt, för att vara ärlig.
Låter fint, men känns fördjävligt.

Hade jag ångest innan så är detta många gånger värre.
Hans blick sa allt.
Att få honom besviken på mig är det värsta jag gjort. Hatar mig själv för det. Och jag undrar om han ens vill försöka sätta sig i mina skor nu. Han är en fin kille, och jag känner mig inte alls som en fin tjej. Känner mig hemsk. Tror aldrig jag gjort något som känns så fel som detta. Aldrig sårat någon såhär mycket.

Saker var annorlunda mellan oss då. Det var bra, men vi var inte alls så nära som vi blivit sista månaderna.
När man närmar sig varann på riktigt klarar man inte att ha hemligheter. Det är inte värt det. För mig iaf.
Och jag kan inte ljuga för honom, det går inte.
Ärlighet är inte alls är bra ibland. Det ska låta så bra att man ska vara ärliga osv, men när man väl är det så känns det bara fel.
Det svider i mina ögon och jag hatar mig själv just nu.
Just nu när jag själv önskar att det ska vara stabilt omkring mig så gör jag såhär. Jag är så jävla dum.

...

Ångest ångest ångest.
Jobbigt.

Kroppen är lite piggare, tack och lov. Men ångesten äter upp mig inifrån.
Vad göra? Jo jag vet vad man bör göra, men det är svårt ibland.

Natten var ganska sömnlös och full av krypningar. Men jag sov bredvid världens finaste kille och kan inte önska mig mer.
Tack Baby.

30 juli 2009

Äntligen

Märkte nyss att jag blev sjukt glad åt att mitt nya läppglans var så fint. Det kan bara betyda en sak:
Livsglädje - Välkommen tillbaka, du har varit efterlängtad.

Hade dessutom fått en sådan vacker kommentar av M på mitt förra inlägg att jag blev alldeles rörd och nu sitter jag med ett sådantdär fånigt leende som bara förälskade kan få.
Kärlek <3


28 juli 2009

Lycka.

Igår var en sådan där dag som ord inte kan ge rättvisa åt.
Jag hade så himla roligt! Det var så vackert där! Och massor utav mys och kärlek. Och jag mådde så underbart bra.
En lycklig dag och jättefin kväll.

Jag älskar känslan av att vi närmar oss varann på riktigt och på djupet, det stärker och betyder så mycket.
Jag trodde aldrig att det kunde kännas såhär. Och ibland önskar jag att det fanns ett enda ord som beskriver och innefattar alla känslor.
Ett enda ord för tillit, respekt, vänskap, förälskelse, tvåsamhet, trygghet, spänning, lycka, och det där som inte går att sätta fingret på. Det där som gör att det känns så rätt. Själsfrände.
Jo det finns ett ord,
Kärlek.

26 juli 2009

...

Det var en underbar kväll igår.
Glad är jag!

25 juli 2009

Mums!

Åh.. jag hade en helmysig kväll igår. Jag älskar att skratta med min älskling. Skratta, leka, mysa, älska, sova.
Jag har så sjukt roligt med honom, han är verkligen min bästa vän och det känns så grymt att ha den kontakten OCKSÅ, samtidigt som man är upp över öronen kär. Han är en fin människa och i hemlighet tycker jag lite synd om alla som inte har en M.
Det är lyxigt värre, och han är Den Bästa!

Dessutom gjorde han världens godaste fruktsallad till mig igår med massor av vattenmelon och körsbär och banan och mandariner. Mums var det!
Och det är typ ett kilo körsbär kvar som jag äter till frukost. M har lite svårt med det där att köpa "lagom" haha ;)

Det är så mycket jag skulle vilja sjkriva, men vissa saker ska man kanske hålla för sig själv.
Jag älskar honom.
För första gången känns det på riktigt.
Dessutom, fick jag en gitarr av honom!

24 juli 2009

Text.

M
How can I tell you
that I love you, I love you
But I cant think of the right words to say
I long to tell you
that Im always thinking of you
Im always thinking of you, but my words
Just blow away, just blow away
It always ends up to one thing, honey
And I cant think of right words to say
Wherever I am, Im always walking with you.
Cat stevens - How can I tell you.

23 juli 2009

Brottsoffer Vs. Gärningsmän.

På måndag ska vi till Furuvik, wohoo!!

Well, något helt annat.
Pratade med en bekant för nån timme sedan som berättade om sin fru. Hon blev antastad och misshandlad på väg hem från krogen för några månader sedan. Hon blev aldrig våldtagen, men det var galet nära. Och det som hände henne räcker för många långa framtida men. Hans egen fru.
Vi pratade om hur samhället behandlar brottsoffer Vs Gärningsmän.
Jag och M hade även denna diskussion för ett par dagar sedan. Vilken hjälp man får, och inte.

Som gärningsman har man alltid rättigheter och de ska läsas upp och förespråkas för i tid och otid. Minsta fel och det haussas upp i media om hur dåligt svenska rättsväsendet behandlar "oskyldiga" människor.
Jag tycker ocksdå det är hemskt när oskyldiga människor blir dömda på förhand, av samhället i sig eller i en domstol. Sådant ska inte hända, självklart.

Men vart finns det fokus som ska läggas på brottsoffret?

Våldtäkt - obligatoriskt samtal dagen efter polisanmälan, MÖJLIGEN en chans till fortsatta samtal hos psykolog. Det beslutet ska man ta själv, det förväntas man orka ta tag i efter ett övergrepp och styra upp tider osv själv. Man får inte mycket hjälp utan slussas ofta runt till olika instanser som därifrån bara skickar dig vidare till ytterligare en.
Man måste vara FRISK för att orka vara SJUK.

Misshandlad - Samma sak. Möjligen ett samtal, sedan förväntas man klara av och hantera traumatiska minnen själv. Och om man, gud förbjude, söker hjälp så blir man:

1. Inlagd på akutpsyk, istoppad mängder av mediciner och går zonkad som en zombie dag in och dag ut utan att få någon adekvat VÅRD. Nerdrogad och utan att ställa till problem dvs.

2. Uppsatt på en väntelista till psyk där väntetiden brukar ligga på mellan 3-6 månader. På den tiden hinner man må dåligt fler ggr än vad som förväntas på jobbet/hos familjen/etc och livet går ofta ännu mer utför.

Sverige behandlar sina gärningsmän som ömtåliga barn som ska skyddas från allt och alla, de ska få vård, samtal, bra mat, hjälp att återigen slussas ut i samhället, stödboende, kontaktpersoner, uppföljning, osv.

Brottsoffren får... oftast, och nästan, ingenting alls.

Jag tycker det är fördjävligt.

blä.

Uuuusch hemska dagar. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan M. Han tar hand om mig som en räddande och stark ängel när jag är dålig. Han är min hjälte. Och han hjälper mig mer än vad han tror. Kärlek och tron på den kan göra mycket.

Pratade nyss med en bekant på nätet som gått igenom samma sak många gånger som jag gör nu. Han sa MAX tre dagar till av det allra värsta, sen lovade han att det skulle vända. Jag försöker lita på dom orden, han vet nog vad han pratar om, hoppas jag.
Börjar trappa ut medicinen idag också. Måste göra det för att det ska bli bra.

Fick panik imorse när jag vaknade. Tycker så synd om M, inte lätt för honom att veta vad han ska göra heller liksom. Usch.. när det här är avklarat kan jag fasiken ta över världen.
Och jag SKA klara det. Det finns inget annat i mitt huvud. Jag ska fixa det, det bara är så.

En ängel viskade till mig "Vi ska älska oss igenom detta", och det ska vi göra.
Kärlek övervinner allt, och jag klarar detta. Från och med nu är jag sjukt bestämd.
JAG klarar det, VI klarar det.
Snart är det över. Tack och lov.

21 juli 2009

...

Måste fixa detta. Har faktiskt fått en gitarr.
Kärlek.

20 juli 2009

..

"Du är endast trovärdig inför andra,
sålänge du är trovärdig inför dig själv och handlar enligt den insikten"
Sant.

Snart över.

Usch.. morgnarna är inte bra. Nu är jag helt utan medicin och ska känna den här drygkänslan dygnet runt. Ett tag.
Jag vet, det finns inga genvägar osv, jag vet att man måste till botten för att må bättre, men fy vad jobbigt det är. Kvällarna är helt okej, men morgnarna är hemska. Det bränner på kroppen och musklerna fungerar inte.
Jag vet att M tycker det är jobbigt också, jag ser det i hans ögon, och jag hatar att det är jag som får honom att må mindre bra..
Men snart, alldeles snart, är det över på riktigt. Jag kan nästan nudda mållinjen med handen nu.
Vi kan snart leva lyckliga utan problem, utan mediciner, bara som vanligt. Göra allt man vill utan att tänka på sådant.
Underbart.

Jag LÄNGTAR tills det har gått några dagar till. Verkligen längtar.
Jag längtar efter att känna den där piggheten komma tillbaks, kraften, och orken. Jag längtar tills huden slutar brännas, och jag längtar efter att känna mig bekväm igen.

Några dagar till. Några dagar till. 4, kanske max 5, sen borde det inte bara vända utan börja GÅ ÖVER. Långa dagar men man ser ett slut nu åtminstone.
Lycka!!
M hjälper mig så mycket trots att han inte tror det. Att få ligga i hans famn på kvällen och känna att allt är bra, det är guld värt. HAN är guld. Hans ord och handlingar, det betyder mycket.

Han sa en sådan tänkvärd sak för nån dag sedan, "Titta på mig, jag klarar mig utan mediciner i kroppen, då kan du göra det också"
Jag har tänkt på det. Det var bra sagt. Han kan - jag kan.
Han är den starkaste killen jag vet. Vilken annan som helst hade bangat för längesen när det blir jobbigt.
Han håller modet uppe inte bara själv utan på mig också.

Jag ska fixa detta. Det är så nära nu. Bara att fortsätta.
Snart är det äntligen över.
Då ska vi fira! :)

19 juli 2009

Ibland blir det fel.

Citat från idol-Darin:
När jag fick mitt skivkontrakt i 2an kändes det naturligt att satsa på det.

Titta!

En dålig bild men den är sååå fin!!
Blanksvart och med världens vackraste ljud.
Jag är så rörd och glad!
Sådär glad att man vill skrika. Ungefär samma känsla som när jag tänker på M.

Hjälp, jag dör.

Älskade M kom nyss hit. Han har köpt en helt ny gitarr till mig :O
Jag spelar mycket gitarr och har en ganska gammal, söt, och liten gitarr sedan förut, och har i flera år önskat mig en helt ny. Men vem har råd med det liksom.
Så kommer M, på en SÖNDAG dessutom när allt är stäng, med en gitarr till mig!!!
Han har kontakter den mannen. Säger ju att han är min favvo-gangster!

Jag började störtböla.
Sitter här i världens chocktillstånd och vet inte om jag ens vågar spela på den. Bara skakar i kroppen.

Vilken pojkvän jag har. Han är helt otrolig.
Han är så generös med allt, både saker, ord, känslor, komplimanger, kärlek, närhet...

Han är verkligen den enda. Blir man behandlad såhär och har ögon för någon annan, då är man foolish. Inte bara pga av en gitarr, utan med allt. Hela hans sätt att vara gör att jag inte saknar någonting alls. Han sätt att prata, orden han säger, sättet han gör saker på. The one.

Mina känslor går inte att sätta ord på, allting låter så fånigt och klyschigt.
Han har fått hela mitt inre i kaos, allting är upp o nedvänt och det enda jag tänker på är om han mår bra, har det bra. Jag är stolt och så lycklig!

Livet med honom är underbart, fint, roligt, spännande, grymt. Jag önskar mig ingen annastans i VÄRLDEN än till just hans famn.
Jag älskar honom till månen och tillbaks.

Ny design!

Åhh titta, jag har fått en ny design! En kanonduktig tjej som har bloggen www.vantabebis.blogspot.com/ har gjort designen och den blev precis så som jag önskade.
Kunde inte vara mer nöjd. Helnöjd! Tack tjejen!
Kika in hos henne vettja, hon har en himla bra blogg själv dessutom! :)

18 juli 2009

Kreativ.

Nu... ska jag teckna!
Eller måla kanske, med akvarell eller oljefärg. Nej akryl får det bli.
Kul!

sweet

Åhhh vilken fin kommentar jag hade fått av M.
Tack baby, du är underbar!
Kärlek <3


Stackars..

Usch tycker så galet synd om M. Han kan verkligen inte må bra av att stå o jobba med den där helgstressen och allt folk, samtidigt som han sovit ett par timmar bara.
Stackars stackars M :/

Vill så gärna göra något för honom men vet inte vad. Han säger alltid nej då man frågar om man kan göra något, så det är lite svårt att veta om det EGENTLIGEN behövs göras något. Man får liksom gissa lite :)
Han är fin han! Världens finaste.

Städa.

Åh vad sköönt. Har äntligen dammsugit överallt, och haft STORSTÄDNING utav badrummet. Det behövdes rensas upp bland alla sminkprodukter och göras rent, tvättas handdukar, rengöra speglar, och skrubba golv.
Härligt när sånt är klart.

Det låter kanske tokigt men för mig är det ett BRA tecken när jag inte städar sådär frenetiskt varje dag. Alltså, när jag städar som en normal människa, då är det ett bra tecken, som nu :)

När jag mår dåligt blir jag värsta kontrollfreaket (fast bara i städning) och inte ett dammkorn får finnas, inte en pryl får stå snett. Alltså, det har flera ggr gåttriktigt mycket till överdrift det där.
Förut kunde jag dammsuga både två och tre gånger VARJE DAG. Morgon (middag) kväll.
Och visst är det bra att ha rent o snyggt omkring sig, har alltid fått mycket komplimanger om att jag har det så städat och fint hemma, och det är ju så jag trivs. jag VILL ha det snyggt och fint omkring mig.
MEN, det finns en gräns när man städar för att kontrollera någon form av inre kaos, och när man städar för att det behövs.

Nu städar jag för att det behövs, och det är jätteskönt. En lättnad. Nu kan det gå 1,5 vecka mellan gångerna jag dammsuger och det ligger dammtussar i hörnen stora som kloakråttor, men det gör mig inte så mycket. "Fixar det imorrn" brukar jag tänka, och DET är framsteg för mig. På riktigt.
Jag har börjat slappna av på ett helt annat sätt, allt behöver inte vara perfekt för att man ska duga. Och det är roligare att lägga tid och energi på annat :)

Och jag har hellre dammtussar i hörnen nån dag extra, det är faktiskt rätt hemtrevligt ^^
Men faktum kvarstår, jag tycker det är rätt roligt att städa. Och när jag bor i ett hus, då kommer det bli skitkul att städa!
Jag ska plocka och fixa varje dag. Jag älskar att pyssla med såntdär, göra fint och hemtrevligt. Speciellt om man bor tillsammans med någon, såklart.
Det är mysigt! :)

Är det något spöklikt med att ha stånd klockan sex?

Min älskade M. Vi somnade inte förrän efter sex imorse, och han ska jobba elva timmar med start klockan tio. Tror ni han klagar? Aldrig.
Vi har så roligt ihop att vi inte vill somna, det är inte hälsosamt för honom, stackarn..

Skitstressigt när han ska till jobbet, han är försenad osv. Då åker han och köper världens största baguette till frukost till mig, sen vidare till affären o köper mjölk, sen hit o lämnar det, SEN åker han till jobbet, trots att han redan var sen innan.

Han är så omtänksam och snäll att jag får skuldkänslor och tycker så sjukt synd om honom som måste jobba idag.
Jag önskar så att vi hade kunnat byta. Att jag kunde jobba alla dom där timmarna och att han bara kunde ligga och lata sig och inte göra någonting alls. Han är så jäkla duktig.
Han klarar fan allt!
Och han gör mig glad ända in i hjärtat.

Dessutom tyckte han inte alls att mitt hår var så hemskt som jag tycker. Thank God. Då hade jag dött en smula.

Nu ska jag mumsa macka och planera min dag!
Städning står på agendan iaf. Trist, men välbehövligt :)

17 juli 2009

Försvinna.

Alltså.. jag har världens snällaste pojkvän. Helt otroligt..
Han åkte förbi med bilen nyss o stannade när jag var ute och hade handlat mer hårfärg. Jag kände mig så sjukt obekväm. Han är den jag vill vara absolut finast för och så ser han mig när jag ser ut SÅHÄR, det absolut värsta jag nånsin sett ut!
Jag ville bara försvinna och det sa jag också.

Men han är så himla snäll att man svimmar en smula varje gång han öppnar munnen. Han säger alltid att jag är fin, och att han älskar mig.
Jag kunde inte haft en finare människa i mitt liv. Han gör mig så lycklig.

herregud..

Alltså, jag börjar gapskratta varje gång jag går förbi spegeln. Jag är så galet olik mig.
Egentligen borde jag få panik, göra inbrott på Hemköp och tjacka hårfärg, men jag oooorkar bara skratta åt eländet.

Det ser trots allt, ganska (väldigt) roligt ut, och man får ta varje tillfälle till skratt även om det är på ens egen bekostnad.
Haha.. jag lyckas fan jämt :)

OMFG?!?

HAHAHA vad har jag gjort?!?

Torkade precis håret och det är ju inget mörkt kvar alls typ. Fick världens CHOCK när jag tittade mig i spegeln. Ja jäklar ja, nu är jag blondin kan jag lova.
Förstår ni, jag skulle göra lite SLINGOR, slingor betyder ljust lite här o där men mest mörkt. Gick från MÖRKBRUNT hår till detta:
hahahaha jag döör. Fattar ni vad ljust?!
Vad ska jag göra nu?? Det va en jäkla kraftfull blekning iaf, hrm..
haha min älskling kommer dö av chock, precis som jag gjorde när jag tittade i spegeln.

Så VAD ska fröken göra?
Hm, färga över med en mörk färg, eller ljusa upp det gula?
Jag är egentligen blondin, alltså naturligt. Men har alltid trivts bättre i mörkare hår. Samtidigt är det drygt att färga utväxten jämt. Kanske ska jag satsa på att vara blondin ett tag, under sommaren åtminstone?
Äh får se imorrn.

Måste nog sova bort mitt chocktillstånd nu.
Återkommer imorgon.
Gonatt.

Attans..

Suck.. jag fucking VISSTE det!
Har hållt på och gjort slingor i omgångar, väntat minst en månad mellan varje blondering, allt för att inte förstöra håret mer än nödvändigt. och slingorna har blivit skitsnygga varje gång, tills nu.
Jag har mörkt hår men ljusat upp det med slingor. Jag är alltså inte helblonderad, det är det fulaste jag vet. I'm all for that natural style ;)

Typiskt.

16 juli 2009

Väck mig inte då!

Jag o Elsa blir så galet bortskämda.
Helt underbart.
Helt oförståeligt.
Drömmer jag?!

It.

Nu har jag nyss varit till hemköp och köpt hårfärg. Dom hade inte riktigt den blondering jag skulle ha men den får duga till slingor. Det blir säkert bra ändå.
Vovven var med och hon är sååå duktig att sitta utanför. Jag stressar mig alltid igenom butiken för att skynda ut till henne, och varje gång jag kommit ut ligger hon och typ SOVER?! Snacka om att inte sakna sin matte ;)
Nejdå, men hon är jätteduktig och det är så skönt att ha en så okomplicerad o snäll hund.

Jag o M pratade länge igår. Flera nätter i rad har vi bara legat o pratat, det är mysigt o givande och alltid tänkvärda saker han säger. Vi är grymmingbra på att diskutera o filosofera!
Jag tror vi verkligen börjar lära känna varann, på riktigt. Komma nära varann på riktigt.
Det är vackert, och jag älskar den person jag lär känna mer o mer för var dag.


Förresten, roadtriptips - Eskilstuna djurpark!
Huuur mysigt som helst att bara traska runt och äta glass och mysa. Och titta på djur (o folk) såklart.
Jättefin miljö och precis lagom stort.
Jag gillade det jättemycket. Ett riktigt fint minne blir det!

My boy lollipop!

Sov hos min älskling inatt.
Han tar hand om mig på ett helt underbart fint sätt. Hm, missförstå mig rätt, jag har alltid och kommer alltid att klara mig själv. Men ibland är det skönt att tillåta sig att inte behöva vara starkast hela tiden.
Han har en naturlig självsäkerhet och utstrålning som gör att jag bara kan softa i hans sällskap och känna mig som den tryggaste på jorden.
Underbart.

Provade kläder när jag kom hem. Min garderob har av någon anledning sakta men säkert flyttat sig ut till sängen. Jag får inte ens plats att sova där längre pga av alla kläder. I och för sig sover jag inte hemma så ofta nowadays, men ändå. Borde ta o städa upp det där. Snart.

Testade en kjol som inte alls satt fint längre. Sista 1,5 veckan har jag inte ätit speciellt bra (under dagtid iallafall) och jag anar att det kan ha att göra med det. Utan M hade jag antagligen fått näringsbrist haha..
Nej så illa är det inte, men han fixar alltid mat och hans kokkonster i köket är magiska. Man kan aldrig ens tänka tanken att INTE äta hans mat, den är grymminggod!

Well, efter kjolincidenten rotade jag fram en våg nere i förrådet, och resultatet: minus 3,6 kilo på 1,5 vecka.
Hmm jaha, vad ska man säga om det? Kul att gå ned några kilo. Mindre roligt att det görs på detta sätt.

Jag har aldrig varit ett fan av bantning. Sund livsstil och ta hand om sig själv, absolut, jättebra. Men ren BANTNING - hell no, inget för mig.
Livet är för kort och roligt för att energin ska läggas på jobbiga skitsaker man ändå inte mår bra av.

Jag är mullig men tillfreds med det och ofta ganska glad över mina former. Jag gillar att ha tuttar och rumpa ;)

Jag går gärna ned några kilon på rätt sätt så att kroppen mår bra. Nu blir viktminskningen mest ett tydligt tecken på att jag inte alls mått bra fysiskt den sista tiden.
Men det är det ju värt, såklart. Jag gör det för en bra sak och jag kommer må så god damn BRA när detta är över.

Jag mår redan helt okej, faktiskt. Och igår orkade jag liksom gå runt en heldag med min älskling. Det trodde jag aldrig.
Dessutom utövade vi världens sexigaste horisontala workout på kvällen och det fixade jag också utan att bli alltför trött i kroppen ;)
Det går åt rätt håll, snart mår jag som vanligt igen ju! Åhh han är så grym!

Så, inget ont som inte för något gott med sig. Får se detta som en nystart. Jag har typ slutat med godis och annat skräp, är aldrig sugen och det äcklar mig nästan. Äter inte ens mackor längre *skratt*. Och DET är iaf bra och något jag ska fortsätta med även efter att jag blivit frisk.
Två-tre kilo till, sen är jag helnöjd med min kropp och vill inte gå ned mer.
Piece of cake!

15 juli 2009

Eskilstuna djurpark.

Underbara underbara underbara dag!

Jag brottades med en komodovaran, drog en krokodil i svansen, spottade på en gibbonapa, och chillade i Fantomens grotta.
Nästan.
Men chillade i Fantomens grotta - det gjorde jag!

En helmysig dag.
Jag har fan hittat en drömkille, fo' real as they say.

Lycka!

13 juli 2009

Snurrig?

Vackra underbara fina kärlek. Finns det något bättre?

Igår satt jag och bölade framför min vän P och tittade på honom med ögon röda som en alkoholists och sa:
"Lyssna noga nu P, bli aldrig riktigt kär, låt ingen komma åt ditt hjärta. De vackra stunderna i kärlek kan aldrig uppväga smärtan som kommer sen. Kärlek gör bara göra så jäävla ont, du klarar dig bättre utan, buhuuu.." typ.

Han tittade på mig med stora ögon och nickade allvarligt.
Han klappade mig på huvudet, höll min hand och sa så seriöst han kunde "Jag lovar linda, jag ska aldrig bli kär".

Idag ringer jag honom och säger:
"Lyssna nu P, kärlek är så jävla grymt. Det får dig att flyga och må som en Gud. Vänta tills du hittar äkta kärlek, då spelar inget annat någon roll, kärlek är det finaste som finns"

Snacka om att jag måste göra honom förvirrad! Men han blev glad av att höra att hoppet för kärlek inte är ute för honom heller ;)


Stackars P!!! Just då menade jag det när jag sa det, men det är ju sånt man säger när man är ledsen och tror att allt är över. Och det brukar ju de flesta runtomkring veta, alltså att det bara är sånt man säger när man är därnere och kryper i depphålet.
Precis som att man säger dumma saker i stridens hetta, man menar det ju inte egentligen.
Men snälla P har alltid lyssnat så väldigt mycket på mig. Han slutade till o med röka både hasch o cigaretter när jag sa åt honom att han skulle sluta med sprutan i armen om han inte skärpte sig *skratt*.

Och vaddå aldrig bli kär, stackarn är 24 år och har hela livet framför sig, SJÄLVKLART ska han bli kär, flera gånger om!! Han är värd det allra bästa. han är en bra kille, rakt igenom. Aldrig några mindgames, inga fulspel, bara ärlighet. Han kan inte ens ljuga om han vill.


Och det ÄR så, kärlek är något helt gudomligt vackert. Du kan flyga lika högt som du kan krascha hårt. Och det är risker som är väl värda att tas.
Jag har det finaste en människa kan drömma om - äkta kärlek.
Det är obeskrivligt vackert och det största jag någonsin upplevt.

.,.

Det har varit en jobbig dag. Mest tårar och ångest.
Hoppas morgondagen blir bättre.
Är så tacksam att min vän P kom hit. Han är guld värd och finns alltid där när allt runtomkring svajar och jag kallar på honom.
Tack älskade vän.

Är också tacksam att jag och M pratade, tillslut. Jag hoppas att vi aldrig någonsin mer ska bråka på det sättet. Aldrig mer.
Han betyder ju allt. Min själsfrände..

Jag orkar inte ens skriva, är så fruktansvärt trött just nu och ögonen är helt röda. Ser inte klok ut.
Men imorgon är det en ny dag, nya möjligheter.
Den blir säkert fin.

Måste sova nu.

12 juli 2009

Jag funderar seriöst på att ta kontakt med några utav de människorna som vet hur det ligger till och be dom säga hur det var. Vad som är sant och inte, så skulle han få se att det stämmer det jag säger.

På ett sätt skulle det kännas bra att han får det svart på vitt. Varken E eller P kan ljuga och det vet han.
Samtidigt känns det rätt lönlöst för sakerna han sagt går inte att ta tillbaks. Och jag hatar när saker någon sagt sätter sig som en tagg och gör ont sådär länge.
Usch..

Men det skulle kännas bra för MIG att han skulle få se att jag inte ljuger och att jag heller ALDRIG ljugit om något av det där.
Jag har gjort mina misstag, och dom står jag för och det vet han. Men jag står INTE för något jag aldrig gjort.

usch.

Jag är så djävulusiskt upprörd. M anklagar mig för saker jag ALDRIG gjort. Eller ens varit i närheten av att göra.

Igår berättade jag att jag hade spottat på en som var intresserad, samt att jag aldrig varit intresserad av en annan.
Idag är det tydligen något helt annat jag gjort. Hoppsan det visste inte ens jag. Han drar ifrån o lägger till i det jag berättar och säger sen att det är jag som ändrar historien. Jo eller hur..
Jag har ALDRIG ljugit eller dolt något för honom när han frågat om liknande saker förut, varför skulle jag göra det nu??

Och det värsta är att det är två, nej TRE personer som kan intyga att min historia stämmer på varenda jävla punkt.

Han säger att han kan läsa folk osv, jaha läs mig då??
Jag som aldrig ljugit för dig, jag som alltid talat sanning till dig även när det har varit skitsvåra saker att berätta så har jag berättat för dig. Även när det varit mardrömssaker så har jag berättat för dig och aldrig dolt något.


Han får mig att känna mig dum över något jag ALDRIG GJORT, något som aldrig hänt, eller ens varit i närheten av att hända. Gaah jag blir tokig.
Och just att det finns tre personer som faktiskt kan intyga att allt jag säger stämmer.

Fan vad ledsen jag blir alltså..
Alltså det känns helt sjukt. Han anklagar mig för något som ALDRIG HÄNT. Något jag aldrig ens gjort. Det gör skitont.

Han sa så respektlösa saker. Jag trodde aldrig han skulle tala till mig på det viset. Och SPECIELLT inte när jag INTE ENS GJORT NÅGOT!!!
Jag blir fan aldrig såhär upprörd men jag blir galen när man blir falskt anklagad för något. För något som inte alls stämmer.

Jag kan umgås med alla, jag bryr mig inte om klass och stil. Men det är SJUKT svårt att få mig i säng och det är förunnat. Förbannat få. Och det är jag stolt över.
Det är INTE många i min ålder som har varit med såpass få killar.
Och INGEN av dom där två vi bråkar om har fått något av mig. Ingen av dom har ens fått en fucking puss.

Fy fan vad ledsen jag är.
Det är hur enkelt som helst att ringa upp nån av dom tre personerna eller allihopa och bara fråga rakt ut vad som hände under den tiden. Vi umgicks alltid alla fem den sommaren och alla vet vad som hände. Och det är inte ett jävla dugg som stämmer i det M anklagar mig för och får mig att må dåligt över. Inte ett skit av det han tror stämmer.

11 juli 2009

sweet!

Aldrig hade jag trott, att kärlek kunde kännas såhär. Vara såhär fint, och roligt!
Känslorna jag har för honom, är större än världens alla rikedomar.
Och aldrig kunde jag tro, att jag skulle få känna såhär.


Livet är en saga.
Jag hoppas det fortsätter, i all evighet..




Fire in between..

Jag har träffat den sexigaste mannen på denna jord.
Han går inte att beskriva med ord, han måste helt enkelt upplevas! ;)
Jag är så lycklig!
Vi har dessutom sett en brinnande fågel, hell yeah!

10 juli 2009

K's Choice.

I don't know who you are
But you seem very nice
So will you talk to me

Shall I tell you a story
Shall I tell you a dream
They think I'm crazy

But they don't know that
I like it here
It's nice in here.

Have you been here before
Shall I show you around
It's very pretty


I don't know who you are
But you seem very nice
So will you talk to me

Have you been here before
Well, you sure picked a day
They think I'm crazy...


K's Choce - Everything for free.

Pip?

Det tjuter i mina öron. Vet inte varför. Kanske är det en annalkande tinnitus från min hunds skällande. Eller inte. Hon skäller ju knappt.
Hmm..
Ganska spännande är det iallafall!

Kaffe on the road!

Kärleken.

Åh jag blir så ledsen, frustrerad, och glad på samma gång.

Sitter och läser på det stora forumet www.familjeliv.se även kallat FL. Och jag tar så illa vid mig av hur människor behandlar varann.
Läser den ena trådstarten efter den andra om hur folk är otrogna mot varann, pratar illa om sin partner, skäms över varann, skrattar bakom ryggen, ljuger för varann, osv osv.
Varför??

Varför gör man så mot någon man säger sig älska? och allra helst om man gift sig, den man valt att leva sitt liv med, hur kan man vara så in i vassen elak? Jag förstår inte det!

Varför pratar man inte med varann? Eller gör slut på förhållandet innan det blir bittert och smutsigt.
Varför leva tillsammans om man hatar varann?

Usch jag blir sorgsen på riktigt. Det finns så mycket falska människor överallt. Är det konstigt att man blir orolig själv?!

Ibland tänker jag att jag är så jävla naiv och cynisk på samma gång. Cynisk för jag litar aldrig på folk, men naiv för att jag tror alla om gott så fort de lovar att de är snälla.
Jag förmodar att det bottnar i en önskan om att alla människor faktiskt ska vara snälla, goda, hjälpsamma.
"Jag vill ju ingen något illa, så varför skulle de vilja mig något ont" Ungefär så resonerar jag och gud vet hur många gånger det resonemanget slagit tillbaka mot en.
Efter ett tag blir man mer hårdhudad, but still, jag är fortfarande naken o naiv inför människors konstiga uppsåt och väljer ofta att inte se. Det gör ju ont i hjärtat.

Jag vill aldrig aldrig aldrig leva i ett förhållande där man går runt och ser ned på varandra, skrattar ÅT varann istället för med, och fäller spydiga kommentarer så fort tillfälle ges.

Älskar man någon ska man ju uppmuntra den! Förklara sin kärlek, visa det och vara STOLT!
Älskar man på riktigt ska man älska utan förbehåll, vara öppen och ärlig, inte ljuga, och FRAMFÖRALLT inte prata illa om sin partner.
Det är sjukt och gör mig illamående.


Kärleken är det finaste vi har. Den ska inte smutsas ned med lögner och svek, den ska vara vacker och ren och precis så underbar som jag vet att den kan vara.

Jag är så GLAD och TACKSAM att jag lever i ett sådant förhållande jag önskar. Där vi ser saker på samma sätt och respekterar varann.
Jag skulle ALDRIG vara i ett förhållande utan respekt o ömsesidig kärlek. Aldrig!
Skulle aldrig i livet nöja mig med det, det svär jag på.

Och därför är jag extra lycklig över att M är precis så fin som jag önskar (plus lite till).
Vi skulle aldrig göra sådär mot varann, det VET jag. Tack och lov.
Kärleken är ju det finaste vi har..

Ga.Ma cp1

Äntligen har jag beställt en Ga.Ma plattång. Överlägset det bästa märket enligt mig, o många andra.
Tycker till o med att de står över GHD's tänger. Beställde Cp1-modellen då den fått såna galet bra recensioner överallt.

http://www.baresso.se/ har just nu ett erbjudande med Ga.Ma cp1-tången, Osis Dust It, och en straighteninger från Maria Nila.
Det fick det bli. Helvärt!
Nu kommer jag bara längta ihjäl mig tills den kommer. Och jag freakar ut om Baresso fortfarande strular med beställningarna *Grr*



Ga.Ma's tänger är de enda jag provat som faktiskt går att fixa snygga lockar med utan att det blir kantigt och hackigt i håret. Antagligen för dess rundade kanter.

Cp1-tängen blir varm på två sekunder (yep stämmer, den är riktigt snabb).
Den är specialbehandlad med ceramic crystal coating (vilket avger negativa joner, jonisering) som ger bra glidningseffekt och inte sliter lika mycket på håret.
Håret blir blankt och fint utan att förstöras alltför mycket!

Sömnparalys.


Har ni haft eller hört talas om sömnparalys någongång?

Man ligger och sover för att sedan vakna upp utan att kunna röra sig. Man är medveten om allting som händer men kan varken röra sig eller ropa på hjälp oavsett hur mycket man försöker. Ofta känns det som man håller på att kvävas och man blir livrädd.
Efter ett tag, allt från en minut upp till tjugo, vaknar kroppen till liv och allt är som vanligt igen.
Man drömmer alltså INTE utan man är vaken under tiden.

Man kan få hörsel eller synhallucinationer. Själv har jag ofta upplevt att människor är i rummet (mycket vanligt under sömnparalys), som spöken, och det är alltid en ondskefull känsla i det.
Ren skräck.

Alla som upplevt en sömnparalys kan nog intyga att det är bland det läskigaste man varit med om, speciellt innan man vet vad det är som verkligen händer.
Man kanske tror att man håller på att bli galen, eller att det är något övernaturligt och att man börjat se andar, osv.
Mycket skrämmande!


På Wikipedia står det ang sömnparalys bla att
"Muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag."


Man tror att det var detta fenomen som i folktron förr kallades "Maran".
Maran var ett demoniskt andeväsen och fortfarande kan man höra äldre prata om att bli jagade av maran om natten.
I modernare tro har många ersatt maran med tex "alien obduction"-upplevelser.
Dvs rapporter från människor som säger sig ha upplevt hur aliens kommer på nätterna och undersöker dem, ofta är de onda och ibland med sexuella inslag.
Många av dessa "övernaturliga" nattliga upplevelser kan förklaras med fenomenet sömnparalys.
Sömnparalys är varken något övernaturligt eller oförklarligt, bara fruktansvärt otäckt och extremt verkligt för den som drabbas.

Skrämmande, men inte alls farligt!

09 juli 2009

Särlekspreev!

Vaknade och mådde... inte helt bra imorse. Minst sagt..
Men efter medicin och M's sällskap så mår jag mycket bättre.
Han tog med mig ut och övertalade mig att äta. Vad skulle jag göra utan den mannen? Han är pojkvän, bästa vän, och världens bästa älskare i en o samma förpackning. Kan inte bli bättre!
Han är verkligen Mannen med stort M..

Här stod det en massa text som jag nyss raderade. Blev för invecklat och trist att läsa.
Men i korthet stod det att jag alltid är på min vakt. Att jag inte kan slappna av och njuta till hundra procent om jag inte känner mig trygg.
Vet inte varför det är så, men jag tror att det grundar sig i gamla trista minnen. Såna minnen man inte kommer ihåg utan som bara sätter sig i kroppen och i hur man fungerar. Förstår ni?

Det stod också att M får allt sådant att blekna mer o mer. Han ersätter gamla trista minnen med nya fina. Han får mig att slappna av och njuta.
Och DÅ, då kan jag vara mig själv. Den roliga o glada personen jag tycker om att vara.
Den jag är på riktigt.


Jag älskar livet, kärlek, spänning, och trygghet. Och för första gången någonsin känns det som att alla dessa bitar håller på att falla på plats, samtidigt. Mycket tack vare en viss person, såklart.
Jag älskar att leva, och jag hatar att ha tråkigt.
Jag älskar spänning, och hatar när saker går för sakta.
Jag är otålig och vill att allt ska ske nu nu NU och helst redan igår!
Jag älskar trygghet och lugn, och tiden får aldrig stanna.

Har man hittat riktig kärlek klarar man allt.
Jag vill göra allt. Uppleva allt. Och allra helst med honom. Från minsta lilla sak till det allra största. Och det bästa är, att vi har hela livet på oss.
Med honom är allt så nytt, spännande, häftigt, skrämmande, roligt..
Han får mig att uppleva både saker och känslor som är helt nytt.
Äsch, han är en grymming till människa helt enkelt ^^



08 juli 2009

Birthdaybwoi!


Idag fyller VÄRLDENS BÄSTA älskling år!
Grattis Grattis och GRATTIS Baby!

GangsterM!


07 juli 2009

Droger.

Har suttit på msn och fått en drös bilder från the good old days i en annan stad.
Det var annorlunda tider. Fullt ös, hela tiden.
Stor skillnad mot nu. Ändå trivs jag så mycket bättre som det är idag. Idag är glädjen ren, och inte smutsig och tillgjord som förut.

Allt det där öset, på alla dessa bilder, vart kom det ifrån? Jo, droger droger, alkohol, och ännu mera droger.
Och visst hade vi kul. Förbannat roligt till o med. Festa som om det inte fanns någon morgondag. Göra allt utan en tanke på konsekvenser.
Till en början ja...
Det var verkligen början till helvetet. För efter en stund är det inte roligt. Inte ett dugg..

Vissa tog sig därifrån helskinnade och snabbt, vissa fastnade en stund, vissa för alltid...
Jag kategoriserar mig gärna till en av dom som tog sig därifrån. Jag vet att det inte är helt sant men jag tog mig ju faktiskt därifrån, även om det tog några år och en sjuhelvetes resa.

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag ångrar med drogerna. Konstigt vore väl annars. MEN, jag ångrar inte allt.
Mina upplevelser, mina prövningar, har format mig till den jag är idag.
Jag blev tvungen lära mig att sköta om själen och mitt inre. Jag fick chansen att stanna upp och fokusera på vad som verkligen är viktigt.
Jag strävar efter att vara en bra människa, och jag trivs med den jag är - idag.

Det har varit en lång och stundvis jävligt tuff, kantig, och vass resa, och den är långtifrån över. Tar den någonsin slut?
Jag tror inte det, och den behöver inte heller göra det.

Jag letar inte längre febrilt efter målet, jag försöker istället njuta av resvägen och förhoppningsvis lära mig ett och annat under tiden.

Telefonkö o presenter.

Suck.. har suttit i en telefonkö till CSN hur länge som helst och väntat, bara för att få veta att dom har STÄNGT för dagen. Suck..
Ska ansöka om en blankett och jag FATTAR INTE varför dom inte har dessa blanketter som nedladdningsbara som de flesta andra blanketter på deras hemsida. Jaja..
Nytt försök imorrn.

Fick orderbekräftelse idag från nätsidan där jag beställt födelsedagspresenten till min älskling.
Jag låg vaken halva natten (ja halva natten på riktigt) och försökte komma på den perfekta prylen. Och jag var verkligen ute i allra sista minuten, men hellre det än att köpa något opersonligt bara för sakens skull.
Well, nu är den åtminstone skickad men den kommer ju ändå nån dag försent. Han säger att det inte gör något men ni vet, för en själv spelar ju sånt roll..

Jag hoppas bara han tycker om den. Eller så kommer han inte alls fatta min tanke bakom den, och tycka att det är en urfånig sak att ge bort.
Kanske skulle jag satsat på ett säkert kort såsom kläder, eller musik eller nåt. Men till honom måste det vara något speciellt och uttänkt. Äsch jag HOPPAS han förstår hur jag tänkte iaf haha...

Han hatar att få presenter, det vet jag. Men det är trots allt hans födelsedag och även om HAN inte vill bli firad så vill JAG fira honom. Han är ju min älskling och den jag vill fira mest i världen!

06 juli 2009

Mys.

Vad glad jag blir av era kommentarer! Tack!
Fick såna tänkvärda ord på mitt inlägg ang självmord. Skönt att se att fler tycker att det borde uppmärksammas.

Ikväll har jag hemmakväll. Jag äter glass och tittar på tjejfilmer som sig bör. Och läser lite på Flashbacks galna forum vilket kanske inte är typiskt tjejigt.
För det mesta tycker jag det är ett gäng galna coconuts som sitter där och fjantar sig. Men ibland, speciellt i vissa av forumen är det uppfriskande med människor som vågar säga som dom faktiskt TYCKER och inte som dom borde tycka. Och många sitter inne på en väldig massa vettig info.
Det är viktigt med kunskap. Kunskap tar en framåt.

Jag fick ju en sådan fin present när jag fyllde av M. En dator. Mhm, galet men sant. Och jag älskar den!
Äntligen kan jag gå in på sidor utan att datorn hänger sig hela tiden, och ÄNTLIGEN kan jag tanka film då och då *men säg inget, okej?*
Ska se "Incendiary" http://www.imdb.com/title/tt0984200/ ikväll.
Den verkar hemsk och sorglig men ibland kan det vara skönt med sorgliga filmer för då känner man verkligen hur lyckligt lottad man är själv ;)

M handlade till mig idag. Dessutom tvingade han mer eller mindre i mig mat. Jag tror det behövdes, annars mår jag ju bara ännu sämre.
Det var liksom hans lediga dag idag och ändå gör han saker för mig - Kärlek.
Jag älskar oss och jag älskar att tro på en framtid tillsammans.
Han ger mig fjärilar i magen och stegen blir alltid lite lättare när jag har honom i huvudet.
Önskar det fanns ett ord för alla känslor jag har. Det är liksom.. allt! Allting bara stämmer.
Vi är mer än kärlek. Vi är magi..


Nu - ut med hund. Sen duscha, fläta håret (yep, ska vara dollcurly imorrn), och sen film.

...

Vad skulle jag göra utan dig, älskade ängel.
Tack för att du finns M.

05 juli 2009

Oh no..

Åhh jag skulle verkligen vilja skriva något snuskigt här.. men det ska jag inte göra.. Men jag vill, men får inte. Det är en blogg, den läses utav folk, håll det för dig själv, osv.. *övertalar mig själv*..
Nej.. det går inte:

GOD DAAAAMN vilken grym natt jag hade! ^^
Jag har den sexigaste mannen ever and ever!


Så.. var tvungen att få det ur mig. Nu känns allt bra igen.
Tack ;)

Kryp i benen.

Hade återigen en underbar kväll. Jag är så glad att vi kan skratta så mycket.
Varje gång vi ses, varje gång vi skrattar ihop, kysser varann, pratar o diskuterar, blir jag mer o mer övertygad. Han är DEN. Ni vet, DEN. Vi är VI.
En överväldigande känsla. När allt stämmer, på alla plan, och det känns rätt i magen. Det är hisnande!
Han pratade så fint, och jag blir glad i hjärtat av att lyssna på det han säger..


Vi pratade också lite om den jobbiga tiden vi hade i februari. Och det visade sig att vi kommer ihåg exakt samma saker.
Jag trodde jag var ensam om det men jag har minneslyckor, blackouter, från veckan innan det där hände. Kommer bara ihåg vissa saker lite vagt.
Som om man varit lite väl berusad en kväll och sen bara kommer ihåg fragment av kvällen. Precis så är det för mig, fast under en hel vecka.
Och det var exakt likadant för honom. Konstigt!!
Vi var nog rätt chockade båda två.
Och jag är så GLAD att vi tog oss ur det, och att vi pratat så mycket om det efteråt.
Vi klarade det ju, tillsammans. Då klarar vi nog det mesta.


Vaknade med ångest och kryp i benen. Jag behövde bara säga ordet ångest så var hans varma trygga famn där. Lugnande o tröstande. Så skönt, och välbehövligt just då..
Tack älskade M.

Mamma har åkt in akut på sjukhuset. Hon har tid där på onsdag men orkade inte vänta. Tycker så synd om henne, hon har så ont och borde varit frisk för flera veckor sedan.
Ska ringa henne sen..

Ska fixa mina naglar idag, det behövs. Ta en dusch och smörja in BUS. Om jag orkar, vi får se. Tar en timme i taget och är övertygad om att fixa detta.
Fick en sådan fin kommentar av en vän, läste den nyss och det värmer. Han har varit med mig via nätet under alla dessa resor med dåligt mående/bra mående under många år nu, och ändå fortsätter han tro på mig. Sådant betyder mycket.
Tack Stefan.

04 juli 2009

Löften.

Har man lovat en sak måste man hålla det. Jag är som en liten unge "har man lovat så har man!".
Men det är så, lovar man något viktigt, då måste man hålla det, till 100%. Då finns det inget uttrymme för misstag eller bortförklaringar.
Det är skönt, för då lovar jag aldrig saker jag inte kan hålla.

Jag sa till exempel till M "Jag LOVAR dig att din mardröm aldrig kommer slå in. Det kommer inte att hända."
Och har jag lovat att en viss sak inte kommer att ske, så ska personen kunna känna sig säker på att det aldrig kommer ske. Inte säker bara nu idag, denna månad, eller detta år. Utan för all framtid.
Därför lovar jag bara när jag känner att jag kan hålla det nu och för all framtid. Det är hederskodex på det, för mig.

Därför funderar jag nu på att lova mig själv en sak, för jag vet att jag inte bryter det. Kanske ska lova mig själv att absolut klara detta oavsett mående.
Lovar jag mig själv så har jag det som en garanti, då kan jag inte göra något annat när jag börjar må hemskt. Lovat är ju lovat.
Hm, jag ska fundera på det!

Nu ska jag måla :)