valborg!

Holla!!

Sitter hos M och har ätit väääärldens godaste mat. Han har köpt en ny värstinggrill som vi invigde idag. Mumsigt värre!
Haft en grymt skön dag med shopping från ett till stängdags.
Så... eftersom jag sitter hos M på hans mysiga balkong så måste han faktiskt få skriva några ord också. Så, här är mannen numero uno, The Almighty M!

Hej jag är ingen bloggare egentligen, men med en pistol mot huvet så har jag inget val,så här kommer några motvilliga rader, bloggar är för tjejer,men denna tjej skulle jag göra d mesta för,,,just d, t.o.m blogga!!d har vart en fin dag som vi har fått mycket gjort,fixat lite med balkongen och shoppat lite och ätit god mat med gott sällskap, fler sånna dagar så finns d inget att klaga på. Ps nu vill jag kramas!

attans..

Hur kan man bli såhär pangförkyld över en natt?
Igår var jag o red på islandshästar. Det var riktigt riktigt roligt och jag var kuuuuung i skogen på den största hästen! Han var jättesnäll och ville stanna och äta på vartenda träd typ.
Iaf, igårkväll hade jag lite lite ont i halsen. Trodde att det var min gamla allergi som spökade. Jo men tjena.. vaknade åtta imorse av att huvudet känns som en fotboll och jag är snuvig, och har så jävla ont i halsen att det känns som jag sväljer rakblad.

Men, jag är glad ändå för det kommer bli en rolig dag! Det är bara så typiskt att man blir sjuk när man ska göra något.
Ska hälla i mig hett kaffe och se om det blir bättre. Brukar alltid kännas värre innan man kommit igång.

Dessutom har jag skitont i rumpan o benen sen igår.
PLUS, att jag är livrädd för svin-influensan. Dom hade höjt till varing 5 i världen. Det är liksom näst högst. Pandemi on the road. Usch..

kram!

wiie!

Gaaaah, ibland får jag ett sådant lyckorus i kroppen när jag tänker på min älskling. Då känns det som att jag skulle vilja ställa mig på torget mitt bland alla dårar och skrika ut inför hela världen hur grym han är och hur kär jag är!

Den känslan har jag faktiskt aldrig haft förut.
Men han är grym, min älskling.

Hur gör man?

Jag har en underbar pojkvän. Alltså verkligen underbar. Han tar hand om mig på alla tänkbara sätt och är väldigt mån om att jag ska ha det bra.
Jag har sådan TUR som har honom i mitt liv och varje dag med honom blir en vacker dag och jag är fortfarande så förvånad över att man kan klicka såhär med någon.

Han vet att jag älskar honom för den han ÄR.
Men jag har så otroligt svårt att ta emot saker och han är väldigt generös mot mig. Jag vet pengars värde alltför väl och jag vill att han ska ha sina pengar för sig själv. Dom ska varken jag eller någon annan ta del av (förutom hans dotter såklart) för det är hans pengar.

Jag blir (såklart) jättesmickrad, glad, och uppvaktad när han ger mig saker. Det är något jag aldrig varit med om. Någonsin.
Samtidigt skriker hela mitt inre att det är fel fel fel. Man gör inte så. Alltför många (tjejer) bara vill ha och vill ha saker och är bara så äckligt egoistiska och jag hatar det.
Jag har alltid varit generös själv, med det jag har dvs.
Man tar inte emot om man inte kan ge något minst lika bra tillbaks.
Och det kan jag ju inte.. tyvärr.

Han är så otroligt omtänksam att jag inte ens vet vad jag ska skriva längre..
Jag önskar bara jag kunde göra något likvärdigt för honom. Jag vet att han inte tycker att det behövs. Men det hade känts så skönt för mig.
Jag vill ju att han ska känna sig lika glad och omtyckt som han får mig att göra..

Han är det finaste som finns.

Alltså...

Idag har jag fått så många vackra kärleksförklaringar och fina ord att jag känner mig alldeles stum.
I hans famn försvinner allt kaos och det enda som finns kvar är en känsla av lugn o ro och trygghet.

Jag älskar honom.

Kaerl:eek

Melanotan

Hm, har vägt fördelar med nackdelar på melanotan nu och jag anser det INTE vara värt att prova oavsett hur frestande det känns.

För er som inte vet är Melanotan (Även kallad The Barbie-drug) ett syntetiskt hormon som stimulerar melanocyterna i kroppen att producera melanin, och därav blir man snabbt väldigt solbränd utan att behöva utsätta sig för solens farliga strålar.

Fördelarna är just att man blir brun mycket snabbt utan att behöva sola och utan att åldras i förtid av solens läskiga strålar. Det ger ett mycket naturligt och snyggt resultat utan att man behöver jobba för det.

Nackdelarna är dock att det dels är olagligt (änsålänge) i Sverige.

Det har gjorts studier som visar på biverkningar såsom pigmentfläckar, trötthet, illamående osv. Däremot har det inte gjorts några studier som visar hur melanotan påverkar kroppen i långa loppet. Därför känns det, enligt mig, inte alls värt att utsätta sin kropp för saker som faktiskt kan vara farliga/icke nyttiga.

Dessutom finns melanotan inte i kapselform änsålänge då magsyran inte kan bryta ner ämnet, utan man måste antingen injicera med spruta för bästa effekt, eller inta det i form av nässpray.

Och, det är dyrt som in i helv**e.

Så damer, ut i solen istället och lek istället för att injicera hormon som ni inte vet påverkar kroppen.

Men.. skulle det utvecklas så att man kan inta det oralt i tablettform, och därtill komma studier och forskning som visar att det är relativt ofarligt skulle nog även jag ta mig en funderare.

Och visst sjutton är det effektivt. Men är det värt det?
Här är två före o efter-bilder:

Tack

Tack älskling för att du kom med mat! Det var supergott och du är en ängel!




Jag funderar på att börja med pulverdrycker imorgon. Har slängt in ett gäng i kylen ifall jag fortfarande känner mig pepp när jag vaknar.
Jag ville egentligen vänta tills jag känner mig helt stabil men funderar ändå på att börja imorgon. Hmm.. får se.

Ska även ta bort alla värktabletter jag äter. Ska ta bort citodonen helt då jag tror den underhåller en viss abstinens, och minska drastiskt på ipren/alvedon/ibu osv.
Jag vill rena kroppen ordentligt både från socker o mediciner, och vara lite snällare mot min lever o njurar.

De första dagarna kan ju vara lite kämpiga och småjobbiga innan kroppen har ställt in sig på att dels vara utan mediciner, och dels vara utan mat. Men det är det värt för man mår så mycket bättre efter bara några dagar.
Och eftersom jag ändå inte har något att passa (förutom två möten på onsdag) så kan jag väl lika gärna ta tillfället i akt o börja litegrann.

Så ja.. jag tror jag börjar imorgon. Har inte bestämt mig helt. Det beror lite på hur jag mår när jag vaknar imorgon, men jag tror jag ska starta då iaf.

nicenss

Jag har en underbar pojkvän. Han skickar små fina sms där han skriver att han tänker på mig. Bara sådär. Sådant betyder så mycket och hjärtat skuttar alltid lite extra.
Han gör mig glad :)

Det har varit en halvjobbig dag av nån anledning. Vet inte varför. Jag tror jag har för lite att göra. Mår mycket bättre när jag sysselsätter mig med något.
Visst, det är skönt att vara ledig. Men när man städat, målat, skrivit, pratat i telefon, rökt, druckit kaffe, promenerat, handlat, då är det ändå en massa tid kvar. Och jag HATAR att inte göra något alls!!

Jag tycker inte om att sitta still och inte göra något. Jo i rätt sällskap såklart. Men inte ensam.
Jag kan sitta still sålänge jag har något att pyssla med. Men att bara sitta rakt upp o ner, det får jag myror i benen av.
Jag är nog ganska rastlös av mig.

NA-möten.

Usch vad jag önskar att det fanns nåt NA-möte i närheten. Jag vet att det skulle vara till så mycket hjälp för mig att få träffa människor som kämpar med samma sak. Dvs, hålla sig borta från droger.
Närmsta möte ligger runt 5 mil bort och jag har varken bil eller körkort. Och bussarna går dit, men inte hem. Synd..

Jag får fin hjälp från människor runtomkring. Speciellt min familj och från M och E..
Det som är så bra med M är att han aldrig är rädd för att prata om det. Han kanske blir orolig men aldrig rädd när jag pratar om att jag har abstinens eller sug. Det är jätteskönt och en stor hjälp!

Jag vill inte prata med mamma för hon blir så orolig och jag vill inte göra henne orolig.
Skulle jag tala om för henne att jag har drogsug så skulle hon bli rädd och kanske tro att jag tänker ta återfall. Och så är det ju inte. Men jag förstår att det kanske låter så i hennes huvud.
Och som sagt, jag vill inte oroa henne.

Men ett NA-möte hade varit bra för mig att gå på. Få prata av sig, och lyssa på andra som sitter eller har suttit i samma sits. Få höra hur de tacklar sitt sug och ja.. sånt är nyttigt. Att känna att man inte är ensam.

Men.. det är tur att jag har M. Inför honom kan jag prata av mig och vara mig själv. Och han får mig ALLTID på bättre tankar, no matter what.
Och det är skönt att jag har ett par guldkorn jag kan skriva till när det blir jobbigt.
Men ibland behöver man någon irl. Jag önskar det fanns det här..


Kram på er!

suck..

Alltså.. vad är det MED folk?!
Varför är det så många tjejer som vill framställa sig som blåsta idioter? Tycker dom det är charmigt? Tror dom killar tycker att det är sött?
Hm, ja möjligen killar som också är helt blåsta isåfall men hur mycket utbyte har man av dom?! Nada.

Har precis suttit o kollat bloggar på youtube och det bara rasslar av unga tjejer som står framför kameran, putar med munnen och pratar typ såhär:

"Ehh..hihi..alltså..jag är ju rätt ball dårå.. hihi.. eller..asså.. ja jag tycker det rå..och ba kolla mina lår, asså jag är så jävla tjock, hihi. eller nej, jag är rätt smal men asså..fan va stööörd jag é hihi.. jag är så himla crazy..hihi.."

Dom står o pratar sådär i TIO MINUTER, vem fan orkar lyssna på sånt?!
VARFÖR vill dom framstå som våp som inte ens kan prata ordentligt. Inte ett dugg charmigt, bara jättepinsamt. Och det är tjejer ända upp i min ålder som håller på sådär o_O
Snacka om att framställa kvinnor som dumma i huvudet.

Jag skäms!


Är det ingen som kan videoblogga om FRA, IPRED-lagen, miljöförstöring, eller något annat med ett diskussionsunderlag?
Nähä, nä tänkte väl det.
Okej, men då emigrerar jag till täcket i soffan och fortsätter skämmas.

Holla!

btw

Förresten, glömde visa ett helt underbart citat som också kommer från FB. En kille frågar vad han ska prata med tjejer om då han är så blyg. Han får bla detta svaret:

Unga tjejer gillar att prata om fester, resor och Grey's anatomy.
Äldre tjejer gillar att prata om barn, resor och Sex and the city.
Riktigt gamla tjejer gillar att prata om barnbarn, resor och Café Norrköping.


Hahahaha, klockrent!

Underbara FB.

Sitter som vanligt på Flashback och förundras över vilka trådar som startas. Det finns en tråd som handlar om "hur en riktig man ska vara".
Och jag skrattar när jag läser den för det märks sååååå tydligt att alla killar VILL vara sådär machomanliga, men egentligen är de små mesiga pojkar.

Av de egenskaper som räknades upp på hur en riktig man ska vara, så stämmer min älskling in på 5 utav 6 punkter. Inte illa!
Detta är alltså INTE mina krav utan killars egen syn på hur en "riktig man" ska vara.
Dessa var punkterna:

- Man betalar när man är ute med damen. (Ja det gör alltid min baby trots protester)

- Är man ute med tjejen så ägnar man inte en massa blickar och uppmärksamhet till andra tjejer. (haha självklart, jag får alltid full uppmärksamhet av M när vi är ute)

- Även om tjejen pratar för mycket så låtsas man intresserad (Haha ja, min älskling lyssnar alltid på mig)

- Man är beskyddande och tar hand om tjejen, men hon ska inte få göra hur hon vill. (Ja, M tar hand om mig mycket bra)

- Man låtsas godta ett nej i sängen, men tjatar sen tills man får som man vill. (haha nej stämmer icke, min älskling behöver inte tjata)

- Man lär dom saker, tex hur man håller i en biljardkö på rätt sätt. (Hahaha, absolut, han lär mig hur man håller i ett fiskespö!)



Ja ni ser, på 5 utav 6 punkter stämmer min baby in på hur en riktig man beter sig enligt Flashbacks söta småpojkar.
Haha, som om jag inte redan visste det. Han är den bästa av de bästa!
FB's småfjun skulle säkert kunna lära ett o annat utav honom!

mhm

Och nu är jag glad igen.

Tack Älskling.

...

Klockan är snart halv tio. Kom nyss hem..
Jag är ledsen..

Niceness

Är för trött för ett detaljerat inlägg nu men jag har haft en underbar kväll och mår som en gudinna!! Tack vare M.

Jag fick se vatten, fiska utan napp (thank god), äta god mat, mysa massor, och skratta mer än vad jag gjort på flera veckor.
Jag har haft så roligt!

Denna kväll kommer stanna länge i må-bra-minnet.

gaaaah!!!!!

Återigen är jag sjukt irriterad. Man får inte bli ilsk på äldre människor men mina morföräldrar tar fan priset ibland.
Tex VET dom att jag vill att de ska ringa innan de kommer hit (speciellt då de brukar komma tidigt på morgonen). Tror ni dom gör det? Nej..

Jag vaknar med världens ryck av att det plingar på dörren. Det är alltså inte EN ringsignal utan morfar trycker på ringklockan ca 10 ggr. Och ju mer hunden skäller, desto mer ringer han på. Fattar inte varför?
Jag hade inte ens kläder på mig och hunden står o vrålar i hallen och jag har världens huvudvärk och han bara riiiinger och riiinger på dörren trots att jag skriker att han ska vänta.
När jag väl fått kläder på mig och kan öppna så traskar han in med en påse äpplen till min hund och börjar mata henne utan att fråga. Liksom, hon hade inte ens hunnit få frukost och hennes mage blir fucked. och trots att jag säger åt honom att sluta mata henne så fortsätter han.

Sen sätter han på henne kopplet och säger att dom ska gå ut o hälsa på mormor i bilen. Visst det kan vi göra men jag hinner inte ens få på mig en jacka innan han har gått ut. Sen när vi står ute o pratar med mormor så kommer det folk gåendes förbi, då ska morfar typ försöka LYFTA hunden och visa att han kan gosa så mycket med henne. Vafan hon väger 34 kilo och är ingen knähund plus att hon INTE VILL!!!
Då börjar han mata henne med kokt skinka istället.

och mormor sitter i bilen och frågar varför jag aldrig ringer, säger att hon är missnöjd med sitt hår som jag färgade på henne, säger att jag är fånig som inte kan följa med hem till dom (hallå jag har ett liv här jag också?!), frågar om jag inte kan gå och ta reda på vart hennes väninna bor och hälsa från henne, klagar på att jag är blek, frågar varför jag aldrig hälsar på, osv osv.

jag är helt slut!!!

Sen börjar morfar gå iväg med hunden och hon börjar äta på nå skräp på marken. jag säger åt honom att ta bort henne därifrån men han svarar "Neeeej, när hon är med mig får hon minsann äta". Typ som att jag inte skulle mata henne?!!
Plus att det är jag som får springa med henne i trapporna när hon blir dålig i magen sen.

Förlåt.. jag älskar mina morföräldrar men dom är så jävla speciella och jag ORKAR INTE umgås med dom när dom är sådär.
Måste ringa mamma o beklaga mig..

ledsen och irriterad är jag!!!

Här stod det sjukt mycket text som inte var speciellt vacker. Jag är fortfarande irriterad men kan inte ha det här utifall mamma eller brorsan skulle gå in o läsa bloggen.

Ibland önskar jag att jag hade en helt anonym blogg där varken mamma, bror, E eller M visste att det var jag.

Happy 420!

Just det ja, det hade jag glömt. Igår var det den omtalade 420-dagen så:
Happy 420 alla smokers!

För er som inte har full koll på 420-dagen så kan jag berätta att det i korthet är Marijuanans Nationaldag. Stoners runtom i världen firar denna dag med att.. *puff puff pass*.. ja ni fattar.

Det finns några olika förklaringar varifrån själva siffrorna "420" kommer ifrån, men den troligaste o mest välkända bakgrunden till namnet är att ungdomarna i Usa ofta gick ut och rökte en spliff ihop vid 4:20-tiden när dom precis hade slutat skolan för dagen.
Simple as that.


Jag är INTE ett fan av cannabis. Jag tycker inte om ruset och vad det gör med folk i långa loppet. Det är trots allt en olaglig drog och oavsett vad inpyrda rökare säger så ÄR det en inkörsport till tyngre droger för många. Inte för alla, men för många.

MEN, jag är för fri bestämmanderätt, och speciellt över min egen kropp o egna val.
Och för att dra ner min ståndpunkt till endast en mening blir det:
Legalisera allt eller gör alla droger olagliga.
Dvs även den förrädiska o våldsamma drogen alkohol, o nikotin.
Jag röker alltså INTE olagliga substanser, och kommer aldrig mer göra.


Men, för alla er som fortfarande orkar kämpa för ett samhälle med fri bestämmanderätt, och för en värld där staten inte tjänar på någon annans olycka säger jag:

Happy 420!

Pysselprassel.

Jag och E har hittat bästa glassen i världen: Ben & Jerry's Phish Food!!

Jag som inte är något större glassfan blev helt lyrisk. Dels är den himla god, och dels får man äta ur en fin burk. Men det absolut bästa, vet ni vad det är?

Att det ligger små söta fiskar i glassen!!!! Fatta vad fint, små fiskar av choklad. Dom är jättefina!!

Måste ju vara perfekta glassen för min älskling, när det är fiskar i liksom!

Det har varit en härlig dag. E har varit här många timmar och vi hade så roligt!

Åt mat, handlade, hundpromenerade, kollade äppelträd i området, målade, pysslade, tittade film, lyssnat musik, hoppat i soffan (ja den höll!), druckit kaffe, och filosoferat om sommaren.

Plus att jag har mått okej i flera timmar under dagen. Och plus (igen) att min fina underbara bästaste M har ringt så fina samtal och gjort mig alldeles lycklig och varm.

Tänk att en röst och några vackra ord kan få en att bli sådär pirrigt glad. Det är underbart.

Underbart!

Jag började pyssla på ett scrapbookingkort till M idag, får se om jag hinner göra klart det imorgon.

Behöver dock skicka in några bilder till Expert och få dom utskrivna på fotopapper. Kan väl inte kosta mer än en femma per kort? Och jag har bara 10 bilder jag behöver få utskrivna. 50 spänn liksom, halååååå, hur värt är inte det!

Då blir det mycket finare (och roligare) att scrappa med bilderna sen :)

Nu ska jag städa upp lite i röran. Det ser ut som en pysselbomb har slagit ned i vardagsrummet o köket.

Krimskrams!!

:)

Walla walla!!!.... haha, jag har kommit på en sån mysig överraskning till min älskling!
Ska genomföras så fort jag är lite piggare.
Jag längtar, det kommer bli så roligt!

Lycklig!

Jag måste återigen göra er avundsjuka och tala om hur otroligt lyckligt lottad jag är!

Det är galet, jag trodde inte man kunde vara såhär kär.
Eller, det är mer än kär, det är liksom allt.. Ända inifrån hjärtat och ner till fötterna och upp i huvudet!
Med honom är jag alltid däruppe i det blå nånstans. Underbart.

Han är verkligen en sådan som står kvar när andra faller. En stark människa som verkar veta vad han vill (och får det dessutom).

Och på ett sätt känns det ändå bra att vi tvingades visa oss ledsna och sårbara den där gången, för efter det behöver ingen av oss ha någon mask eller låtsas vara några vi inte är.

Det känns bara så klyschigt rätt.
Han får mig att må som en prinsessa.
Jag vill ge honom allt.



De bästa av förutsättningar..

M kan det mesta!

Förresten vet ni vad jag verkligen ser fram emot i sommar?
Att få se en levande gädda!
Jag ska håna den för att den ser ut som en krokodil, och hota med att vända tänderna åt fel håll på den så den inte kan äta, mohaha..

Ja, gäddor har faktiskt tänderna vända inåt. Det är därför kan dom kvävas när dom glupskt försöker stoppa i sig en alltför stor fisk.
Det har M lärt mig.

M har också lärt mig att det finns en fisk som heter brugd. Och att man kan uppskatta ålder på en gädda genom vikten då den väger ungefär lika mycket som många år den är.

Och inte att förglömma, man måste ha rätt inställning och liksom hypnotisera fisken för att den ska hugga när man är ute och fiskar.
Fel inställning - Inge napp.


Han kan nästan allt, den där fina M :)

orolig.

Jag kan inte säga att jag är deppig, men orolig är jag.. E får sin dom om cirkus 10 dagar och jag VILL VERKLIGEN INTE att han ska få något fängelsestraff!!

Förra sommaren hade jag det ganska drygt under en period. Jag var sambo med en kille jag varken hade rätt känslor för eller något gemensamt med överhuvudtaget. Det var som att bo tillsammans med ett spöke.
Han hade ingenstans att ta vägen och jag ville inte vara elak o kasta ut honom på gatan så han fick bo kvar även efter att det hade tagit slut. Det var jobbigt. Han grät och var ledsen mest hela tiden medans jag fick skuldkänslor och mådde allmänt kasst. Så fort jag steg innanför dörren härhemma kändes det som jag blev kvävd, jag fick liksom ingen luft o kunde inte vara mig själv. Missförstå mig inte, han var snäll, men vi var totalt olika och hade verkligen noll gemensamt, och det var riktigt jobbigt att "tvingas" bo ihop trots att man inte ville det.

Under den perioden var E min räddning. Han tog med mig ut och hittade på ursäkter så att jag slapp vara hemma.
Han hämtade mig på förmiddagen och sen var vi ute hela dagen. Vi gick på stan, gick med hunden, badade, åt glass, plockade blommor, hade tråkigt ihop (och roligt), solade, sov till o med ute.. allt för att jag skulle slippa vara hemma sålänge min sambo bodde kvar.
E ställde in en flera möten och fester han skulle gå på den sommaren, bara för att vi skulle kunna umgås istället.
Han var, och är, en klippa.

Och jag kommer bli så ledsen om han måste sitta av sommaren i fängelse. Jag vet att det är hans eget fel osv, men det känns ändå sorgligt. Mest för hans skull såklart, men för min egen del också.
Jag vill fortsätta ha våra sommarpromenader på tidiga morgnar, och jag vill plocka blommor med honom i år igen.

Det bästa vore om jag fick behålla både min älskade M, och roliga vän E under hela sommaren. Det vore det ultimata.


Ända sedan jag träffade M har en magisk känsla infunnit sig i bröstet. Om jag tyckte det var kul att leva förut så har allting fått ett slags stjärnströssel över sig nu. Det är M's förtjänst och jag är lyckligt lottad. Det är tur att jag träffat honom, det är det verkligen.
Man mår bra av att kunna älska, och få känna sig älskad.
Det måste vara något utav det finaste som finns.

Han är den bästa av de bästa.
Han är vacker.
Vi är vackra.

steg.

Jag har börjat skriva i det första av de tolv stegen och har även fått en sponsor via msn. Tror det är mycket nyttigt och en bra investering för framtida eventuella snedsteg. Att kanske kunna stävja fallandet innan jag ramlar helt.

Iaf, så väcker dessa steg en massa funderingar och jag tog fram alla papper o uppgifter från behandlingen jag gick för några år sedan. Där fanns en uppgift som man ska skriva ner sina bra o mindre bra egenskaper på. Tänkvärd är den.
Jag fick bättre koll vad jag behövde jobba med, men också att jag hade bra sidor som jag kunde vara stolt över.
Tänkte försöka göra den uppgiften idag och se vad som ändrats och vad jag behöver jobba med just nu.

Människor som slutar jobba med sig själva och som liksom bara lutar sig tillbaka och känner sig helt nöjda är tråkiga tycker jag!
Det borde vara minst lika viktigt att utvecklas på insidan för människor som det är för dem att lyckas med jobb, förhållande, o annan samhällelig status.

Att försonas och vara tillfreds med sig själv, men att alltid sträva efter att bli en bättre människa, det tycker jag är viktigt.

twoblogs.

Blogginlägg av L och E.
Klockan är snart halv tre och Mister Klister ska strax gå hem.

Jag (L) vill tala om att jag haft en väldans trevlig kväll trots E's nasty nippledance. Dvs E tar sig själv på bröstvårtorna samtidigt som han steppar runt i en ring som en ballerina och ser väldigt feminin ut. Jag börjar alltid skratta så jag får ont i magen och det brukar sluta med att vi dansar i en ring fnittrandes "Nippledance nippledance"och hunden hoppar med så gott hon kan.
Väldigt fånigt, och såg grannarna oss skulle de förmodligen tro att vi är dumma i huvudet, alternativt alkoholister.
Så fort jag träffar E kommer jag i i någon extremt fånig form av humor. Men roligt är det iändå :)

Förutom att ha dansat nippledance så har vi ätit mat, kollat film, promenerat hund, kollat UFC, målat, tävlat om vem som kan skrämma den andra mest, planerat sommaren (om E fortfarande är ute i det fria då dvs), och pratat om nackdelar med droger.
En mycket lyckad kväll!!

Nu tänkte jag precis skicka ett sms till M o påminna om att det är UFC på tv. Men han har sin dotter där och jag vill inte riskera att väcka henne om hans telefon piper så jag struntar nog i att messa och låter de två skönheterna fortsätta sova istället.
Jag tror jag ska göra detsamma :)

Just ja, E vill tillägga att han också haft trevligt trots att jag var hemma. Ha... ha... ha.

Natti.

Långt.

Här kommer ett lågt inlägg så ni som är sömniga i ögonen: sluta läs, det är ändå mest bara dravvel ;)

Måste skriva av mig. Ibland är det enda sättet att må bättre. Märker dock en liten förbättring. För några dagar sedan orkade jag ju inte ens sitta uppe o skriva, det gör jag nu. Yeay, happytimes. Jag måste bara försöka se de små framstegen o ta fasta på dem..

Det är mycket berg-o-dalbana i mitt sinne just nu. Det är iofs bättre än när det bara var nedåt o svart. Nu är jag deppdown ena stunden för att i nästa känna mig skitglad.

Fick några tänkvärda ord av en stöttepelare tidigare idag. Han sa
"Du måste ha tålamod. Tålamod = Mod att Tåla."

Sant.
Mitt tålamod är inte det bästa, minst sagt. Får jag en idé så ska det hända NU och helst redan igår.
Ska ta upp min meditation igen för den mår jag faktiskt bra av. 20 minuter varje kväll kan man faktiskt avsätta.
Det blir som ett sparkonto på det bra måendet. Man kanske inte känner att det blir bättre just för stunden, men fortsätter man trots det så kan man ta ut på "Må bra kontot" efter ett tag.

Försöker tänka på alla saker jag ska göra när jag mår bättre. Då blir jag glad för det betyder att jag inte kommer må såhär för alltid. En vecka till kanske, sen är jag nog på benen igen.

Det jag ser fram emot mest är:

Att åka till Kolmården.
Att kunna gå upp på morgonen utan att må dåligt.
Att kunna duscha utan att vattnet känns som spikar mot huden.
Att kunna sova hos M utan dåligt mående.
Att orka städa utan att få feber och bli kokhet.
Att orka gå låååånga promenader igen utan att få ont överallt och bli sådär trött.
Att få sova en hel natt utan att vakna och sängkläderna är fuktiga av ångestsvett.
Att kunna sitta på balkongen och njuta av solen utan att frysa och rysa o kallsvettas.
Att bli mig själv mot M, mamma, E, och alla andra jag bryr mig om.
Att följa med M ut o sitta vid vattnet och kunde njuta av det ist för att tänka på att jag har ont.
Att umgås med E och ha våra evighetslånga diskussioner.

De sakerna ser jag fram emot mest och jag kommer känna mig riktigt lycklig den dagen jag vaknar och faktiskt mår OK. Kanske är det inte så långt kvar. Hoppas hoppas.
Som sagt, tålamod är inte min bästa vän men jag måste försöka bli kompis med just tålamod nu. Vänta o vänta, kan inte göra så mycket annat. För detta SKA bli bra. Det bara är så. Det ska det. och det blir det. Måste bara ha lite tålamod.

Jag har en hel sommar framför mig och den ska bli bra, så enkelt är det och jag ska inte ens snegla på några genvägar som droger. Att må bra en enda dag för att sedan må skräp i flera månader, det är inte värt det.
Dessutom klarar jag av de vardagliga sakerna nu med lite jävlaranamma. Jag fixar att ta hand om hunden, städa, duscha. Det är jobbigt, men det går. Det orkade jag inte de första dagarna, men det gör jag nu. Små framsteg. Babysteps, som jag måste påminna mig själv om.
Ta ett djupt andetag och inse att det blir bättre, även om det tar lite tid.
Och de hjälper när jag inser att jag mår lite bättre idag än vad jag gjorde för fyra dagar sedan.

Men jag har inte så mycket att välja på så det får ta tid. Jag måste sluta tänka på att andra tycker att jag är tråkig osv, jag gör ju detta för mig själv. Inte för att det är kul utan för att jag måste och för att jag ska kunna må bra sen.

Ibland kan man inte bestämma allt själv utan man får helt enkelt finna sig i situationen och gilla läget. Okej gilla läget är kanske att ta i, men acceptera att det är som det är JUST NU. Men också att det snart blir bättre.

Långt inlägg som sagt men jag älskar att skriva, och prata, och skratta. Snart är jag back on track och då finns det minsann ingenting som kan stoppa mig. Hell no!

Jag älskar faktiskt att leva och snart är jag där igen!
Lite tålamod bara. Mod att Tåla.
Det tyckte jag var bra sagt :)

Mardröm.

Är inne i en riktig mardrömsperiod just nu. Sedan flera år tillbaks har jag perioder på några veckor/månad där jag drömmer galet mycket mardrömmar. Men som tur är så vaknar man ju alltid förr eller senare och uppskattar verkligheten ännu lite mer.

Inatt drömde jag att M ringde och sa "Du, jag har flyttat. Två våningar upp bara".
Jag gick dit för att hjälpa honom flyttstäda och det var SPINDLAR överallt, uuuuusch!! Såna äckliga spindlar med liten kropp och tre mil långa ben typ.
Dom låg överallt i lägenheten och jag försökte dammtorka men det fastnade bara spindelben på trasan vart jag än gick.
Dom var i skor och kläder, ovanpå hans fläkt och i kylen bland all mat.
Det var vidrigt.

Spindlar måste vara jordens avskum. Tillsammans med gäddor. Fy sjutton.

virvel.

Han ger mig spralliga ben och ett varmt hjärta.

Jag har hittat den bästa.

Det måste vara

riktig kärlek.

Mackhataren M.

Hahahaha jag skrattar sönder mig. Min fina M har så mycket hyss för sig.

Klockan var halv tolv inatt när han åkte till macken för att han var jättehungrig. Han handlade mjölk åt mig och en macka åt sig själv. Så släpper han av mig hemma, men ringer efter fem minuter och säger att han fan inte kan äta mackan o frågar om jag vill ha den. Så nu skjutsade han hit den, hahaha..

Han är himla rolig. Han tycker mackor är för svenskt och kan inte alls med det.
Jag tycker mackor är mums!
Han är rolig den där. Kommer nog skratta resten av kvällen åt honom haha..

Attans, kom precis på att jag faktiskt kunde erbjudit mig att laga mat åt honom när han ändå var här. Hm.. han hade antagligen sagt nej, men jag skulle frågat iallafall ju!

Jaja, hoppas du fick bättre mat än macka av din mamma baby, haha ;)
Puss på dig!

happytimes are back.

Jag har fått mjölk! Tre liter! Mitt i natten!
Min älskade kan trolla. Kärlek!

Nu kan jag dricka kaffe med mjölk igen. Göra fler pannkakor. Dricka mjölk till mina macks. perfekt :)
Tack baby!

Jag brukar faktiskt vara levnadsglad. Alltså väldigt glad, åt ganska små saker. Jag är inte speciellt svår att roa, och jag tycker det mesta är roligt även om det är att göra kaffe, ta en promenad, städa, träffa någon man tycker om, eller måla. Det mesta kan man få skitkul, helt enkelt.
Men nu när jag varit sjuk i några dagar så försvinner liksom den där glädjen litegrann. Det mesta blir jobbigt o tungt och ja, allt blir sådär grått.
Därför blir jag så GLAD när jag märker att min livsglädje börjar komma tillbaka. Allting blir bra igen. Sakta men säkert.
Fan vad glad jag är :)

Vänta, måste skriva ett till inlägg, haha..

Lillebror.

Förresten, imorgon kommer min bror. Han är också en av de allra bästa. Den bästa av människor.
Han sviker aldrig, finns alltid där med en hjälpande hand. Han har hög moral, bra värderingar, rolig humor, dömer aldrig, och är väldigt snäll helt enkelt.
Jag är så glad att jag fick just honom till bror.
Han är den bästa!

Det är kärlek!

känslor, på gott och ont.

"jag är glad att jag har känslor för dig" sa han. Och vice versa.

Jomenvisst är väl det bra.. Jag är också glad att du har känslor för mig.
Och jag är glad över att jag har känslor för dig.


Just nu känns det som jag sitter längst ned i ett hål och inte har en susning hur jag ska komma upp. Alla tankar och känslor kommer över mig och jag önskar att det återigen fanns en knapp där man kunde stänga av allt för en stund.
Stänga av känslor, och bara vänta tills man mår bättre och orkar leva i dom igen.

För det är ju så. Öppnar man sig för någon, så ställer man sig så väldigt sårbar inför den personen också. Släpper man in en annan människa släpper man också in risken att bli sårad, ledsen, ja ni vet..
Det finns alltid en risk med att blotta sig inför en annan person.

Jag kan inte det denna gång.
Det är ungefär som när man promenerar på snö, det lämnar fotspår som inte alltid snöas över på en gång..
Samma med M. Han lämnar känslor i min kropp som jag inte kan sudda ut.



Sedan X antal år tillbaka älskar jag aldrig. Det är tragiskt och patetiskt men sant.
Jag är inte ens 30 år, ändå har jag lärt mig hur man låter bli att börja älska. Är inte det tragiskt o dramatiskt så säg?
Jag håller mig alltid på ett tryggt avstånd. På ett tryggt avstånd från allt vad sårade känslor heter. Från allt som kan få vågskålen att tippa över.
Ska man dra det tillräcklingt långt så har jag sagt stopp till det mesta. Typ: ingen ska bry sig om mig på riktigt, och jag ska inte bry mig om någon annan heller.
Tragiskt ju!!
Jag älskar människor, men de får inte komma för nära.

Men denna gång. Jag vet inte. Jag förlorar kampen och orkar inte kämpa. För det gjorde jag, kämpade alltså. Kämpade in i det längsta för att inte tycka om på riktigt. Minimera risken att bry sig om någon annan.
Men tillslut gick det inte längre. Han fortsatte ringa, fortsatte vilja ses, såg de bra sidorna. Och en dag bara upptäckte jag att jag tänkte på honom när jag vaknade. Då förstod jag att gränsen hade passerats. Det var, och är, ganska läskigt.

Jag älskar helt enkelt. Jag välkomnar det inte direkt, men jag gör det ändå. Jag öppnar dörren för underbara känslor, men också för tårar och funderingar.
Men det kanske är så man måste göra?
Våga för att vinna. Och jag är inte feg.

Vi skapar fina minnen. Tillsammans.
Kärlek.

sms

Förresten så fick jag ett sådant fint sms alldeles nyss. det kom verkligen i rätt tid. Såhär står det

"God natt vännen.

Må du vakna till en gyllene dag med möjligheter och framgång.

Omfamna hellre en möjlighet än att motsäga dig den.

Positivt tänkande är framgångens väg.

Sov gott och dröm sött.

Kram"

Det tyckte jag var sant o vackert skrivet. Och ännu finare att någon tar sig tiden att skicka det till just mig.

Tack!

...

Hur ska jag skriva nu utan att någon känner sig dålig.
Hm..
Alltså, alla i min familj vet att det jag är absolut mest rädd för, det är att såra andra människor eller göra dom arga. Att få andra människor att känna sig dåliga, det är något jag verkligen hatar av hela mitt hjärta.
Och när jag då ändå får folk att känna sig kassa, då mår jag verkligen inte bra.


Jag vet att jag hårddrar det, men det är fan en hårfin gräns mellan att vara såpass rak att det uppskattas, och rak så det får någon att känna sig dålig.
Jag vill inte såra.

Trots att han två minuter senare säger att det är bra att jag är rak, så är det ändå känslan av att jag får honom att känna sig dålig som fastnar.
Han VET att jag aldrig menar att få honom att känna sig dålig, men när han säger det så tystnar jag som en mussla på en gång.
Jag hatar att få folk att känna sig dåliga!!
och om det är på bekostnad av att jag ska vara mindre rak, då får det vara så.


Jag tycker han är en underbar människa, och jag tycker vi har ett underbart förhållande. Men för det måste man väl kunna ha ett bråk/tjafs/diskussion/whatever utan att förhållandet ska bli dåligt eller svajigt?
jag önskar iaf att det var så.


Det blir fel igen för jag vet att han kommer känna sig kass när han läser det här. Eller så tycker han att jag är dum. Och jag kanske är dum? Även om jag inte menar att vara det.
Jag vet inte. Antingen slutar jag blogga. Men det är min ventil.
Eller så måste jag försöka lägga band på mig.
Skitsamma, jag mår inte bra just nu. Ska lägga mig och sova.

Han är så förstående, och väldigt ödmjuk i sina ramar mot mig. Trots det är det bara detta som fastnar, att jag får honom att känna sig dålig.
Det är det sista jag vill. och nånsin velat. Jag har ALDRIG menat eller velat såra honom.

Fuck, i mina försök att vara förstående till saker jag aldrig varit med om tidigare, så blir det bara fel.


Önskar jag kunde trycka på en knapp som gör att jag aldrig mer säger något som kan uppfattas som dåligt eller som att jag försöker få honom (eller nån annan för den delen) att känna sig värdelös.


jag har sjukt nära till mina känslor. Alltid haft. Jag kan gråta av upprördhet eller frustration. Eller av sorg. Skrika om jag blir arg. Skratta för högt om jag är glad. Prata för mycket om jag känner mig pratglad, osv.
Men ibland blir det så fel...

Liksom.. i mina känslor menar jag aldrig att anklaga eller skälla.
men det blir så himla fel, och det är jag verkligen ledsen över.

Det är kanske bara mitt eget fel att det blir såhär. Jag önskar att jag aldrig hade tagit upp något utav det vi pratade om ikväll.
Jag har svårt att vara tyst om hur jag känner eller tycker, och jag förstår honom. Det blir nog för mycket.


Usch jag mår skitdåligt och är helt ledsen inuti. Bara mitt eget fel.
Måste nog försöka sova.

oj..

Egentligen orkar jag inte blogga just nu. Ligger mest i soffan och vilar eller är ute på promenader med hunden. Känner mig verkligen inte på topp, varken utseendemässigt eller till sättet.
Då ringer M, bara för att säga "jag älskar dig". Kan man få höra något finare?
Jag är så lyckligt lottad.

Det finns ingen bättre än honom. Och jag behöver knappast träffa alla för att veta det. Han ger mig allt jag nånsin velat ha. Och allt jag inte visste att jag kunde få.

Det finns bara ett ord. Underbar. Han är underbar rakt igenom.
Jag är så förbannat förälskad att jag får fjärilar i magen. En härlig känsla!

blä..

Fy vilken natt..
Har vaknat varje halvtimme. Drömt mardrömmar hela natten. Och varke gång jag vaknat så har sängkläderna varit helt genomfuktiga för jag kallsvettas så mycket. Som om jag skulle ha hög feber ungefär.
Tog jag av mig täcket frös jag sönder, låg jag under det blev jag jättevarm.
Det låter inte så farligt men usch vad jobbigt det var..

Skönt att det är morgon och ljust ute nu.

Back on track.

Wiiie, mitt internet är back on track. Me so happy!

Min dag kan sammanfattas i några få ord: Promenera, teckna, dammsuga, och promenera igen. En väldigt lugn dag och jag tror det var välbehövligt. Det bränner i mitt huvud till o från, men inget som inte går att uthärda.

Sitter o funderar på varför jag har gjort min blogg så väldigt rosa. Jag är liksom ingen rosa tjej. Sådär tjejtjejig. Eller jo, på vissa sätt. Men inte på det där rosa fluffiga sättet. Jaja, den får vara tjejigt rosa ett tag till :)

Pratade precis med M. Han är så sweet. Och jobbar hårdare än nån annan jag känner. Till o med min bror.
Och om två veckor, fatta TVÅ VECKOR, har vi inget kvar att oroa oss för eller tänka på. Bara bra, roliga, och fina stunder att se fram emot tillsammans. Jag längtar!! Ja, jag längtar så mycket att jag blir sprallig i benen!
Det blir underbart.

Well, everytime I fantasize,

I see your lips, I see your eyes.

Your trigger finger do something

to left the rudegirl hypnotized...

Holla

Inte en enda påskkärring har kommit och plingat på. Inte en enda!! Jag som hade laddat upp med godispåsar och småpengar. Kanske imorgon..

För nån dag sedan vände jag totalt på dygnet. Jag och M hade världens diskussioner om allt mellan himmel och jord som höll oss vakna till tio på morgonen. Eller åtminstone allt mellan oss. Det började med en liten fånig grej och slutade med vår hittills mest seriösa konversation/diskussion/bråk/whatever. Egentligen vill jag inte kalla det bråk. Bråk för mig är när man står och skriker åt varann och när man gör allt för att få den andra att må dåligt bara för att "vinna". Och så gick våran diskussion verkligen inte till. Men för enkelhetens skull skriver jag bråk ändå.

Men jag tror det var nyttigt. Det kom något gott ur det. Vi fick luften rensad och det är väl det som bråk är till för?

Jag hatar att bråka och tjafsa om småsaker, ni vet såna grejer som verkligen inte leder nånstans förutom till ännu mer irritation.

Men när det är konstruktiva bråk eller diskussioner, som verkligen för en ett steg framåt, då gillar jag det. Ja, kanske inte när man är mitt uppe i det, men efteråt när man ser tillbaks och känner att ja, det var fasiekn bra att vi snackade ut om det där.

Han behövde få höra vissa saker från mig. Och jag behövde bli säker på att han ger lika mycket känslomässigt som jag ger. Jag kan verkligen inte ge allt om jag inte är säker på att han känner samma sak. Och hade jag inte blivit övertygad om det hade jag backat på en gång, som vanligt. Men tack o lov sa han de rätta orden (och jag med verkar det som!) så allt känns fint.Det är väldigt skönt att känna att allt är rent, ärligt, och öppet mellan oss. Det finns liksom inget man behöver dölja.

För första gången känner jag att jag VILL att någon ska se rakt igenom mig. Skumt va?!

Förut har jag alltid varit så himla hemlig och riktigt svår att komma nära. Eller rättare sagt, folk TROR att dom står mig nära, men egentligen får dom bara komma innanför ytan sen tar det stopp.

Men för första gången (okej andra) så har någon tagit sig längre in och det är både väldigt befriande men också skrämmande.

Well well, jag tror det blir bra ändå. Man måste våga för att vinna, är det inte så dom säger?

Idag var det sjukt varmt ute. Grymt skönt. Jag hade städdag och höll på att svettas bort mellan dammsugaren och dammtrasan, men det var det värt.

Min vovve fick på sig sitt fästinghalsband idag. DYRT var det, så jäklar om det inte fungerar. Jag vill inte ha ett enda sånt äckeldjur innanför min dörr!!

Jag sitter hos M och bloggar. Min fucking dator fungerar inte och har inte funkat på två dagar. Eller rättare sagt, internet fungerar inte. Galet frustrerande!

Fungerar inte nätet imorgon vet jag inte vad jag gör. Har flera saker jag MÅSTE uträtta och för att kunna göra det MÅSTE jag ha internet.

Skitdator..

Nu ska vi kolla National Geographic Wild. Grymmaste kanalen nånsin!

Förresten, tack S som skickade sådant fint mail häromdagen, jag blev jätteglad. Och smickrande att ni läser min blogg trots att jag inte ens låter er kommentera ;)

PåskPuss på Er!

Påskus Påskas.

Är det idag skärtorsdag, eller imorgon, eller på lördag som små söta påskkärringar och påskgubbar är ute och tigger godis?

Well, jag är inte direkt den som har full koll på högtider och deras datum. Förra året hade jag inte en susning om att påsken hade gjort sitt inträde ens när det plingade på dörren. Utanför stod tre helt bedårande små påskkärringar i 6-årsåldern med sin mamma väntandes nere i trappen. Dom hade hela köret, huckle, förkläde, kaffepanna, målade prickar och rosiga kinder.

Och när den ena sträckte fram sin hand med ett egenhändigt målat kycklingkort och sa "Glad påsk" smälte mitt hjärta som is i solsken (eller i blåst som M skulle sagt). Jag blev så rörd och tog emot kortet med översvallande "Tack! Åhhh så FINT ni gjort!"
Sedan blev det såndär pinsam tystnad.
Dom stod kvar och tittade hoppfullt på mig, och jag stod kvar och visste inte vad som väntades av mig riktigt. Tills jag insåg att det var ju godis dom ville ha dom små tiggarna.
Skit, det hade jag glömt!
Det är ju därför man delar ut såntdär hemmapyssel, man vill ha lördagsgodis helt enkelt. Ett lagligt sätt att tjata till sig sötsaker för ungar.

Panik! vad skulle jag göra? Jag hade inge godis hemma och jag kommer själv ihåg hur besviken man blev om man fick en fucking clementin eller äpple istället för choklad. Hm, "vänta lite" sa jag och sprang in i köket och började rota. Nej, inge godis fanns.

Istället kom jag på att jag har en burk med samlade löspengar i. Woho! Pengar blir ungar glada av.
Jag hörde att dom mumlade i trapphuset och i stressen blandade jag ihop påsk med halloween och tänkte att dom säkert skulle kasta ägg på dörren när deras godis aldrig kom.
Jag var svettig av panik!

Det hela slutade med att jag ville kompensera bristen på godis och öste i HELA min pengaburk i deras kaffepanna. Det rasslade värre än högvinsten i den värsta Black Jack, och ungarnas ögon var stora som tefat.

Dom tackade snabbt och sprang ner till mamma för att visa upp sin lyckade fångst, medan jag satt kvar svettig och skakig i min lägenhet och insåg att jag precis hade gett bort 380 spänn till en tiggande unge i 6-årsåldern...



I år har jag iaf förberett mig bättre än nån i kvarteret! Jag har godis hemma, OCH småpengar i KRONOR att ge bort och inte tior denna gång.


Och ja, jag slapp få ägg kastade på min dörr.
Tack och lov.

Tro.

Trots att min tro och min Gud är så långt ifrån den dömande kristna Guden så kan jag ibland leta mig till kyrkan. Inte för att höra kristendomens uttjatade dubelmoral utan för att det finns ett lugn där och jag känner mig närmre MIN tro.

Måste jag sätta ett namn på det?
Okej då kör jag på NA-style ala Högre Makt. Jag tror på en Högre Makt och det har inget med Kristendomens Gud att göra.
Min tro är en relation mellan mig och min Högre Makt och de enda förmaningar och budord som finns där är mitt egna samvete.

Min Högre Makt kan inte styra över varken krig, död, eller människors egna dumma val.
För mig är Gud bara en kraft som finns överallt. Som i kärleken mellan dig och mig, i dimman tidiga morgnar, känslan man får när man ser storslagen natur, glädjen man känner över livet ibland, den berusande känslan när man inser att allting stämmer och passar ihop på ett underligt sätt.
Det där sista som gör att allt levande får liv, det är Gud för mig. Saker och tings själar. Det där allra sista som ingen kan förklara.
Det andra kallar livsvilja.


Spelar det någon roll om Gud finns eller inte egentligen? Om tron kan ge människor hopp, eller lindra deras egna dåliga samveten, eller gör så att människor har någon att skylla på när saker går fel, Spelar det då egentligen någon roll om man tror på just Gud eller en sten i skogen?
Det är ju för människors egen skull som tron finns där.

Och om det är nödvändigt för folk att ge det ett namn, att rikta den mot något mer påtagligt och fysiskt, så låt dom göra det.
Man ska aldrig säga till någon att den tror rätt eller fel. Det finns inget rätt eller fel sålänge ingen vet.
Lev och låt leva, vetja..



By the way så plingade jehovas på här för en stund sedan.
och det kan vara därför jag kände ett behov av att skriva om all tro ;)

...

Magi.

Tror ni att man har levt flera liv?

Jag gör det,
och jag tror vi setts förut..

Svarta guldet.

Gick upp halv åtta idag. 07.30 liksom. Det är ganska tidigt.
Ska iväg om en stund och lyssna på en föreläsning om ADHD och Aspbergers. Känns måttligt roande..
Jag har varken adhd eller aspergers själv, även om man skulle kunna tro det from time to time.
Well well, blir säkert intressant eller nåt..


Jag har en vän, E. Av någon anledning börjar vi alltid prata göteborska/finlandssvenska/norrländska/dalmål/valfri dialekt ala "Guuuu va du ä' gooo", när vi ses. Jag tror faktiskt vi samtalar mer på andra dialekter än våran egen. Vet inte varför. Det är typ som tvångstankar. Vi kan låta en hel konversation gå i finlandssvenskans tecken. Oftast låter det ungefär såhär:

"Seena grappen, allt praa?
"Jomen Seena sejen, jo para praa. Hur går sej med säärleken tå?"

Folk måste tro att vi är dumma i huvudet. Men efter ett par år av inövade dialekter så tänker vi knappt på det längre, det bara kommer. Jag tror inte ens vi själva vet varför.

Men jag såg på ett djurprogram där dom jagade bort björnar med hjälp av en hund. Och då gav dom hunden instruktioner på ryska. Kanske är något liknande fenomen?
Typ "vi väljer att ta det på ryska för det har vi aldrig chans att prata annars".
Hmm.. skumt fenomen det där..

Nu ska jag svepa en kopp av mitt älskade kaffe.

Förresten, när jag var aktiv i missbruket så hade jag en vän på besök som frågade:
"Har du nå svart guld hemma?"
Varpå jag svarade
"Javisst, jag går och brygger nån kopp"
Han började skratta och jag förstod ingenting. Det visade sig att han hade frågat efter det svarta guldet som i hasch, och inte som i det jag trodde - kaffe.

Well för mig är svarta guldet kaffe och inget annat!

Säärlekspreev.

Han säger att jag räddat honom. I själva verket räddar han mig om och om igen från att falla.

Han säger så fina saker. Han säger att jag är söt när jag kommer med okammat hår utan smink och är trött. Han säger att han är stolt över mig när jag känner mig som skräp.

Ofta säger han saker som får mig att gråta när jag är ensam bara för att jag blir så rörd. Hans ord går alltid in i hjärtat.
Jag vet inte vad det är som gör att jag lyssnar på just hans ord, hans komplimanger, hans förmaningar, hans önskan, när jag aldrig lyssnat på någon annan.

En underbar varelse där allting känns så rätt.
Han gör mig lycklig.

giftdjur

Hapalochlaena - blåringad bläckfisk.

Så giftig, men så vacker!

Här kommer då nästa inlägg. Vi var båda nästintill medvetslösa igår efter all mat och började slöglo på teve. Kommer inte ihåg vad kanalen heter men "animal-nånting" förmodar jag.

Ett inslag hette "Deadly dozen", och handlade om de giftigaste djuren i världen. Däribland finns det en bläckfisk som har storleken av en golfboll och jag tror att den hade namnet "blåringad bläckfisk" el liknande.
Denne lilla lysande blågula bläckfisk har ett gift som är 10 000 ggr starkare än cyanid. Förstår ni? TIOTUSENGÅNGERSTARKARE än cyanid! Sjukt.
Och väldigt fascinerande hur ett sådant pyttelitet djur i golfbollssize kan vara så otroligt giftigt.

Vi människor tror och intalar oss gärna att vi är så förbaskat mycket högre stående väsen och i princip odödliga alla andra.
Men på något sätt har alla dessa vidunderliga djur lyckats överleva i årtusenden utan att varken utvecklas bakåt, eller framåt. De bara är som de en gång var, och fungerar lika bra nu som då.
Det är mer än vad man kan säga om oss människor..


Andra inslaget handlade om Australiens giftigaste djur. Jag har en förkärlek för djurprogram och speciellt när de handlar om sånadär farliga, konstiga, läskiga djur som man aldrig kommer nära. Ja om man inte har en sjuk (o)-tur då.
Jag har också den värsta fobin för spindlar. Kan inte se en bild på ett sådant krypande litet äckel utan att det knyter sig i magen. Jag vet att det är fånigt, men jag blir hysterisk av att ha en spindel i min närhet.

Naturligtvis visade dom en massa spindlar som lever i Australien, men jag försökte hålla handen för teverutan så att jag bara kunde se och läsa texten längst ner. Det är bara det att M har en förbaskat stor teve, och då menar jag STOR tv, så det krävdes två händer och en kudde för att skymma rutan.

I Australien finns det iaf en spindelart (eller säger man sort? hmm..) som heter Trattspindel. Och det var det äckligaste lilla kryp jag någonsin råkat se. Stor, svart, och livsfarligt giftig!
Den hade långa huggtänder och liksom HOPPADE för att kunna hugga sig in i bytet ordentligt och så klamrade den sig fast där och sprutade in sitt gift.
Här skulle jag egentligen skriva mer utförligt hur giftet fungerade, men jag mår illa av tanken så jag skippar det.
Iaf så var man död inom en kvart om man inte fick hjälp. EN KVART!! Av denna lilla snuskiga skräpspindel.
Fy tusan säger jag bara.

TUR vi inte bor i Australien.


Ska ta reda på vad kanalen heter och rekommendera den sen.
Är nästan så att jag vill bosätta mig hos M dygnet runt bara för att kunna sitta och glo på alla djurporgram och lära mig allt onödigt vetande. Jag älskar att läras mig saker! Och man blir ju så fascinerad!

Nu är det snart dags för en dusch och sen ta mig ut. det är fint väder och jag vill hitta på något!
Ut ska jag iaf.

Men som sagt, tur att vi inte bor i Australien..

Jag fick brugden!!

(Jag fick brugden)

Holla!!!!!

Let me drop the bomb:
Igår... fiskade.. jag.. för.. första... gången.. med.. kastspö!! Tadaa!!! Utan att ha sönder något dessutom, varken spö eller M's huvud.
Det var sjukt kul faktiskt, och spännande som sjutton. Och jag hoppades hela tiden att ingen stackars firre skulle komma och bita sig fast.
Jo, om det hade varit en gädda. Då hade jag gett spöet till M så hade han fått dra upp snusket och jag hade hånflinat åt vidundret när den ligger där och kippar efter luft, mohaha..
Nej förlåt. Skojja..

Dessutom var det grymt intressant att se när M kastade. Han är skitduktig. Såg ut som den värsta proffsfiskare :D
Det är mycket möjligt att jag kommer odla ett nytt intresse i sommar.. kul!

När vi hade fiskat klart åkte vi och KÖPTE fisk ist, lax. Och min älskling lagade den godaste maten jag ätit i typ hela mitt liv. Mums! Det smakade sommar :)

Måste skriva några lagomt kaxiga meningar nu. Med risk för att låta som världens besswerwisser så har jag nästintill alltid känt mig överlägsen de killar jag träffat. Haha.. vänta, ta det inte på fel sätt. Men tex, de har varit yngre, de har knappt haft en egen åsikt eller så har de inte vågat säga något med rädsla för mitt humör, eller inte haft en susning om ämnet jag vill prata om.
De har helt enkelt inte kunnat ge mig en givande diskussion.

Jag älskar att prata, det är typ som ett eget intresse för mig (på gott och ont för de som är tvungna att lyssna). Men att då sitta och prata med en vägg det är liksom inte kul.

Men M ger mig sjukt mycket intellektuell stimulans. Han utmanar mig verkligen. Inte så att han försöker få mig att framstå som dum på något sätt, tvärtom. Han utmanar mig på ett BRA sätt, och han ger mig nya infallsvinklar.
För första gången känns det som jag träffat min överman, och jag älskar det! Oj oj, that's my man, indeed!
Ja, vi är så jävla smarta ihop att vi skulle kunna starta en egen Mensaförening ;) haha..
*lagomt ödmjuk*


Just ja, måste skriva ett till inlägg men gör ett nytt annars blir det för rörigt.
Pussalong!

snabbbbbbblogg

Nu-ska-jag-skriva-i-raketfart!!

Min mamma och pappa är här. Dom kom imorse och vi har haft stoooorstädning.
Jag har en sån stor garderob man kan gå in i, och den var fylld med kläder högre än mig själv. men nu är allt äntligen utrensat och bortkört. Fem sopsäckar med bara kläder. Underbart att få det gjort!! Och ännu mer underbart att jag fick hjälp. Hade aldrig orkat ta tag i allt det där själv. Så jäkla skönt att få det gjort!

Nu ska jag säga hejdå till föräldrarna, svepa en kaffe, in i duschen, en snabbpromenad med hunden, sen tror jag att jag ska träffa M. Härlich indeed!

Ibland behöver man reflektera en stund..

Har suttit och försökt måla ett bra tag nu men tankarna är hela tiden på annat håll och jag kan inte koncentrera mig på målningen.

Jag hade många vänner i min förra stad. Ibland kan jag fortfarande tänka på den staden som "hemma", trots att jag inte bott där på flera år. Jag kände mig trygg där. Gick man ut på stan så fanns det alltid folk man kände. Man var tjenahej med alla.

Jag bröt med alla vänner där (och med flera vänner o bekanta även i denna stad jag bor i nu), för att få ett bättre liv.
Alltså, det är en sak om man har vänskapsförhållanden som rinner ut i sanden pga av att man växer ifrån varann.
Men det är en helt annan sak att ta ett aktivt beslut att bryta med dom man känner. För på något sätt identifierar man sig genom sina vänner. Och att klippa kontakten helt, från en dag till en annan och trots att man inte ogillar dom, det är ganska hårt.

Samtidigt är jag glad att jag vågade. Och jag har insett att min längtan och hopp efter ett annat bättre liv måste ha varit ganska stark för att orka göra något sådant. Klippa all kontakt och sen bara flytta. Jag ville verkligen få något bättre och visste att det inte skulle hända i den omgivningen jag hade då.

Många människor är så dömande. De förstår inte att man omgett sig med vissa människor pga att man var mer eller mindre tvungen. De hade hållhakar på en som man inte kunde bryta just då. Man var så illa tvungen att umgås med dom för att klara sig själv och INTE för att det var kul.

Jag måste ha en sådan djup tro på ett bra liv, annars skulle jag gett upp för längesen.
Mycket tack vare min familj tror jag. Att se dom fungera och ha ett tryggt och fint liv utan varken droger eller alkohol tror jag gett mig hopp om att det faktiskt existerar.

Det är inte bara att sluta. Det handlar om att helt byta livsstil, byta umgänge, byta vanor och bryta ovanor. Göra om hela sitt liv.
Att ta första steget ut i något som är helt okänt. Något man glömt bort hur det är att leva i. Man vet inte hur man ska bete sig. Man vet inte hur man rör sig bland folk överhuvudtaget. Alla såna självklara saker blir jättestora och man måste samla mod om och om igen för att lära sig hantera det.

Ändå går det. Vill man tillräckligt mycket så går det. Det finns inga hopplösa fall. Det vill jag tro iaf.
Har man viljan och vågar be om hjälp så finns det faktiskt bra hjälp att få. Man kan komma på fötter trots att man så starkt tror att det är omöjligt.
Men det går!

Och man behöver inte identifiera sig som en dålig människa för alltid pga de problem man haft. Snarare tvärtom. Allt detta har gjort mig till en ödmjuk och ickedömande människa med en stor dos självinsikt.
Iblans rasar jag också nedåt igen och hamnar i dåliga tankar, men oftast går det uppåt. Babysteps, men fortfarande framåt.


Jag hörde en liknelse nyss på teve där dom pratade om att bli ren. En 22-årig kille sa ungefär:

"För att bli drogfri måste man kämpa så jävla mycket hela tiden. Och speciellt i början. Inte bara med drogerna. Det är som att man måste bryta ner sig själv och vara så ensam och nära dödens kant man bara kan, innan kroppen och själen kan få återhämta sig som en ny människa igen"

Förstår ni vilken självinsikt för att bara vara 22 år?
Jag tyckte iaf att det stämde ganska bra. Man måste verkligen göra sig så himla ensam i början. Både ensam fysiskt utan de vanliga vännerna, men också psykiskt. Man måste liksom släppa taget om den man varit, och försöka hitta sig själv och bygga upp något nytt.
Det är inte så lätt som det låter för man måste verkligen GÖRA allt det där. Inte bara tänka det.
Man måste jobba för det, hela tiden.
Men det är ändå helt klart värt det i slutändan.

Det gäller bara att hålla viljan uppe varje dag.
För vill man, då går det.



Alla dagar är inte bra för mig. Men.. även den sämsta dag som drogfri är bättre än den bästa dag i missbruket.
Det är faktiskt sant.

FB.

Alltså Flashback är ju ett riktigt ställe. Börjar alltid skratta när jag läser alla manliga inlägg där, Och ja, jag hänger nog där själv och skriver lite för mycket jag med. Men iaf, detta är rätt typiskt..


En kille frågar i en tråd vad folk tror om att hans polare verkar stöta på hans tjej. Tex har polaren sprutat grädde på hans tjej med en gräddcifon och tjejen fnittrade som en liten flicka och tyckte det var kul istället för att säga ifrån.
Samtidigt kan killen inte förstå varför hans tjej skulle gilla hans polare för polaren bara super och skriker hela tiden. Hmm..

Här är några av svaren:

"Din polare apar sig för att du inte visat han sin plats, han ska fan inte hålla på sådär med din hona, så är det bara. Du behöver ju inte slå han med ett järnrör i plytet direkt, men han vet ändå att det han gör inte håller egentligen. Testar dig kanske?"

Och

"Försök inte göra nåt coolt själv, blir lätt fel. Dra bara till med din redigaste whiskeyröst och förbanna honom nästa gång det sker så gör han aldrig om det. Tänk Thorsten Flinck i Sökarna.
Alfahane handlar inte om fysisk styrka utan om vem som tar för sig mest."

Eller

"antingen säger du ifrån skarpt till henne eller så trycker du upp denna killen mot väggen och visar var skåpet ska stå. Säg åt han att håll sig borta eller så kommer han spy blod resten av livet"

Det var alltså några av svaren han fick.
Stackars trådstartarkillens svar på alla inlägg blev efter att ha fallit för grupptrycket:

"Ja, han är en väldigt svag kille, jag är förmodligen dubbelt så stark. Så fysiskt har han inget att säga till om. Han är feminin. Ser sämre ut än mig. Det enda han gör är att snacka mycket och springa runt och skrika. Nästa gång han försöker något så ska jag ryta till rejält"


Haha, ja vad ska man säga. Jag älskar Flashback med alla sina grottmänniskor!

Favvos!

Iaf, här är två av mina favvosaker just nu.

Den ena är Donna Karans parfym för i år "Be Delicious, fresh blossom". Doftar väldigt mycket bättre än hennes förra tycker jag. Denna är mer somrig och dessutom gör flaskan mig glad för den ser så mumsig ut!

Jag har nästan blivit lite beroende av den här. Och det bästa är att doften inte tunnas ut och blir sådär blaskig efter några timmar. Den blir bara bättre ju längre man har den på sig!

Den andra är Sothys Paris omtalade Sublime lips care, i färgen 11. Rose esquisse.

Dyr dyr dyr, men bra bra bra!

Lagom mycket färg, lagom mycket glans. Sitter kvar länge. Och man kan nästan använda den istället för lipbalm. Perfa!

Dessutom kom den i begränsad upplaga, och en av dessa har moi!

Gädda.

"På 60-talet tog folk LSD och liknande för att göra världen knäpp.

Nu när världen är knäpp tar folk Prozac för att göra världen normal."

Fatta vad mycket folk det finns i hela världen. Och så många ställen. Oftast är jag rätt nöjd med att ha ett par ställen som man drömmer om att se. Men ibland får jag såndär paniklust att man MÅSTE se ALLT fastän man vet att ingen människa i världen hinner se allt, ens under en hel livstid.

Det är egentligen inte för att jag VILL se allt, utan för att det mest verkar vara en oskriven lag att man helt enkelt MÅSTE och SKA hinna med allt.

Kanske dags att börja stressa, nån?

Ähhh chill out.. kan man inte bara ta det lugnt och gilla livet ett tag? Stress förstör ju den bästa av upplevelser.

Jag är helnöjd. Dessutom ska jag faktiskt få åka till Spanien! Eller Grekland. Hur fränt är inte det? Mmmmhmm!!Men mest vill jag åka till Kolmården! :P Jippiekayeey!!

Dessutom finns det sjukt mycket fint i ens närhet som folk är alldeles för blinda för att se. Dom stressar så dom inte ens hinner titta upp i himlen när dom går en promenad. Nej, ögonen ner i asfalten och marsch framåt som en militär.

Har ni glömt att andas, människor?

Förresten, i sommar ska jag på Ufo-spaning! Men jag hoppas egentligen inte att jag får se något för då skulle jag bli så in i bomben rädd.

Ungefär samma med fiske.

I sommar är det första gången jag ska prova på att fiska på riktigt (ja om man tar bort mina försök till att meta när jag var typ tio år då).

Jag tycker det ska bli JÄTTEspännande att fiska! Men jag hoppas att jag inte får nån fisk.

Jo förresten, om det är en gädda. Då ska jag märka fulingen med spritpenna.

Gäddor är typ sjöns ruskigprickar. Hade gäddor varit människor hade dom helt klart varit våldtäksmän och mördare, dvs de lägst stående av oss. Jag hatar gäddor. Äckliga djur! Nästan som spindlar. Nästan..

Ojoj nu ringer M, måste rusa!

6.5 billion people on earth,

and sometimes you just need one.

glömde

Som vanligt glömmer jag alltid att berätta nåt skitviktigt och måste göra ett nytt inlägg.

Igårnatt lyckades jag lösa nästan hela korsordet som var klassat som svårast i en veckotidning! Ett riktigt smart-ass-korsord liksom. Wohoo!! *gangsign*

Att lösa korsord är tantvarning så det skriker om det. Men faktum är att man faktiskt håller hjärnan igång och dessutom blir man smartare och mer allmänbildad. Sådant är faktiskt viktigt även om de flesta verkar tycka att Paris fuck-me-anyone Hilton är viktigare än att vara smart idag.
Well well, JAG vill iallafall bli sedd som en någorlunda bright tjej även om jag inte är den skarpaste kniven i lådan på allt. Men helt lost, det är jag inte.

Nu ska jag lösa ett nytt korsord, mohaha..


Gonatt!

låååångt inlägg.

Har varit en fin dag. Solen lyste och jag har mått ganska bra.

Har spelat en massa gitarr. Och dammsugit. Och lockat håret! Trots att jag inte har speciellt tjockt hår tar det ändå runt 1,5 timme att gå igenom allt barr med locktången. Fatta 1,5 timme, för att vara fin EN kväll. Haha, ibland fungerar vi tjejer konstigt!

Jag och M var ute och åkte bil ett tag ikväll. Trots att jag är riktigt bilrädd så känns det rätt så tryggt att åka med honom nu. Han kör bra och stabilt faktiskt. Dvs sålänge jag sitter i bilen. När han är ensam vet jag att han kör snabbt som en dåre, adrenalinejunkie ;)

Tyvärr slutade kanske inte kvällen så som det var tänkt, men vissa saker går inte att göra något åt.
Ibland får man backa. och det har jag inget emot sålänge det är en bra anledning. Och det var en bra anledning ikväll. Det kommer ju dessutom fler kvällar.

Vi hade dessutom ett grymt bra samtal i hans bil idag. Inte många män som kan ratta bil OCH föra en vettig diskussion samtidigt haha..
Ett sådantdär samtal som gör att man hoppar fram ett skutt. Som gör att man lär känna varandra ytterligare.

Vi kom iaf överens om att vi kan vara säkra på varandras känslor, och att ingen av oss är såndär som ändrar sig över en natt och bara gör slut helt utan anledning.
Jag tror det var bra för oss båda två att få höra att den andre är seriös i sina känslor. Det kändes iaf väldigt skönt för mig att både få höra och säga det till honom.


Över till något helt annat:

Jag är inte en såndär tjej som tycker det är kul att göra killen svartsjuk. I och för sig blir min älskade M aldrig svartsjuk men även OM han var svartsjukt lagd så skulle jag aldrig göra så. Och han försöker inte göra mig svartsjuk heller. Såklart.
Men det är ett fjortisbeteende som jag ser/hör alltför ofta hos bekanta.

Vissa tjejer (och killar) försöker ju verkligen få sin partner att bli sådär tveksam och osäker på om dom duger. Och jag fattar inte varför?!
Så vill man väl inte göra mot någon man tycker om? Varför vill man få den man älskar att bli osäker på sig själv? Wicked!!
Måste vara nåt tattigt försök till att få uppmärksamhet.

Jag får iaf den uppmärksamhet jag behöver av min pojkvän. Och jag är såpass säker i mig själv att jag inte behöver den från andra då.
Han ger mig ju redan allt jag behöver.
Liksom, varför fiska hos andra när jag redan har det bästa? Bara dumt.

Nä, jag tycker det är sorgligt att så många inte inser vad dom har förrän det är förlorat.
Var rädda om varandra!! Hela tiden!
Och för att blanda lite latin med engelska: Carpe Diem to the bone! ;)


Haha blev så fnittrig när jag tänkte på M nyss. har länge funderat vad han påminner om för karaktär och nu kom jag på det!

Det känns som att han är tagen direkt från nån gammal westernfilm där han är den där tysta snubben med cowboyhatten hängande nonchalant på sne och med ett halmstrå i mungipan, haha..
Sådär självklart kaxig bara genom att vara sig själv, men samtidigt beskyddande mot dom han håller nära.
Ja ni vet, sådär riktigt tuff och laidback. Och han får mig alltid att känna mig så speciell. Det är min baby det. Kan man vara annat än nöjd liksom?
Det är skitfränt! :)


Natti.

lejon.

By the way. Jag har en zebra-tischa. Alltså en tröja med en zebra på.
Såg på lindex för ett tag sen att dom har liknande t-shirts fast med ett lejon på. Hur coolt är inte det?!
Jag vill ha ett lejon på bröstet!!
Roaaarrrhh!

tortyr!

Vet ni hur svårt det är att få på sig strumpbyxor?

När man håller upp dom är dom typ 5cm breda. Med ben långa som en giraffhals.
Min vän E tyckte det såg ut som blöjbyxor med jättelånga ben. haha.. jag är benägen att hålla med.

Man får liksom ligga på sängen och dra allt vad man orkar. och när dom väl sitter där dom ska är det bäst att man inte drar ett alltför djupt andetag för går en enda liten pyttemaska så fortsätter den runt runt runt runt och runt och man har typ trashade byxor ala punkare sen. Jäkla tortyrbralls!

Och, tar man en mindre storlek får man såklart inte på sig dom alls. Och tar man en större storlek så töjs dom ut för mycket och blir alldeles fula efter ett tag.

Jag var helt svettig efter dagens försök att klä på mig så jag tror jag skippar allt vad skönhet heter ikväll och kommer dit som mig själv. Som den gamla trasa jag är ;) haha..

action.

Sov skönt när jag väl somnade inatt. Det var vääääärsta actionmovie utanför mitt fönster av krogmänniskor OCH hos grannen som är helt foolish och ligger och skriker mitt i nätterna. Kändes som jag bodde i ett dårhus. Inte ens hunden kunde sova liksom..

Men jag hann tänka och fundera en del under timmarna då folk inte lät mig få min skönhetssömn.
Jag försökte sortera och bena upp vad jag VILL och vad som är BRA för mig. Ofta kan det vara helt olika saker och ibland följer jag känslorna lite för mycket, trots att det inte är bra för mig.
Tex bara för att jag VILL knarka (eller slå ihjäl Fritzl, eller råna en bank, osv) så betyder ju inte det att det är BRA för mig. Förstår?
Ungefär så, fast det var ju kanske lite extremt..

Och, man ska inte ge den uppmärksamhet man inte får tillbaks.
Eller rättare sagt, slösa inte din tid och energi på någon som inte slösar sin tid och energi på dig.

Sommarbilder.

Grymmingsommar!

Jag och E på holmen förra sommaren med vovven.

Jag tror hon gör ett magplask efter en sten eller nåt annat jättespännande.

Sjukt kul hade vi allihopa iaf :)

Också jag och E på holmen med min dawg. Eller halva min, den högra halvan tillhör ju faktiskt E. Här kör hon några breakdance-moves.

Vi tillbringade nästintill hela förra sommaren med att gå långpromenader, palla äpplen, dricka kaffe, och bada med hunden. Helt underbart!

Det krävs inte mycket för att man ska älska livet ibland.

Good stuff!

Förresten (igen). En grej som är väldigt skön är att jag och M aldrig bråkar. Vi diskuterar, pratar, ibland är ledsna, osv. Men vi kommer fan alltid fram till något, och vi är båda jättenoga med att den andra ska förstå hur man känner/menar osv. Och den andra förstår oftast.

Det är otroligt skönt att ingen av oss är konflikträdd och att vi vågar ta upp saker som känns fel utan att vi behöver bråka om det. Jätteskönt!

Nu ska jag ut med hunden, och sen sätta mig och måla ett tag till. Är ovanligt pigg ikväll. Dessutom behöver jag frisk luft. Sen ska jag vädra lägenheten så att den också får frisk luft. Det får ju inte vara orättvist :)

Så fort jag mår bättre har jag bestämt mig för att ta bättre hand om mig själv. Äta bättre och på bättre tider, motionera lite mer än hundpromenaderna, röka lite mindre, meditera lite mer. Göra saker jag tycker om, och ja.. vårda mig själv helt enkelt. Inga stora grejer, bara lite mer ompyssling liksom. Jag känner att det är dags nu.
Och det ska bli jätteskönt!

Gråt ala fjortis..

Det var massa text här för ett tag sedan men jag raderade allt.

Usch, nu har jag grinat så ögonen svider och jag ser alldeles bakfull ut.
Jag är fortfarande ledsen i hjärtat, men kan inte göra något mer åt det.
Har pratat med honom och han med mig. Och visst hjälpte det, men jag har fortfarande den där ledsna känslan inuti. Jag önskar att denna lilla grej hade blivit uppklarad för längesedan...

Jag har aldrig lämnat ut mig såhär mycket för någon. Jo, en gång tidigare., och efter den gången blev jag livrädd för att göra det igen. Men sådant går tydligen inte att styra.

Mamma är den enda som vet hur knäckt jag var den gången för flera år sedan (tack och lov att jag hade o har henne).
Det är hemskt att lämna ut sig själv så mycket till en annan människa för att sen stå där ensam. Att verkligen visa vem man är, och sen ändå inte duga.
Nu vet jag ju att det inte var för att jag inte dög såklart, men det var den känslan man fick då just när det hände.

På något jättekonstigt sätt känns det ändå som att jag vill chansa och lämna ut mig själv till M. Som att jag själv vill leka med elden.. Konstigt.
Men han tar hand om mig som ingen annan gjort, och med honom känner jag mig någorlunda trygg. Det trodde jag aldrig skulle hända..
Fatta hur sällsynt det är att två människor möts och verkligen tycker om varandra för dom de faktiskt ÄR och inte för några de försöker vara. Jag tycker det är jättefint.
Om bara allting kunde vara så perfekt..


Trots att vårat förhållande ibland gör mig jätteledsen ända in i hjärtat så måste jag tro att det kommer något bra ur det. Att vi kanske utvecklas tillsammans och lär känna varandra ännu bättre. Jag måste tro det för ingen av oss VILL såra den andra med flit. Det vet jag..

Mellan oss är det bara kärlek. Och en del missförstånd. Men ingen illvilja.

haha

Min o Mickes konversation på msn nyss:


Cyanessa säger:
säg nåt jag kan blogga om. Är skrivsugen som fan men vet inge ämne. Inte nå tråk som finanskrisen utan nåt roligt! Du är den perfekta att fråga om sånt.

mikael säger:
hmm blogga om nya bög-lagen, va den nu heter.

Cyanessa säger:
hm den att dom ska få skaffa barn eller gifta sig eller vilken menar du?

mikael säger:
lagen om tankning på nätet ;p

Cyanessa säger:
HAHAHA jaha du menar den böglagen

mikael säger:
haha ja pucko..

Kolmården.

Förresten. jag ska äntligen få åka till KOLMÅRDEN! Och Tropicarium!!

Längtar huuuur mycket som helst, och ser fram emot detta mer än om jag hade fått resa till månen typ.

Jag är barnsligt förtjust i djurparker, och helt galet fascinerad av hajar och andra vattendjur. Och kräldjur!! Tycker allt sånt är skithäftigt!

Samtidigt som jag älskar att gå och fånglo på djur så tycker jag illa om det. Jag tycker illa om att de hålls inspärrade och att vi människor står och tittar på dom.

Och trots att jag inte VILL så tycker jag det är så spännande!

Jag blir som en femåring när det kommer till djurparker och liknande.

Tropicarium blir så roligt! Jag har längtat tillbaks dit i flera år och äntligen ska underbara M ta med mig dit.

Och dessutom ska jag simma med hajarna och M ska fota! Spännande indeed!!

Vi ska fota alla balla fiskar och tuffa krokodiler. Och dom där dödligt giftiga pilgiftsgrodorna. Åhh det blir så spännande!

Önskar bara jag hade körkort så vi kunde turas om att köra. 30 mil är ändå 30 mil liksom..

Jag har gillat grodor ända sedan jag var liten. Samlade på grodor (dock inte levande), men hade två (levande) afrikanska grodor i ett gammalt akvarium.

Så fort jag ser en groda ute får jag en sådan obeskrivlig lust att ta upp och studera den. De är fascinerande djur det där, och jag tror jag kan de mesta om våra svenska grodor iaf.

Hajar och grodor is the shit, och snart får jag se båda. Wohoo, me so happy! ^^

Sol!

Får man kolla på film under dagtid? JAAAA varför inte?
Jag känner mig skitdålig när jag sitter och glor på film när solen lyser ute. Man har ju faktiskt blivit uppfostrad att man SKA ta varje liten jävla chans att springa ut så fort solen visar sig och man SKA bara inte sitta inne.
Trots att jag är sjuk och inte ORKAR gå ut, så får jag inte sitta inne. Olagligt, indeed!

Jag går hellre runt och dammsuger fyrtioelva gånger eller dammar för tredje gången eller typ bara går runtrunt som en zombie i lägenheten. För sitta still, det ska man icke göra när solen lyser!
Suck..

Men måla lite, det kan man väl åtminstone få göra?
Jaa, jag tror jag målar lite!

Nästa vecka hade jag tänkt rensa upp på balkongen så man kan sitta därute sen.
Det känns så flashigt att kunna gå ut på morgonen med en kaffelatte, tidning, solglasögon och kanske gitarren och spendera några förmiddagstimmar därute.

Bara det att i praktiken tröttnar jag efter en halvtimme. man kan inte läsa normalt för solen är i ögonen och dessutom måste man sola för att få färg och då kan man inte ha en tidning FÖR ansiktet. Och det blir varmt och svettigt och man får huvudvärk och getingarna vill till kaffet och äckelspindlarna kryper på husväggen och jada jada.

Men som sagt, det låter flashigt så nästa vecka ska jag städa balkongen så jag kan sitta där med mitt kaffe och tidning och låtsas att jag älskar det!

blä.

Frös som ett asplöv inatt. Skulle lägga mig för att läsa men det gick inte att ha händerna utanför täcket för då frös dom till is :P
Somnade i brallor, t-shirt, strumpor, benvärmare, fingervantar, och DUBBLA täcken.
Det är som min kropp har fått en blackout och inte kommer ihåg hur den ska fungera ordentligt.

Varannan timme vaknade jag badandes i kallsvett och med ångesten dunkandes i bröstet. Sådär så man vaknar med ett ryck och undrar vadfaan det är som händer?
Jobbigt. Men övergående.

Jag hatar verkligen att vara sjuk. Förut tyckte jag illa om det för det ger en ofrivillig paus i vardagen som jag inte vill ha. Nu hatar jag det..
Jag HATAR att vara tvingad att ligga still och kolla film. Och jag hatar att inte kunna göra alla vanliga vardagliga saker. Jag hatar att behöva ta det lugnt på det här sättet. Usch!!
det ä massa saker jag vill göra NU, men inte orkar.

När jag blir dålig på något sätt kopplar psyket ihop det med en massa gammalt skräp, det sätter sig i kroppen och ger konstiga symtom. Och det i sin tur gör mig livrädd för vad som händer, och därmed blir jag ännu sämre.
En ond cirkel..

fisk!

Han är en ängel. Och han ger mig fjärilar i magen. Med honom är allt sådär... overkligt.
Jag är kär :)

Det finns liksom inget dåligt med honom. Enda trista är att det ofta blir så stressigt när vi ses. Det är tråkigt att knappt hinna säga hej innan man måste säga hejdå. Men ibland finns det ju anledningar som gör att det bara är så. Som man liksom får acceptera..

Försökte meditera tidigare men har så ont i kroppen och det gick inte att sitta still så länge i samma ställning.


Förresten så fick min älskling första fisken idag. Av alla! Mohaha, han är grym!!

möte

Möte möte möte möte... bläsch!
Jag vill sitta hemma och måla klart min tavla!

Dessutom är jag frysvarm..

Fundrar som en flundra.

Hm.. funderar på att byta bloggadress.

Både M, E, mamma, och några till har adressen till den här bloggen och det gör att jag inte riktigt skriver vad som helst. Inte för att jag har något att undanhålla, nej nej.
Men för att jag inte vill att någon ska känna sig alltför träffad av ett inlägg och kanske ta illa upp.

Vissa inlägg är ju riktade till vissa personer. Men vissa inlägg är INTE det, trots att det kanske kan tolkas så.
Men både M och E vet att jag oftast talar om ifall jag tycker något känns fel. Alltså säger det TILL dom.
Jag är nog ganska öppen med vad jag tycker och har inget behov av att rikta inlägg till dom genom bloggen. Det tar jag ansikte mot ansikte.

Däremot så kommer ju det flesta av tankarna ut här, även sådant man tagit upp och pratat om irl. Men då är det ju mina känslor och vad JAG tycker och inget annat. Och så ska det vara.

Hmm... ska fundera på adressbytet.
Eller så har jag kvar samma blogadress nu när jag skrivit detta :)
Over and out.

Solbrills!

Förresten så har jag hållt igång helt galet mycket idag. Grymt!
Och solen lyste så skönt genom rutan när vi åkte bil och jag fick glänsa i mina nya glassigt stora och skitsnygga solbrillor.

Me like ^^

Dessutom har dom grymmaste mönstret på insidan av bågarna!

Schlooks

Bäst jag säger det här först: M, om du läser det här så är det inte riktat enbart till dig utan mer till manssläktet överlag.

Okej. jag är kass på att SVARA i telefon det kan jag ju faktiskt erkänna. Extremt dålig.
Men varför är män så kassa på att PRATA i telefon?

Dom ringer och är huuuur gulliga och pluttinuttiga som helst i telefonen. Dvs sålänge ingen annan hör. Så fort det kommer en vän i närheten som kan tänkas höra ett ord av vad dom säger blir dom genast macho som få. Eller vill lägga på snabbare än snabbast.

Vissa saker ÄR privata och ska inte höras av andra, men man behöver ju inte bli en helt annan person så fort nån polare är i rummet. Liksom totalt ändra tonläge, ändra språk, bli någon helt annan. Kokko! Vad är det som är så fruktansvärt hemligt liksom? Tjejbaciller ala mellanstadiet?
Eller är det så hemskt pinsamt för en man att bli ertappad med att han har en tjej?

Nej då är jag hellre helt utan kärleksprat i telefonen om ni inte ens kan stå för det inför era vänner.
Men behöver ju inte ha en orgie i gullprat över luren när ens polare är med, men man kan väl iaf prata med sin tjej?

Jag är nog inte alltför gullig i telefonen heller, men i gengäld kan jag prata med snubben även om någon vän står bredvid och råkar höra ett ord.

Är det liksom meningen att man ska leva ett dubbelliv. Ett med killen, och ett med polarna? What's up with that?
Jag vill ha ett eget liv, men inget dubbelliv. Som den värsta spionen liksom. Nej hell no, inget för mig..

Fast iofs, kom precis på att jag kanske är hemligare själv än vad folk kanske tror. Hmm..
Kanske kastade JAG sten i glashus där? Ooops.. ;)

Och för rättvisans skull ska jag kanske tillägga att jag träffat flera killar som inte alls har något töntigt behov av att hålla tjejen utanför sitt vanliga liv. Tack och lov.
Men som sagt, kaske kastade jag sten i glashus så nu ska jag sluta skriva!

Och nu SKA jag sova :)