Ajaj.

Halleluja vilket myggbett jag fått UNDER foten!
Och inte kan jag klia för då kittlas det utav tusan.
Måste nog införskaffa Salubrin. Eller finns det nån gammal hederlig huskur som faktiskt fungerar?

Pratade precis med grannen som klagade över värmen. De flesta klagar över vädret. Antingen är det för varmt, för kallt, för blåsigt, för regnigt, för grått, för kvavt, osv.
Jag är inte bättre själv och gnäller som mest när det är för varmt.
Men som idag, med en bok, en kaffe, och citronvatten på balkongen, då kan man inte annat än njuta!

Och snart, snart, kommer de underbara jordgubbarna till ett vettigare pris än 45kr halvlitern.
Mums!

Imorgon ska jag få åka båt! Spännande!
Har inte vart ute på sjön på en herrans massa år. Vi får väl se om det blir något ofrivilligt bad eller ej,
Jag hör mammas förmanande ord eka i huvudet "Sitt still i båten, sitt still i båten"...

Dikt.

Älvorna sjunger och dansar på vatten,
De ljuva rösterna skär genom natten.

Och månen den lysa på himmlen så klar,
Den minns hur det var i gammla da´r.

Då står hon i virvlande vindar på hed,
Med stora, glänsande ögon hon kved:

"Jag förlåter dig för allt du har sagt,
Och för de sista veckornas förakt,

Om vi hela natten bara står i vinden,
Du har mig i din famn och kysser mig på kinden.

Då återvänder jag till dig, och du ska för alltid älska mig."
När de sista orden ekade genom natten,

Och älvorna slutade dansa på vatten.
Då stod vi bara där i vinden,

Du var i min famn och jag kysste dig på kinden...

Av: Kadri Wiikholm. En underbar natt.

Kaffetorsk.

Jag måste låta helt otroligt sur eller deppig i telefonen. M tror ofta att det är något. Mamma brukar också fråga om det hänt något. men, det är inget fel just nu iallafall.
Jag mår bra när relationen med M fungerar bra, samt när jag vet att familjen mår bra.
Kanske bara är tonen jag har när jag pratar i telefon? Hm..

M lät inte speciellt glad han heller. Vet inte varför. Antingen för att han tror att jag är deppig. Eller för att han inte tycker det är så kul att prata längre. Jag vet inte..
Jag ville fråga om jag fick laga mat idag men kom på att det blir väl sent och att han antagligen tackar nej till mat ändå. Knäppis.
Ska tvinga honom att säga JA nån dag när jag vill bjuda honom på middag. Nån dag ska jag få min vilja igenom mohaha... nån dag... ;)

Nu ska jag äta nånting, sen ta en dusch.
Madde ringde och frågade om jag ville komma över och fika med henne och killen. Kikar nog över dit en snabbis strax.
Jag tror hon har sin dotter där ikväll. Det blir säkert trevligt!

Sunny days are back. Och med solen kommer sommarkänslor. Det är ungefär som en mer intensiv variant av spirande vårkänslor ;)

Damn, mitt kaffe är slut förresten!!! Det svarta guldet, det naturliga amfetaminet, mitt livselixir, and so on.. SLUT!
Har inte druckit kaffe sen igår, och inte tagit mig till affären trots att jag bor två minuter ifrån den, och trots att jag går så mycket med hunden varje dag. Men då går jag roligare vägar än till Hemköp hehe...
Lasy azz L.
Måste nog gå dit sen :)

Nöjd.

Igår frågade M "tror du vi kommer gifta oss?"
Jag svarade nej. Men på skoj.
De flesta drömmer väl om att gifta sig, och jag är ju kär. Klart jag ville säga "ja kanske i framtiden älskling".

Men nån timme tidigare har jag fått stå och förklara för honom att jag fortfarande varken vill flytta ihop eller skaffa barn nu. Inte ens inom den närmsta framtiden.
Jag vill inte ha det nu.
Nångång kanske, om det känns rätt. Inte nu.
Just nu är allting bra som det är, tycker jag. Vill inte ändra på något.

Nästa gång jag flyttar ihop med någon ska det vara på riktigt. Då ska det vara för att jag åtminstone TROR att det ska hålla länge länge. Det är inget jag skulle rusa in i. Tvärtom.

Däremot vill jag DRÖMMA om det. Jag vill tänka "nångång ska vi gifta oss, nångång ska vi bo ihop, nångång ska vi ha det si eller så".
Det är inte alls säkert att det blir så eller att man ens vill det sen i verkligheten, men man leker med tanken om framtiden. Så blir det ju automatiskt när man är kär.
Man leker med tanken, bara på skoj.

Jag är helt NÖJD som det är nu. Jag är kär och nöjd! Vill inte ändra på något, vill inte byta ut något, vill inte flytta ihop, vill inte skaffa barn, vill inte förlova mig.
Allting är bra som det är nu, tycker jag. Just nu räcker det här gott och väl. Jag vill verkligen inte ändra på något. Bara låta oss ha det såhär som vi har det nu.
Skratta, ses, göra roliga saker, mysa ihop, skratta ännu mer, bara vara..


Det verkar ju som att vi vill samma saker, och att båda är nöjda med att ha det som vi har det nu. Och det är jag glad för.
Du har redan fått mitt hjärta. Och om allt fortsätter vara såhär öppet rakt och ärligt så är du mannen med stort M. Han man inte trodde fanns...


och på måndag ska vi fiska.
Hoppas jag får en gädda med inåtvända tänder!

Ljuva 80-tal

80-talet.

Plastsmycken i knalliga fäger.

Axelvaddar.

Toy-tuggummi.

Luktsudd och gnuggisar.

Tvserien V.

Uppvikta ärmar på jackor.

För korta jeans som var pösiga upptill o tighta nedtill.

Blå mascara.

Dirty dancing - "Nobody puts baby in a corner".

Tuperad snelugg som skulle stå rakt upp.

Planscher med texten "So many men, so little time".

Senilsnören till solglasögonen.

Tubsockor utanpå jeansen.

HOCKEYFRILLAN!

Torkade blommor.

Spegelvägg.

Synthpop.

Gympadräkter och Susanne Lanefeldt.

Avokadohalvor med räkor var trendigt!

Joey Tempest och andra med pudelkrus.

Mr. Music.

Nintendo.

Freestyle.

Telefon formad som en hamburgare.

Och massor med fler saker jag inte hinner skriva ner.

Själv föddes jag -81 och hann genomleva mina värsta tonårsår under 90-talet. Som i och för sig var nästan lika illa.

Undrar vad vi kommer minnas och skratta åt efter de första tio åren nu på 2000-talet.

Vad tror ni?

Åh fy bövelen vad trött jag är! Hamnar nog snart i koma. Och om jag är såhär trött, vad borde inte då M vara som dessutom står o jobbar?! Suck...
Vi somnade alldeles för sent igår. Fastnade i nån B-film där drömkvinnan numero uno var med: Charlize Theron. Filmen var fånig o töntig, men spännande!! Hon hade aliens i magen och Johnny Depp spelade psykomake.

Nu ska jag sätta mig o skriva en lista i bloggen.

Sunny days..

Här stod det en massa tråkig text som jag tog bort. Behövde nog mer skriva av mig än publicera det.
Jag har varit ute jättelänge o försökt sysselsätta mig eftersom det är en sådan fin o solig dag. Jag är inte så svår att roa och jag tycker det mesta är kul att göra vare sig det är att sola, eller dricka kaffe, eller åka till andra sidan jorden, eller kolla film, eller sitta o teckna. Allt är skoj liksom, och jag vet ingen som är så lätt att underhålla som mig själv hehe...

Men när jag går ut här i stan o försöker sysselsätta mig ett tag är jag hela tiden orolig att jag skulle träffa J och att han skulle vara påtänd och dum i huvudet. Det är drygt att inte kunna slappna av ute när man är ensam så jag gick hem istället. Ska sätta mig på balkongen med en kopp kaffe och en bok tror jag..
Skönt.

Skriver något vettigare lite senare.

Mission!

Skriv sju saker om dig själv som inte alla vet.

1. Jag är en riktig pysslare och fixare och pysslar hellre ihop gamla saker än köper nytt (och det har INTE enbart med ekonomin att göra). Jag tycker helt enkelt det är roligt att göra nytt av gammalt.

2. Jag har varit i förhållanden där jag blivit grovt misshandlad. Tack och lov att jag lyckades ta mig därifrån! Och tack o lov att det finns killar som pratar med munnen istället för med knytnävarna.

3. Jag hade finfina dreadlocks i nästan 10 år, och trivdes riktigt bra i det! Tog bort dom för 1,5 år sedan. Älskar dock känslan av att kunna borta mitt långa hår igen!

4. Jag levde rövare som ung o dum och skulle vara först med att testa det mesta.

Gick full till skolan, rökte hasch i killarnas omklädningsrum, bombhotade en stackars lärare, och snattade saker jag inte behövde.

Man skäms ju över sig själv även om det är längesedan nu.

5. Jag har alltid varit mesigt snäll och haft svårt att säga nej. Även när jag var som mest vild i gjorde jag allt för att bli omtyckt av folk omkring mig. Och har pga det blivit utnyttjad många gånger.

Jag har fortfarande svårt att säga nej, men nu bryr jag mig inte längre om vad folk jag inte känner tycker. Nära o käras åsikter är desto viktigare.

6. Jag har svårt att lita på människor och släpper nästintill aldrig någon riktigt nära. Inte ens vänner. Trots det är jag naiv och tror alla om gott. Och blir ofta stött när det visar sig att världen inte är så god och icke-egoistisk som jag inbillar mig.

7. Jag är galet morgontrött. Morgnar är bland det värsta jag vet och jag mår riktigt dåligt i ca en kvart varje morgon när jag vaknar. Jag är trött, har ont i kroppen, fryser o ryser, och mår helt enkelt piss.

Men så fort jag dragit i mig en kopp kaffe och fått ta det lugnt nån minut så styr det upp sig och jag tycker dagen blir rolig igen :)

wow..

Min dator som jag alltid suttit o skrivit på är 10 år gammal. Förstår ni, TIO år! I datavärlden läggs det dessutom på 50% på åldern så den är väl runt 15 år nu ;)

Min (hatade) gamla Bettan har fått utstå många utbrott och sparkar när den hängt sig och segat sig till förbannelse. och alla som har kommit och hälsat på har skrattat lite överlägset och mumlat "hehe jaha, från stenåldern ser jag" medans jag svurit och irriterat mig över denna hemska dumburk.
För 10 år sedan älskade jag den. Då hade min kära pappa suttit många dagar och byggt en egen dator utav delar han hade fått tag på, till mig.

Men.. efter ett par år hade den definitivt gjort sitt. Den var slut, klar, nästintill oanvändbar, ja ni fattar.
Men eftersom jag inte hade råd att köpa någon ny dator så fick jag dras med det här eländet.
Tills igår..
*här ska det vara spännande hajen-musik ala dum tum dum tum dum tum dum tum*...

Jaaaa igår, då kom min älskade M hit med världens störata present. Den ni såg för några inlägg sedan. Och nu fick jag dessutom öppna den.
Tadaa, en helt ny DATOR!!! Jag trodde inte mina ögon. Han hade köpt en ny dator liksom. Helt otroligt!
Mammas kommentar var bäst "Har blixten slagit ner i huvudet på M?!" haha.. Ja man börjar ju faktiskt fundera.
Sitter såpass mycket vid datorn och äntligen fick jag något som faktiskt fungerar!

När jag väl hade fattat vad som gömde sig i det stora rosa paketet började mina ben skaka och tårarna rann och jag blev bara så himla glad!!
Jag har aldrig känt mig så speciell i hela mitt liv.
M kom hit och var helt finklädd bara för att gratta mig. Det var så gulligt gjort att jag blev helt rörd.
Fatta att någon tycker att jag är såpass viktig att det är värt att köpa en sån dyr pryl som jag verkligen ville ha. För mig är det helt oförståeligt, JAG liksom?
Han gör mig lycklig. Gud så lycklig han gör mig..

Hade en sådan fin dag igår. Kommer leva på den länge länge.
På kvällen grillade han kycklingfilé på balkongen till oss. Hur mumsigt som helst!
Ja,det var en riktigt rolig dag med många skratt. Jag tror vi kommer få det minst lika trevligt ikväll. jag känner det på mig!

Idag ska min morfar komma hit och ta en fika. Sen ska Mr M komma och fippla med min nya dator, wohooo!!
Jag ville bjuda honom på middag men han tvärvägrar. Jättetråkigt..

Well, nu ska jag skriva ett nytt inlägg så.. hold on!

Bild.

Klicka för bättre bild.

Jag älskar vita pelargoner! Den här fick jag av min älskade mamma igår.
Uppe till vänster är det min fina gamla kaffeburk. Hittade den på loppis för en massa år sedan. Snacka om att gamla burkar stiger i värde!

Men min omtyckta kaffeburk, den gör jag mig aldrig av med!

Uppe till höger är det en strut med spets i som jag gjort själv, ca 30 cm hög.

Jag har tagit gulnande blad från en trasig gammal bibel och använt till struten. Runt om är det notpapper fastsatt, också från en gammal bok + ett gammalt foto som jag skrivit ut från nätet och satt fast tillsammans med grovt snöre. Klicka på bilden för att se bättre.

Spetsen som ligger i är handgjord och efter min mormor.

Har även gjort en massa småstrutar på ca 5-6cm. Jättegulligt att lägga på gamla silverbrickor o liknande till prydnad.

Nere till höger är det två burkar. Köpte båda för en tjuga men det var fula nya julmotiv på dom så jag klädde in dem också med blad från den gamla trasiga bibeln. Snurrade grovt snöre runt locket, och gjorde två etiketter "Kaffe" o "Thé" och satte dit.

Fina vet jag inte, men unika iaf!

Klicka för bättre bild.

Jag samlar på biblar. Japp, sant. Jag är inte speciellt troende eller så, men jag samlar på gamla böcker och allra helst biblar.
Det är nästan som att man KÄNNER historien i dom. Dessutom tycker jag gamla ting är himla vackra. Så mycket finare än alla dessa plastprodukter som finns idag.
TUR att det finns loppisar för oss pryltokiga! :)

Här är iaf en liten del av min bibelsamling. De flesta har jag hittat på loppisar, och i mormor o morfars gamla uthus. Eller, egentligen är det faktiskt huset som morfar växte upp i, o hans pappa innan det.
Att gå in där är som att ställa sig i en tidmaskin. Mycket står kvar som det gjorde då. Med bord och stolar, kamin och spis, krybburkar i plåt, bibeln bredvid sofflocker, osv. Jättehäftigt!


Iaf, på bilden högst upp till vänster är det en pytteliten "bok-ram" i plåt och öppnar man den ligger det massor av lösa sidor med ett citat på varje papper. Hur gammal vet jag ej, men nån generation iaf.

På bilden uppe till höger står några av biblarna från samlingen. Jag har med dem i inredningen härhemma för jag tycker de är så vackra och verkligen andas historia!
Här står de på en gammal stege i vardagsrummet som jag målat vit.

Bilden längst ned är en närbild på den uppslagna bibeln högst upp. Den är ända från år 1809! Texten är sååå vacker i den. Men ganska svårläst. De hade ju inte riktigt samma skriftspråk som vi har idag. Men desto roligare :)

Pysselprylar.

Här är några av mina pysselprylar som jag sysselsätter mig med när kreativiteten boxar mig i magen! Bättre bilder kommer i dagarna.

Jag tycker det är ett roligt inslag att hänga upp små tänkvärda eller välkomnande ord här o där i lägenheten!

Uppifrån o ner:

Välkommen - skylt lindad med rep.

Tro Hopp Kärlek - Klossar i tre olika storlekar.

Carpe Diem - skylt.

Jag målar även skyltar på beställning med valfritt ord/namn på, i mån av tid.

Nu måste jag sova. Har en hård födelsedag framför mig imorgon ;)

Kram på er!

Tårtlus!

Hade en finfin avslappnad och skön kväll igår.

Alltså, den där djurkanalen: Net Geo Wild, är ju så himla spännande!
Och det bästa med M är att han har den kanalen! Haha nej jag skojja, han är bra på några fler sätt också ;)
Igår snöade jag in totalt på ett program som visade djurattacker på människor. Riktigt spännande! Och snacka om att det (allra oftast) inte är djuren det är fel på utan människor som väljer att bosätta sig mitt bland pumor, vargar och andra vilda ting för att få bo "naturnära" som det så fint heter.
Synd att inte både människor och djur kan lära sig att samsas lite bättre..

Jag är uppväxt mitt på landet i ett stort trevåningshus. Runtom huset var det stora öppna åkrar, och en stor skog med en tjock mossig matta av av blå-sippor och en porlande bäck längst ned där man kunde stå och kika på fiskar.
Vi hade en pool på framsidan, och ladugård full med djur på baksidan. Haha kontraster indeed..

Det var en drömtillvaro för småkidz som ville leka kurragömma eller spela fotboll. Jag kan fortfarande sakna känslan..
Man såg inte ens bort till grannhusen. Det var riktigt naturnära. Men vi slapp iallafall närkontakt med varg och björn.

Däremot kunde det stå rådjur i hallen (jaa i hallen!!) när dom hade känt doften av mammas bullar. Och ibland samsades både rådjur, rävar, ekorrar och fåglar ute vid fågelbordet precis nedanför köksfönstret.
Jag tror inte man insåg då hur speciellt det var att få växa upp där. Att få lära sig leva bland djur och natur på ett helt annat sätt än vad de allra flesta barn gör idag.

Därute var det gummistövlar och mysbyxor som gällde, och ville jag och nån kompis göra oss fina brukade vi låna mammas smink, ta på oss varsin klänning, och sedan promenera tre kilometer ut till riksvägen för där åkte det ibland nån bil som kunde se hur fina vi hade gjort oss. Haha..
Tur att man blir äldre!


Snart får jag en tårta!!! Och imorgon blir jag grand ol´lady, 28 år, mmmmhm! Pensionen närmar sig med stormsteg. Nej jag skojja. Hela livet ligger framför mig, oss, er, dom.

Dessutom ska man leva i dagen har jag hört.
Det som hände igår kan man inte göra något åt, Och vad som händer imorgon, det vet ingen. Men dagen idag, det är ju faktiskt den man lever i.

Carpe Diem to the bone!

Nu börjar bloggens layout se någorlunda okej ut. Den är fortfarande lite rörig men färgerna är iallafall matchade överallt nu.

Innan jag började pilla med HTML här på bloggen så kunde jag absolut ingenting. Men man lär sig ganska snabbt när man väl förstått hur mallen är uppbyggd, och jag tycker det är riktigt roligt!
Har till o med börjat fundera på att kanske gå en nybörjarkurs i HTML-kodning.

Vill tipsa om en sida som verkligen är grym för nybörjare som vill pimpa sin blogg och låta den bli lite mer personlig:
www.fixa-din.blogspot.com
Allt är skrivet i enkla steg-för-steg beskrivningar och det mesta man kan tänkas vilja ändra finns med där. Sidan får helt klart 5 plus utav 5 möjliga!

Jag gillar verkligen såntdär pillande och trixande. Det är ungefär som när jag tecknar. Det är så pyttesmå förändringar som kan göra/förstöra hela bilden. Tycker det är häftigt!

Nu ska jag dammsuga, duscha, och traska ut med vovven innan jag går iväg till min älskade M. Jag får en tårta av honom imorgon! Jag har aldrig fått nån tårta på min födelsedag. Inte sedan jag var riktigt liten iaf.
Det här kommer bli min roligaste födelsedag nånsin. Jag har ju honom i mitt liv, kan inte önska mig en bättre present.
Han är min kärlek.

Dessutom är han grym på att fiska och fick hela fyra stycken finfina spratteldjur idag!

BeeZ

Kolla här då, jag har fixat en bild till min rubrik!
Nu börjar mina HTML-skillz komma igång. Roligt!!

Jag fyller år på onsdag och min baby har köpt något väldigt hemligt och som han säger att jag kommer bli jätteglad åt. Men det står helt still i mitt huvud!

Och nyfiken som jag är så måste jag ju bara fråga er om ni har några idéer om vad det kan vara.
De ledtrådar jag fått är att det har något med elektronik att göra, och att det är svart.


Det oöppnade paketet ser ut såhär.
Hälp mig!!

Haha, visst är jag smart älskling!

yesterday, all my troubles..

Efter många om och men blev det en fin kväll igår. Jättemysigt var det!
Jag fick ääääntligen överraska min älskling. Visserligen inte någon stor överraskning som dom han brukar komma med, men ändå. Han blev glad iaf och då blev jag glad!

Sen lagade han supergod lax med ris och grönsaker. Mumsigare än mumsigast var det! Han är en superkock den där M.

Nu har jag inte tid att skriva mer för nu måste jag koncentrera mig på mitt kaffe och fortsätta fixa färgerna på bloggen. Skrivs senare.

KrimsKrams!

YeeZus!

As you can see..
Bloggen har bytt ansikte. Sminkat sig. Fått en annan färg. Bytt stil. osv.. Ja ni fattar.

Jag är aaaabsolut inte nöjd. Tycker inte om att sidkolumnen är till vänster. Så det ska ändras.
Jag gillar dotsen i bakgrunden men jag vill hellre ha färgerna rosa/lila istället för blått/vitt så det ska också ändras. Om inte färgerna skär sig alltför mycket med den vackra ladyn i headern dvs..

Men.. det tar sååå många timmar att ändra allt det där i HTML så jag tror jag sparar det till imorgon. Speciellt då jag VET att om jag börjar så känner jag ett tvång att göra klart det :P
Och då kommer jag få sitta till tre inatt!

Men om ni tänker er att färgerna är annorlunda så kommer den kanske se helt okej ut när den är klar?
Jaja det är en förändring iaf och fy sjutton vad lång tid det tog att göra!
Som tur är så har jag sparat min gamla mall om jag vill byta tillbaks :)


Pusskram!

btw

Förresten så hittade jag grymma färgpennor nyss!!
50 stycken för bara 40:-
Helvärt!!

Nu jäklar ska här målas ett lejon! :)

Tjaerl:eek.

Hade en trevlig gårdag. Var hemma och fixade och städade och tvättade. Tycker sånt är ganska roligt faktiskt, och sååå skönt när det är klart! man trivs helt enkelt bättre när det ser okej ut omkring en.

På kvällen var jag hos fina M som hade köpt traditionsenlig helgmat till oss - kinamat. Mumsigt värre!

Dock råkade jag prata sönder skavsår i hans öron under middagen, men det är ju så kul att berätta saker för honom så jag kan inte hejda mig när jag väl sätter igång :P

Jag hade en rolig kväll :)

För er som är känsliga kan ni sluta läsa här! ... okej jag varnade er.. sluta läs då.. Okej skyll er själva:

Jag har fått mens!

Första gången jag fått det efter grav/abort/p-staven sattes dit. Känns lite ovanligt men ändå rätt skönt. Nu verkar min kropp fungera bra igen.

Jag fick den i onsdags och den slutar typ idag.

Ja baby, den slutar IDAG wohoo, nu kan vi ha sexy time igen! Haha..

Jag längtar!!

En annan sak. Jag ska sluta fundera så mycket. Jag tänker ganska mycket på när provsvaren ska komma och vad dom ska visa. Det ligger i bakhuvudet hela tiden och jag drömmer till o med mardrömmar om det. Inatt var det en riktig mardrömmarnatt och jag vaknade kallsvettig..

Men från o med nu ska jag försöka släppa dom tankarna. Jag kan ändå inte göra något åt det ju.

Sen är det en annan sak jag tänkt mycket på, men jag berättade precis för M vad det handlade om och det kändes genast bättre efteråt.

Han har, med tiden, blivit min stora trygghet. Han har visat att jag kan vara trygg med honom och det trodde jag ALDRIG att jag skulle känna med en kille.

Men när jag är med honom känns det verkligen som att inget ont kan hända mig.

Det känns verkligen så på riktigt. Han är beskyddande på ett väldigt fint och respektingivande sätt.

Han får mig ALLTID att känna mig som en prinsessa och jag har aldrig ens varit i närheten av att bli behandlad på det här sättet förut.

Han försöker alltid få mig att må bra. Han frågar alltid hur jag mår och ser alltid till att jag har det bra trots att han har så mycket att göra själv.

Det är jätteovant och jag blir alltid helt pirrig i magen.

Jag tror att vi har ett ganska starkt band mellan oss. Speciellt nu när båda har lyckats öppna sig såpass mycket för den andra. Och ingen av oss missbrukar det förtroendet.

Ibland när jag ser honom i ögonen känns det som att han är så himla nära mig.

Visst blir det missförstånd och visst måste man jobba på att ha det bra. Och det är det värt!

Som när vi var på Kolmården tex. Då kändes allting sådär himla bra. Vi har så roligt tillsammans! Han är kul och spännande att umgås med och han låter mig vara mig själv och tycker ändå att jag är bra. Fatta hur bra jag har det!

Han är liksom spännande att kolla på teve med till o med haha, det ni!

Förresten haha.. igår sa han att det var "jävlaranamma" i mig. Jag skrattade då och tänkte inte så mycket på det. Men i efterhand så tror jag det var menat som mest bra. Lite dåligt kanske (mitt humör och jag försöker tänka på att coola ner mig ibland), men allra mest bra.

Och nu när vi äntligen lyckats jobba oss över ett stort problem (aborten o allt jobbigt som hörde till det) så känns det som att vi inte har några problem framför oss.

Det är inga problem mellan OSS liksom.

Nu vill jag bara ha det lugnt, och roligt och sexigt och mysigt.

Han är den enda som kan få mig att tänka på annat när jag är deppdown. Och han är den enda som skrattar åt mina dåliga skämt.

Han är beskyddande och ger mig all frihet i världen. Och jag hoppas att jag gör detsamma för honom.

Vi drömmer om samma saker. Han har egna drömmar såklart och jag har egna drömmar. Men vi har gemensamma också. Det är fint.

Vi ser åt samma håll...

Han är dessutom, min allra bästa vän!

Just nu önskar jag att jag kunde köpa en motorcykel till han och hans bror. Då skulle han nog bli jätteglad.

Då kunde jag jobba istället för dom medans dom är ute på mc-roadtrip.

Fast... deras ställe skulle nog gå i konkurs då. Jag är inte så bra på att göra deg och såntdär :P

Men jag skulle iallafall försöka!!!

Kärlek Baby!

Kärlek.

Seglus.

Har såååå mycket att berätta och visa sen vi var på Kolmården. Det blev en helt underbar dag! Bättre än vad jag hade kunnat önska.
Men.. det får vänta tills jag kommer ihåg att ta med bilderna från M.
M är en sjukt duktig fotograf. Men på Kolmården föll det sig så att han filmade och jag fick fota. Nervigt!
Men några bilder blev iallafall helt okej och M tyckte jag var duktig, wohooo!
Ska lägga upp några utav bilderna sen. Kul med minnen är det iaf.

Nu ska jag dammsuga innan min lilla fröken J behagar komma hem. Sen ska jag sätta mig o måla.

Förresten, Jag o M försov oss idag hehe, så mitt möte råkade bli lite inställt..
Han säger att jag alltid är sur och aldrig glad när jag sover hos honom, så jag försökte verkligen att inte vara sur imorse.
Men morgnar är bland det värsta jag vet...


Nu - dammsugning och disk.

Kolmården here we come!

Pust! Just nu bör jag vara en av de absolut RENASTE damerna i Sveriges
De senaste 2,5 timmarna har jag ägnat åt rengöring av mig själv.
Hemma-spa is the thing!

Jag är alltid noga med att vara ren. Jag gillar känslan utav renhet när det gäller mig själv. Inte bara ren som i "dusch-ren" utan skrubbande, gnisslande ren.
Och mjuk! Det får man inte glömma, mjuk o len ska man va.

Jag har fått halvtaskig hy den senaste tiden. Jag tror det beror på p-staven. Men det är det värt - det finns ju smink.


Iaf, först peelade jag hela kroppen i 20 minuter.

Sen mixade jag en egen ansiktsmask som bestod utav kaolin-lera (dyyyr men rengörande) och honung (rengörande och mjukgörande) och koncentrerad c-vitamin i droppform (vitaminboost för huden).
Underbart skön är den.

Sedan värmde jag upp en halv deciliter olivolja och masserade in i hårtopparna, virade en handduk runt huvudet, och lät det sitta en halvtimme.

Dusch och hårtvätt däremellan.

Klappade huden torr (för blodcirkulationen).

Och sist masserade jag in en lotion och Lumene's cocktail drops (ansiktsolja) i ansiktet och resten utav kroppen fick en dos utav brun-utan-sol.


Det tog lång tid men nu är jag sååååå skön och avslappnad i kroppen och kommer sova gott de få timmarna innan jag ska upp och iväg.
Jag ser fram emot morgondagen så himla mycket!
Det här blir första gången på ÅR jag åker iväg och gör något som jag verkligen vill göra. Tack vare min älskling. Det blir SÅ kul!


Gonatt!


Förresten jag har för första gången i mitt liv sett en BÄVER!!! Fränt!
Nu är ett mission avklarat.
Mitt andra mission (impossible?) i sommar blir att se ett lodjur!

Sjukbesök.

Kom precis hem. Har varit på sjukhuset några mil bort och lämnat cellprov. Fy fasiken vad ont det gjorde den här gången. Förra gången kändes det knappt men denna gång - Damn! Skitont!
Åkte sju imorse.
Och kvart i sju kom fönsternissarna tillbaks och fortsatte byta mina fönster och nu, nu äntligen, är det klart!!
det blev faktiskt jättefint och ett lyft för hela lägenheten att få schyssta fönster. Jag blir sååååå inredningssugen!
Jag vill gå på loppisar och rota bland gamla saker.
Dom ska komma tillbaks och fönsterputsa också, men det tar nog nån vecka.




Ledsen blev jag blev. Jävla tårar.
Om det överhuvudtaget ska vara till nån nytta så hoppas jag helt ärligt att iallafall du mår bättre av det.

Stunder.

Jag vet inte om du vet,

hur mycket jag vet..

Genom dessa månader - våran resa, har jag fått se DIG. Den du är. Och du fick se mig.

Jag fick se igenom ytan, och den personen som jag trodde att du var finns inte kvar. Jo, han finns kvar, men förändrades och utvecklades till något så mycket bättre och så mycket mer..

Jag vet inte om du vet, att jag ser varje liten förändring i ditt sätt.

Jag lägger märke till små saker som du säkert aldrig tänkt på hos dig själv, och som jag inte talar om.

Jag hör varje liten förändring. Dessa pyttesmå, knappt märkbara skiftningar i ditt "hejdå" eller "vi ses". Jag hör dem alltid och analyserar dom lika ofta.

Det sägs att "actions speak louder than words". Det stämmer, men inte alltid. I ett ord kan man höra mycket, och i ett par ögon kan man se det mesta.

Det räcker med en skiftning i en mening från dig för att jag ska förstå att något har hänt. Ett annat tonfall för att jag ska veta att du är orolig för något. En tredje för att känna att något är fel. Och en fjärde för att jag ska känna att allt är bra.

Det kanske är kärlek? Jag vet inte, men jag vet att jag tittar på dig så mycket och vill lära mig allt om dig och därför lägger märke till sådant.

Tex:

Jag ser när någon fråga är viktigt för dig - Då vill du alltid att jag ska se på dig när jag svarar och du letar efter min blick.

Jag märker när du verkligen lyssnar eller när du är någon annanstans - Du "hummar" när du inte är närvarande *sweet*

Jag hör när något inte är så viktigt för dig - Du börjar prata om något annat.

Jag ser när du inte litar på mig på till 100% - Dina ögon tvekar.

Jag ser när du blir frustrerad när vi diskuterar - Du höjer rösten lite, ser uppgiven ut, och skakar på huvudet.

Jag ser när något gör dig obekväm - Du biter dig på underläppen.

Jag känner när du är uppriktig mot mig - Du får en stadig och intensiv blick.

Jag märker när du verkligen är glad - Du blir sådär pigg och skrattar alltid medans du pratar :)

Det finns så många sånadär små saker som du gör, och som jag lägger märke till.

Och jag VET att du ser alla såna småsaker på mig ännu bättre. Ofta kan du läsa mig som en öppen bok.

Ibland har jag tvivlat på dina ord, och jag uppskattar när du anstränger dig för att få mig att tro på dom igen.

Jag vet att du ser igenom mig, det vet jag. Och det får du så gärna göra för jag har inget att dölja för dig. Jag VILL inte dölja något för dig.

Min önskan är att vi ska känna sådan samhörighet att jag blir du, och du blir jag, samtidigt som vi har våra egna liv, såklart.

Jag vill att vi ska vara det där paret som förstår vad den andra menar genom en blick, eller ett ord...

Vi kan vara påväg dit, om båda vill..

Säkert hade många missförstånd kunnat undvikas om vi INTE pratade så mycket med varandra. Men samtidigt har vi blivit starkare och dessutom så avklarar vi missförstånd o sådant NU för att sen kunna slappna av och veta vart den andra står och vad den andra tycker..

Vi är båda ivriga att få det rätt, och det är viktigt för båda att veta att den andra är ärlig, och därför vill vi alltid prata om allt.

Jag tror att vi försöker lära känna varandra på riktigt (?)

Både du o jag bryr oss ju om vad den andra tycker, och visst blir det missförstånd ibland, men det är det värt för missförstånden tar oss framåt och gör att vi får en stabil grund att stå på tillsammans.

Sålänge båda vill.

När andra par börjar diskutera "på riktigt" efter något år har vi redan fått allt sådant avklarat under det första året ihop.

Vi är trots allt två (olika) människor som försöker foga oss samman och fungera ihop. Och vi gör det jäkligt bra och grundligt tycker jag!

Ungefär som när man renoverar, vi försöker få det jobbiga underarbetet ordentligt gjort för då flyter allt annat på sen och det blir enkelt när man vet vad som finns därunder.

Jag önskar av hela mitt hjärta att vi fortsätter se åt samma håll och dra mot samma riktning.

När livet varit tungt för dig har jag alltid velat göra ALLT i min makt för att det ska bli lättare för dig. Jag vill aldrig förstöra något för dig eller för de människor du tycker om.

Och även om jag inte träffat alla som du har nära, så bryr jag mig om dom. På riktigt.

Din familj är ju den som gjort att du är du, och därigenom hyser jag den djupaste respekt för dem.

I dig ingår ju din familj, och jag älskar allt du är.

Vi står ju på samma sida.

one more.

M o Jag.
Vi kommer från två helt skilda världar och med olika bakgrunder. Trots detta är vi väldigt lika varandra inombords och båda har hög moral vad det gäller vissa saker.
Vi har växt upp på helt olika sätt, men vi verkar ha uppfostrats med ungefär samma värderingar.
Jag tror det är en utav de viktigaste gemensamma nämnarna man kan ha.

Natti!



Nu ringde M igen.
Han lät inte alls glad av att prata med mig. Vet inte om det var för att jag lånat ut pengar (jag visste att jag aldrig skulle sagt något om det), eller om det var för något annat. Han lät iaf inte glad.
Jag tyckte vi redde upp det mesta när jag sa förlåt tidigare, men då borde han väl vara lite gladare av att prata? Kanske han var trött då. Jag är iaf trött som in i bomben!
Jag vill att vi ska vara ett stort PLUS för varandra, inget minus.

Men idag känns det mest som att jag varit ett enda stort minus för honom...
Trist... :/

Långt..

Usch varit en lång o ganska dryg dag.

Men på onsdag kommer min lilla dröm att gå i uppfyllelse. Jag ska få åka till KOLMÅRDEN!!!!!!!!
Eller ja, jag vet inte om vi åker längre, just nu känns det ju inte som att vi kommer göra det men.. får se.
Jo, nu har jag precis pratat med M och han ville fortfarande åka.
Jipppiieeeee!!!!!!

Jag o M har tjafsat. Eller, jag har gjort honom JÄTTEledsen och nu funderar jag över vad jag kunde gjort annorlunda.
Har precis pratat med honom i telefonen och jag förstår vad jag gjorde fel nu. Hoppas han tar mitt förlåt. Ibland gör jag nog dumma saker utan att tänka på det. Som det här med att säga "granne" ist för namn, det är verkligen inget jag tänkt på förut, men inser att det kanske låter dumt :/
Han tycker inte att jag behandlar honom som en pojkvän ibland. Det sved att höra och jag måste kanske hitta nya vägar att visa kärleken på isf. Jag vill ju att ALLA ska veta hur mycket jag tycker om honom och jag är stolt över att han är min pojkvän. Det är bla därför jag skriver så mycket om honom. Men det viktigaste är ju hur han själv känner att jag beter mig och jag får försöka på något nytt sätt.

Han sa också att jag gillar uppmärksamhet från andra. Men det stämmer definitivt INTE, och det har jag skrivit förut om på bloggen också.
Jag har aldrig haft svårt att träffa killar, däremot BRA killar. Vissa tycker att jag ser bra ut och gillar mig, andra inte. Och det är verkligen inget jag bryr mig om. Visst värmer komplimanger, men bara om de kommer från rätt person och av rätt anledning.

Jag har aldrig varit någon uppmärksamhetstorsk, jag vet redan vem jag är o har aldrig letat bekräftelse på det sättet, varken förr eller nu.
Jag vet inte om han verkligen tror på det (eller så är jag jättedålig på att visa det tydligen) men han får mig faktiskt lycklig. Med honom känns det alltid som att man kan andas lättare och slappna av.
Ofta tror han att jag är trött när jag egentligen slappnar av och verkligen NJUTER av att kunna slappna av. Jag har skitsvårt att varva ner, men med honom går det.
Han gör mig sådär glad inombords. Det är han jag har framför ögonen när jag vaknar på morgonen. Och det är alltid alltid alltid han jag tänker på innan jag släcker lampan och somnar.

När M ler sådär härligt, när jag får honom att skratta från hjärtat eller när han hör något roligt så han skrattar, då blir jag så jävla glad alltså. Det är sjukt hur lyckligt glad jag blir när han skrattar. Det finns inget jag älskar så mycket som hans ärliga skratt.
Ditt leénde - Kärlek.


På måndag ska jag till Falun för att lämna ett nytt cellprov. Förra gången jag gjorde det för 3 månader sedan hade jag cellförändringar (som i sin tur kan vara förstadie till cancer) på livmodern.
Jag är LIVRÄDD för vad det ska visa på måndag.. Ja usch vad nervös jag är.
Jag talar aldrig om för människor omkring mig hur rädd jag egentligen är för döden. Jag vill inte att de ska veta att jag är rädd. Det känns så fånigt. Samtidigt märker de att något är fel medans jag försöker slingra mig ur och inte berätta.
Men.. jag känner att det kommer gå BRA på måndag.


Nej usch jag vill bara att allt ska vara BRA, på ett ärligt och äkta sätt. Från och med nu vill och SKA allt vara bra helt enkelt. Livet, kärleken, hälsan.
En hel sommar ligger framför oss och vi ska först till Kolmården (fatta Kolmården liksom!!!!), och sen ska vi fiska och få en gädda med inåtvända tänder, och festa och mysa och promenera och åka på roadtrips och älska med varandra överallt! Haha!

Jag älskar att leva!


Nu ska jag måla en tavla till min mamma, sen sova.

Goodnight, sleep tight, don't let the bedbugs bite.

Grr!

Snacka om att vissa trådar på typ Familjeliv, Flashback, o andra diskussionsforum kan få igång mitt italienska (nej jag är icke italienare) humör.

Nu har jag precis läst igenom en tråd på Familjeliv som handlar om att man hatar tjejer som flörtar och snor upptagna killar.
Javisst jag håller med. Att flörta med upptagna män gör bara tjejer utan stolthet och som är för buttugly för att skaffa något eget. Deras försök på upptagna män är avtändande, likaså dessa tjejers desperata jakt på bekräftelse.
Så visst, dessa flickor är dumma i huvudet, jag håller med. Vet man att någon är upptagen så fortsätter man till ett ledigt objekt helt enkelt. Allt annat är fulspel och bristande stolthet.

MEN...
Männen själva då? Det är väl ändå DE som är upptagna?!
Om en kille är i ett förhållande så är det väl HAN som ska ta ansvar för sin trohet och inte kvinnor runtomkring. Flörtande tråkiga tjejer finns överallt, men mannen måste väl kunna föra sin egen talan och säga nej.
Han är väl inte stum? Isåfall, lär honom teckenspråk. Ett finger i luften har fungerat i alla tider.

Jag har hört så ofta om historier där mannen varit otrogen och hans kvinna stannar hos honom men ringer och skäller ut tjejen han varit otrogen med.
Hm, det är väl inte tjejens fel att mannen inte kan hålla kuken i styr?


Tjejer hugger varann i ryggen så jäkla ofta. Killar backstabbar också varann men inte alls lika ofta. Det ÄR så oavsett hur icke-jämställt det låter.
Bland tjejer ska det snackas skit o skvallras om allt och alla. Man ska kindpussa och fjäska och fnittra ihop för att sekunden efter prata illa om den personen så fort hon vänder ryggen till. Tjejer ser alltid andra tjejer som ett hot och tror att det hjälper att hålla killen i kort koppel när det snarare är tvärtom.

Jag skulle aldrig varken orka eller vilja lägga nån energi på att "vakta" min pojkvän. Det ska inte behövas helt enkelt. Är man tillsammans med en vuxen man så ska han kunna säga nej själv utan betänkligheter.
Han ska vara trogen för att han själv vill det. Och har han svårt att låta bli andra tjejer så är det ändå ingen kille för mig, punkt slut och hans förlust.

För mig är det (numera) naturligt att ha ögon för den jag är kär i. Visst kan och visst får man titta, men det blir inte på samma sätt för mig när jag är kär. Är jag kär på riktigt så spelar det ingen roll om en snygging går förbi för jag vet att han omöjligen kan vara lika bra som min älskling.
Och på samma sätt tar jag för givet att killen tänker. Han kanske tittar, men jag vet att han inte lägger någon vikt vid det för han har ju faktiskt mig.
Och älskar man någon så blir den personen automatiskt den man helst vill vara med.


Nä.. jag har aldrig förstått mig på tjejer som hatar andra tjejer för att de är rädda att dom ska sno deras kille. Byt isåfall pojkvän till någon som bara har sina ögon o känslor för dig!
Hittar ni det där äkta där ni kan ge varandra det ni behöver så finns det inget behov av att leta på andra ställen. Simple as that..


"Håller du fågeln för hårt, dödar du den. Håller du den för löst, kommer den att flyga iväg".
Dvs, för mycket svartsjuka o misstänksamhet är inte bra. Ge varandra frihet men kräv respekt. Stanna aldrig hos någon som inte respekterar och tar hand om det ni har.

Det låter klyschigt men äkta och ömsesidig kärlek ska respekteras.
Det är ju det finaste vi har i världen.

Krumelurus

Usch.. jag har en "dålig - flickvän - period" just nu och jag blir arg på mig själv.
Det krävs så himla himla lite ibland för att jag ska dra upp den där muren och bli rädd för att bli sårad. Fattar inte varför!!

Min pojkvän är go på alla sätt o vis, och han har inte gjort något. Ibland rasar bara självkänslan ned i botten, speciellt om jag har en del att tänka på. Nu tänker jag mycket på hur det ska gå i Falun nästa vecka, om dom ska hitta något osv. Känns drygt..

Och ibland när jag mår dåligt så stänger jag in mig själv med följden att jag får taskig självkänsla och blir livrädd för att bli sårad, och det gör i sin tur att jag inte vågar visa kärlek.
Varför är det så?

När jag är rädd för att bli sårad får jag svårt att både säga och ta åt mig av komplimanger o snälla saker, jag får svårt att låta mig bli kramad (trots att jag egentligen vill bli kramad så himla mycket), har ingen sexlust, och tror i mitt huvud att jag inte är värd att älskas.

Jag vågar inte öppna mig och tala om hur mycket jag älskar honom o uppskattar honom, för jag är rädd att det ska slå tillbaks. Jättekonstigt är det...
Jag vet ju att det snart blir bra och att jag får upp självkänslan igen. Men ändå..


Igår sa han att vi inte ska ha bråttom med nånting. Jag funderar fortfarande på vad han menade och varför han sa det då han redan vet att jag verkligen inte är den som rusar in i saker. Speciellt när det gäller kärlek.
Det tog ju flera månader innan jag ens började släppa in honom och lika lång tid innan jag överhuvudtaget sa till andra att jag hade en pojkvän. Just för att jag alltid vill vara säker innan jag tar nästa steg.
Så.. såna ord får mig att backa.

Jag behöver nog hellre att killen pushar framåt och skyndar på mig/oss annars skulle det antagligen aldrig hända något om man skulle ta det i min försiktiga takt, och jag skulle aldrig våga bli kär, aldrig säga "jag älskar dig", eller våga lita på någon.

Jag är liksom redan så väldigt försiktig när det kommer till kärlek så killen ifråga behöver verkligen inte säga till mig att skynda långsamt, utan tvärtom.
Skynda långsamt är ju typ mitt motto hehe och ibland har jag tagit det så lugnt att det istället tagit slut då killen tröttnar på att jag aldrig vill/vågar gå framåt.


Hm, känns som det kommer bli ett långt inlägg idag.
Well... Jag ska ta mig i kragen och inse att han visst älskar mig och att jag kan lita på honom (han visar ju hela tiden att jag faktiskt kan lita på honom). För när jag vet det på riktigt så kan jag också ge kärlek tillbaks istället för att stänga ute honom. Det är ju faktiskt M som står mig närmast..

Jag blir så väldigt hemlig och instängd när jag mår dåligt, och får sååå svårt att visa hur mycket jag tycker om honom då. Men det ska bli ändring.
Dessutom har jag faktiskt släppt in honom innanför mitt skal redan. Jag måste bara träna på att inte backa.
Det är som att jag blir rädd när jag en gång låtit honom komma nära och min första impuls blir att backa.

Men jag älskar honom för mycket och ska fan inte göra så den här gången. Det ska jag INTE.
Så nu ska det bli ändring på det här och jag ska börja visa honom hur mycket han betyder och hur mycket jag älskar ALLA hans sidor.
Även när vi har olika åsikter och inte kommer överrens om allt så älskar jag honom av hela mitt hjärta.


Förresten, M tror att jag kanske kommer att få en gädda i maj! Kanske.

Krimskramskram!

Hardcore - M.

Han är en tuff man den där M. Ja, faktiskt.
Han säger vad han tycker, och det gillar jag. Han står upp för sina åsikter inför andra även om de är kontroversiella.

På ett sätt bryr han sig om sitt "rykte", samtidigt bryr han sig inte om vad som är normaaaalt betéende och vad man ska o inte ska göra. Han gör liksom som han känner för.
Så gör ungefär jag med. Me like!

Han får mig alltid att känna mig uppskattad och bra. I dagarna sa han såna fina saker. Den ena grejen var "Jag har längtat efter dig hela mitt liv, jag visste inte att förhållande kunde vara såhär roligt". Och det kändes som han menade det. Och jag känner samma sak.
Jag har alltid längtat och drömt efter någon som han, men inte riktigt trott att det funnits. Att träffa någon som man inte vill ändra på. Någon som bara genom att vara sig själv uppfyller det man letat efter. Häftigt!
Den andra saken han sa var "Du är bra på det mesta., Allt du provar lär du dig snabbt".
Det värmde verkligen då jag alltid känt att jag inte klarar något. Alltså jag klarar ju saker men inte nåt som betyder något. Det var fint sagt tycker jag.

Ja.. han är en cooling. Han utstrålar självsäkerhet på ett naturligt sätt. Behöver aldrig hävda sig, varken inför mig eller andra. Han visar att han är stolt över sig själv, o över mig. Dessutom är han smart och dökul att diskutera, prata, och skoja med.
Han är frän helt enkelt!
En hardcoreman ;)

Nu ska jag lägga mig och läsa om övernaturliga saker. Flum hade M sagt haha..
Men spännande är det, och mörkrädd blir jag!

diggedidown!

Vad irriterande det är när radbrytningen inte fungerar som den ska. När all text hänger ihop och det blir sådär kletigt att läsa.

Idag ska min älskling bjuda mig på matHan är så sweet.
Igår sysselsatte vi oss med världens roligaste lek i flera timmar. Jag har döpt leken till "Pest eller Kolera" och går ut på att man frågar saker som
"Vad skulle du välja - aldrig mer träffa din familj, eller döda en människa" eller "Vad väljer du - gå naken dygnet runt, eller amputera en fot" och andra trevliga och nyttiga frågor man vill ha svar på.
Jag vet, folk tycker nog att man är dum i huvudet men det är roligt! Prova vettja!
Vi ska fortsätta med den idag har jag bestämt.

Tidigare när jag var ut träffade jag en kille som har en likadan hund som mig. Vi brukar nicka åt varandra när vi ses ute med hundarna men har aldrig pratat eller så. Men för nån vecka sedan ringde han på fyllan (en vän ringde mig o han fick prata) och började prata om att kanske ta en promenad ihop och frågade om våra hundar kunde få hälsa på varann (finns inte så många av just våran hundras i stan).
Jag sa ja, såklart. Alltid trevligt med sällskap på promenaderna. Men jag trodde mest det var en fyllegrej och att han sen inte vågade ringa.
Men när vi träffades idag kom han fram på en gång och förklarade han hade glömt att ta mitt nummer så han hade inte kunnat ringa. Så nu är det ordnat iaf och vi skulle försöka ta med hundarna till fotbollsplanen nästa vecka och kolla hur dom fungerar ihop. Det blir spännande!
Han berättade också att han jagat med sin vovve ett par gånger och att hon är jätteduktig. Roligt med någon som tränar "på riktigt" med sin hund!
Från början hade det varit hans flickväns hund men han hade mer eller mindre tagit över den.


Nu ska jag gå och göra ett smycke till min bror. Han är äääntligen klar med sin jägarexamen (såååå duktig, det är fan svårare och mer att plugga in än vad man kan tro), och jag vill gratulera honom på något vis.
Jag stansar ju egna smycken men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Helst skulle jag vilja stansa dit något lattjo som "Äkta män skjuter älg" meeeen det får bara plats med 8 bokstäver så det blir lite svårt.

Puss o kramp!

Poem.

M

A special world for you and me

A special bond they cannot see

It wraps us up in its cocoon

And holds us fiercely in its womb.

Its fingers spread like fine spun gold

Gently nestling us to the fold

Like silken thread it holds us fast

Bonds like this are meant to last.

And though at times a thread may break

A new one forms in its wake

To bind us closer and keep us strong

In a special world, where we belong.

...So, I'll hold you for a lifetime,

if you'll just hold my hand.
And we will have a wonderful time,

in the days we have not yet planned...

Älskar dig.

Röda ögon.

I perioder kan allting flyta på utan att man funderar eller reflekterar så mycket över det som är eller det som varit. Man bara "lever med" liksom.
Sen är det som gör att man börjar fundera och tänka mer än vanligt.

Jag gjorde en abort för några månader sedan.
Det spelar ingen roll att jag bloggar om det då jag ändå är helt anonym här förutom för de närmaste och de vet redan om vad som hänt.
Och jag -behöver- skriva om mina tankar o känslor kring aborten, men gör det nästan aldrig för jag vill inte att M ska bli ledsen eller missförstå något. Inte min mamma heller såklart.
Usch vad svårt det är..

Ända sedan aborten gjordes så har jag inte haft några problem med att se barn ute eller så. Absolut inte. Tycker mest att ungar är söta och goa och blir aldrig ledsen av att se mammor/barn.
Men så idag när jag var ute med hunden träffade jag en numera bekant (förut vän) som fick sin son för runt 6 månader sedan. Hon vet inget om min abort.
Hennes lilla kille var ju gudomligt söt, ett litet mirakel precis som alla andra bebisar. Men det jag reagerade på var allt hon berättade. Hon sa att livet hade fått en helt ny mening, att hon aldrig trodde att det kunde vara så underbart att bli mamma, att hon inte längre brydde sig om saker hon brytt sig om tidigare, och att hon numera verkligen levde för sin son.
Det verkligen lyste kärlek och kraft kring henne och hon var så STOLT när hon lyfte upp sin son.

Sen kom frågan "Vill du hålla honom?"
Och vad ska man säga? Klart jag ville det, men samtidigt..
Så där satt jag. På en parkbänk med en sex månaders bebis i famnen som tittade på mig med sina stora ögon, medans hans mamma pratade om vilken ny mening livet hade fått och att hon inte förstod hur hon levde innan hon skaffade barn.

Efter en stund sa vi hejdå och jag kunde hålla mig ända tills jag kom innanför porten. Då började jag storgrina och slängde mig in i lägenheten och låste och klamrade mig fast vid min hund och bara grinade.
Jag tror min vovve förstod för hon satt helt still trots att hon alltid brukar halka på golvet när hon ska sitta där annars.
Tänkte ringa M men han jobbade plus att jag inte vill visa honom hur ledsen jag blev över att få hålla min väns bebisför då hade hela hans eftermiddag blivit förstörd.
men jag tror vi ska ses ikväll. kanske kan vi prata lite då..
Om det nu finns något att prata om? Allting är ju som det är redan.

Det känns orättvist att jag (förlåt M jag vet att du också var med i allt detta och hade det sjukt jobbigt men jag skriver bara egoistiskt och från mig själv nu) blev satt i den där jävla situationen.
jag ville inte ha barn men blev helt jävla delad när det där plusset visade sig. Min pojkvän ville absolut inte ha barn och skulle (bokstavligt talat) hellre dö än att få en unge till.
Vad skulle jag gjort liksom? Hade inte direkt tid att reflektera över valet. Då måste man ju göra abort. Och visst gjorde jag väl rätt, men fy helvete vad ont det gör i mig ibland.

Alltså, den där känslan när jag höll i honom och han var så liten och tittade på mig sådär och hon pratade om hur lycklig hon och hennes kille var och... det känns så jävla orättvist och jag känner mig så himla ledsen.
Det känns som att jag självmant valde bort något som hade kunnat bli ett sådant liv jag höll i. Det känns hemskt. Jättehemskt..

Men det blir bättre. Jag är bara ledsen nu. Det blev så mycket på en gång och jag var så himla oförberedd.

...

Har precis kommit hem. Klockan är halv fyra och jag måste skriva några rader.
Har varit en soft dag. Lärde känna en trevlig tjej, gick på konstutställning, tränade, blev bjuden på goood mat av M, och hann säga hej till E innan han tog tåget hem.

Kvällen slutade dock med onödigt missförstånd.
Skrev ett inlägg tidigare men sparade det på datorn istället för att publicera det. Inte för att det var elakt eller så, jag är varken arg eller ledsen, men det blev för snurrigt för er att läsa.

M är så noga med att vara omtänksam mot mig och att inte säga saker som jag kan uppfatta fel osv. Och det är ju väldigt snällt (och uppskattat av mig). Men ibland blir det bara fel..
Missförstånd är trist.

Jag älskar honom, och vill satsa på detta. Han är verkligen en otroligt fin och omtänksam pojkvän, på riktigt.
Och några missförstånd här o där är ju inte hela världen.

Well.. nu ska jag sova iaf. Och hoppas att min älskling inte är alltför trött på jobbet imorgon. Han är sjukt duktig som orkar jobba sådär mycket. Inte många som skulle fixa det.

Och förresten. Ofta känns det som att de saker jag "klagar" på hos M är små bagateller i det stora hela för han behandlar mig så vackert och säger de mest magiska sakerna.
Jag ska nog sluta whina över småsaker för egentligen så betyder dom ingenting när jag tänker på hur himla fin han är mot mig.
Jag ska glömma de missförstånd och bagateller och bara se framåt. Han är en GRYM pojkvän och jag saknar ingenting hos honom. Verkligen ingenting. Och jag tror faktiskt på oss ihop.
Han är min hjälte. Ja, på riktigt det också!

hm..

Min älskling är ledsen.
Han är nästan jämt glad men hade vaknat imorse och varit helt deppdown utan att riktigt veta varför. Tråkigt ju. Jag kan själv vara depp utan att veta varför, men det är alltid jobbigare när någon man älskar mår dåligt. Man känner sig ledsen över att inte kunna hjälpa till mer liksom.

Han kan ha ganska mycket tankar och funderingar ibland (precis som jag) och jag tror att både han och jag är såna som mår bättre utav att prata om hur man känner/tänker istället för att gå och hålla det inom sig. Det håller aldrig i längden, då mår man bara ännu sämre. och jag är glad att han pratar med mig och berättar hur han känner även om det kan vara sorgliga saker att höra. Men han pratar iaf med mig. och jag med honom. Jag tror det är bra.

Jag och M träffades första gångerna redan för 4 år sedan. Han trodde att jag var flummig, ostabil, skum och mytoman.
Jag trodde att han var en ytlig ego svenssonkille som bara var ute efter sex.
Gud så fel vi hade! Båda två.

Jag är långtifrån mytoman och flummig (iaf inte flummig på det sättet).
Och han är långt ifrån ytlig och svensson. Tvärtom, han är en av de djupaste, mest filosofiska och smartaste människorna jag träffat.
Han har huvudet på skaft och vet både vad som händer runtom i världen, och vet hur människor fungerar.
Han är riktigt bra på att se igenom folk, se hur dom fungerar, och man skulle aldrig kunna ljuga för honom utan att han märker det.

Jag kan också läsa folk bra. Dock är jag aningens naiv och ska alltid envisas med att tro alla om så gott hela tiden. Men ofta, nästan alltid, känner jag om något är fel..

Well, hoppas han får må bra snart. Jag ville hjälpa honom att göra en almanacka till en grej men tror inte att han ville att jag skulle göra det, så jag låter bli.

Nu ska jag dammsuga och fixa kaffe. Sen kommer E och säger hejdå innan han åker hemåt.
Usch, stan känns så tom när inte han är här.

Sen ska jag nog duscha, måla lite, kanske meditera en stund, handla mjölk, gå promenad, och beundra mina nya vrålsnygga skor som fina underbara M köpte till mig igår.
Ska lägga upp några bilder på skorna o kläderna sen så ni får se.

Förstår ni vilken otroligt underbar pojkvän jag har?
Jag förstår det knappt själv.
Men jag är kär!

20 snabba.

20 Snabba Frågor

1. Värsta känslan?
Att bli sviken. Eller att behöva vänta. Har noll tålamod.


2. Bästa känslan?
Att vara kär på riktigt! Eller när man klarar/vågar något man inte trodde.


3. Din första tanke när du vaknar?
"låt mig sova mer"


4. Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon?
Blaze - En reggae/dancehall-låt.


5. Har du någonsin varit kär?
Hell yeah!


6. Vad har du på väggarna i ditt sovrum?
En hylla med två tavlor, tre flaskor, en nalle, och ljusstake.


7. Vad har du under sängen?
Dammråttor? Och nån tidning tror jag. Kanske en strumpa eller två..


8. Ser helst på?
Det Okända, djur/naturprogram, debattprogram, dokumentärer, o Desperate Housewifes. En salig blandning.


9. Lyssnar på?
Reggae, amerikansk eller fransk hiphop, äldre rock, gammal soul.


10. Skriv nått smart!
Seize the day!


11. Om du fick träffa vem du ville död eller levande, vem?
Min pappa.


12. Vad stod det i ditt senaste mottagna SMS?
Det stod "Vill du äta med mig o mor idag?" Från E.


13. Vad vill du bli när du blir stor?
Beteendevetare, smartare, och författare. Sikta högt liksom ;)


14. Hur skulle dina vänner beskriva dig?
Hm det jag hört är: Omtänksam, rolig, kort stubin, rak, hård men rättvis, generös, och snäll!
vet inte hur mycket som stämmer men det är fint sagt iaf.


15. Vilket är ditt lyckligaste ögonblick?
Ptja.. finns ju några olika. När jag firade 6 månader som drogfri. När M håller mig i handen och jag känner mig trygg. Eller när jag får sitta ute i solen och mysa. Eller på M´s balkong och prata! Då mår jag bra :)


16. Vad skulle du vilja vara världsmästare i?
Oj.. "prata mest på fem minuter" kanske?


17. Vilken kroppsdel klarar du dig utan?
Ingen, jag älskar min kurviga kropp! Den fungerar ju och inget är trasigt.


18. Vilken superhjältekraft vill du ha?
Flyga. Eller spruta laser ur fötterna! Haha..


19. Vad är du beroende av?
M, kaffe, cigg, kärlek o kramar, att skriva o måla, och sminka mig hehe..


20. Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
M och min bror för då skulle jag få skratta hela tiden och M skulle kunna ta bort alla läskiga spindlar. Kanske kaffe också. Och... ett täcke!

Drömmar.

I have a dream.. that one day.. this nation osv osv.

Nä.. man vet ju aldrig vad framtiden har i sitt sköte som det så fint heter. Men om jag fick bestämma helt själv och bara tänka på hur JAG vill ha det och hur min drömframtid ser ut så skulle det se ut ungefär såhär.

Ha utbildat mig. Kanske till beteendevetare, socionom, eller beh.assistent.
Jobba på ett ställe där jag trivs och där jag kan få utlopp för min känsla för människor som kanske behöver lite stöttning i livet för att hitta rätt igen.

Bo i ett hus med en liten trädgård där jag kan plantera blommor och rensa ogräs. Där man kan grilla varma sommarkvällar med vänner, och låta hunden springa på gården.
Jag vill stå i köket och laga mat när min älskade kommer hem från jobbet.
Jag vill sitta i min egna målarhörna medans när min älskling sitter och skrattar med sina vänner framför en film i ett annat rum.

Jag vill ha ett hem där vänner känner sig välkomna, där alla vet att det alltid finns tid till kaffe och en pratstund. Ett såntdär hem där man hör många skratt, och där man kan kombinera två liv till ett samtidigt som man kan vara ifred när man vill.

Jag vill inreda så att det syns vilka människor som bor där. Att det är TVÅ personligheter som lever där tillsammans.
Det ska vara städat, rent och ihopplockat, men inte stelt.
Och jag vet att det låter som hämtat från 40-talet (men hey, det är min dröm så tyst nu) men jag vill städa, diska, och göra allt sådant medans min älskling tar det lugnt eller är ute och gör något roligt.
Jag skulle aldrig låta min sambo behöva säga "Nej jag kan inte komma ut nu, jag måste diska o städa först".
Aldrig!
Sålänge en man respekterar och tar bra hand om mig så skulle jag göra allt för att han ska må bra.
Man hjälps åt, såklart, men jag vill fixa och greja mycket själv så andra slipper. Det skulle jag så hemskt gärna göra!

Jag vill kunna ta en promenad med hunden i ett område där grannarna känner varandra. man behöver inte umgås, men känna till varann. Där man slippeR vara orolig för att en våldtäktsman ska dyka upp i buskarna.
Och jag vill komma hem till ett hem utan att vara rädd för vilket humör sambon är på, eller för vad som ska hända om jag säger fel sak..

Jag vill ha ett konto där vi sparar till resor. Där man ser att pengarna växer och man kan se fram emot och planera framtida utlandsresor där man får se en bit av världen.

Jag vill ha ett hörn i mitt hus med ett skrivbord och en lampa. Med många lådor där jag kan sortera och ha alla mina oljefärger och målarblock. Där det alltid står vatten o penslar framme så man kan måla närhelst man får inspiration.

Jag vill ha ett sovrum med fluffiga sängkläder och där man aldrig somnar med ryggarna emot varann och med sura miner.

Jag vill ha min mamma där på tjejkväll och titta på film och äta godis, eller sitta på altanen och dricka vin och titta i inredningstidningar och skratta.

Jag vill kratta löv på hösten, och sola på sommaren, skotta snö på vintern, och plantera på våren.


Ojojoj vad det är roligt att drömma!!

Det kanske låter tråkigt för er, men ibland tänker jag att jag kanske har levt ett sådant otryggt liv utan ramar eller gränser, och det är därför min högsta dröm handlar om just sånthär "vardagsliv".
Jag vill ha ett vardagsliv, men aldrig aldrig aldrig på det där tråkiga sättet. Jag vill ha trygghet, men på ett spännande sätt.
det ska vara roligt att leva ihop, inte tråkigt!

Andra drömmer om att vinna en miljon, eller att resa jorden runt.
Jag drömmer om att få ett jobb, och att kunna spara till resor. Jag tycker det skulle vara så himla roligt!!

Gud vad livet är fint ibland.
Nu måste jag smsa mamma och säga att jag längtar efter henne!

Kram!

Sexlist.

Min högst partiska lista över sex:

0 - Uselt och hemskt.

1 - Dugligt men inge vidare.

2 - Bra och medelmåttigt.

3 - Grymt och häftigt.

4 - Underbart och himlastormande.

5 - Sex med M.

Onödigt mycket info jag vet (haha), men... Han ÄR guds gåva till kvinnorna.
Min grymming!

Sovgott!

Tatuering

Funderingar kring tatueringsmotiv: Ett träd.

Oavsett vad som händer så blommar alltid ett träd igen..

Ett träd har djupt rotade rötter och en stark stam. Även när det blåser och stormar runtomkring står trädet orört kvar på sin plats. Den vajar med i vinden men knäcks inte så lätt.

Den kan erbjuda andra varelser skydd, och gör vad den kan för att även andra ska kunna fortsätta leva.

I trädkronor bygger fåglar bo. Och minnet av det man en gång förlorat kan man hitta väl skyddat i en trädkrona..

I ett träd lever allting vidare.

För mig står trädet för styrka, stabilitet, livsglädje, och omtänksamhet. Och det är så jag strävar efter att vara.

Och oavsett vilka stormar som härjar omkring mig, så blommar jag alltid igen efter ett tag.

Det finns även ett citat på engelska som jag vill ha. Översatt till svenska blir poängen ungefär:

Det som betyder något är inte hur du har det, utan hur du tar det.

Dvs, det spelar ingen roll VAD som händer,

det som betyder något är HUR du hanterar det.

o_O

Jag är speachless. Eller nej, jag tappar aldrig talförmågan, men nu är det nära..

Har precis suttit o läst igenom en tråd där man diskuterar huruvida det är rätt eller fel att sminka sina barn. Ja sina BARN.
Majoriteten anser det vara fel men det finns alldeles för många som seriöst tycker att det är okej att sminka sina 5, 6 och 7-åringar lite lätt innan de ska ut o leka eller gå till dagis.
Några av deras argument var:
"Alla vill väl ha söta barn?"
"Det fulaste som finns är när babyn är sådär blek"


Jag blir mörkrädd!

Vad sätter ni för sjuka ideal till era barn? Det är väl ändå vi vuxna som ska vara förebilder, det är VI som formar deras självkänsla och start i livet. Det är VI som ska sätta stopp för såna dumheter. Och det är VI som ska få våra barn att känna att de duger och är vackra oavsett nationalitet, kön, eller sexualitet. Det är vårat ansvar. Vad finns det för sjuka föräldrar?!?

En kvinna hade till o med öppnat ett sparkonto där hon varje månad förde över dotterns barnbidrag. Och det är väl bra, ett sparkonto liksom. Men vet ni vad hon ville att dottern skulle ha pengarna till?
En bröstförstoring!
Mamman hade själv lidit av sina små bröst när hon var ung och ville inte chansa och låta dottern gå igenom samma sak som hon hade fått göra.
Bara det att dottern var sju år. SJU ÅR!
Hur i hela helvete kan man planera för sin dotters bröstförstoring när hon är sju år?
Det är ju mamman som ska övertyga och övertala sin dotter att hon är fin som hon är. Inte spara till eventuella framtida skönhetsoperationer.

Ni skyller på media och fråntar er själva ansvaret för all utséendefixering i samhället. Bullshit, det är ni som sätter ramarna och det är ni som får era döttrar att skämmas över er själva.

NI borde skämmas.
Fyfan, jag spottar på er.

åh..

Alltså.. efter år med dåliga killar träffar jag helt plötsligt den finaste mannen av dem alla.

Jag har haft en obeskrivlig tur och kan inte i ord beskriva hur mycket jag uppskattar att han är just den han är.

Inga spel, inga lögner, inga konstigheter.

Allt han gör för mig och allt han säger, hans kramar och varma närhet, det är allt detta som får mig övertygad om att det är han och ingen annan som gäller.

Han är min kärlek!

Allt dåligt som hänt förut bleknar liksom när han ger mig nya vackra minnen att fylla mitt liv med. Med honom öppnar sig en ny värld och jag är så glad över att han vill ta med mig in i den.

Idag känns det som att vi pratat om ALLT. Alla småsaker är ur världen och för första gången känns det som att jag kan släppa gamla missförstånd på riktigt och bara få njuta av denna vackra människa, och av varandra.

En skön känsla av att allt mellan oss är rent, öppet, ärligt och bara så fyllt utav kärlek utan baktankar. Där vi kan vara oss själva och vila i vetskapen om att det vi har är ömsesidigt och vackert.

Jag tror vi har något speciellt.

Tillsammans är vi starka.