Jag fick brugden!!

(Jag fick brugden)

Holla!!!!!

Let me drop the bomb:
Igår... fiskade.. jag.. för.. första... gången.. med.. kastspö!! Tadaa!!! Utan att ha sönder något dessutom, varken spö eller M's huvud.
Det var sjukt kul faktiskt, och spännande som sjutton. Och jag hoppades hela tiden att ingen stackars firre skulle komma och bita sig fast.
Jo, om det hade varit en gädda. Då hade jag gett spöet till M så hade han fått dra upp snusket och jag hade hånflinat åt vidundret när den ligger där och kippar efter luft, mohaha..
Nej förlåt. Skojja..

Dessutom var det grymt intressant att se när M kastade. Han är skitduktig. Såg ut som den värsta proffsfiskare :D
Det är mycket möjligt att jag kommer odla ett nytt intresse i sommar.. kul!

När vi hade fiskat klart åkte vi och KÖPTE fisk ist, lax. Och min älskling lagade den godaste maten jag ätit i typ hela mitt liv. Mums! Det smakade sommar :)

Måste skriva några lagomt kaxiga meningar nu. Med risk för att låta som världens besswerwisser så har jag nästintill alltid känt mig överlägsen de killar jag träffat. Haha.. vänta, ta det inte på fel sätt. Men tex, de har varit yngre, de har knappt haft en egen åsikt eller så har de inte vågat säga något med rädsla för mitt humör, eller inte haft en susning om ämnet jag vill prata om.
De har helt enkelt inte kunnat ge mig en givande diskussion.

Jag älskar att prata, det är typ som ett eget intresse för mig (på gott och ont för de som är tvungna att lyssna). Men att då sitta och prata med en vägg det är liksom inte kul.

Men M ger mig sjukt mycket intellektuell stimulans. Han utmanar mig verkligen. Inte så att han försöker få mig att framstå som dum på något sätt, tvärtom. Han utmanar mig på ett BRA sätt, och han ger mig nya infallsvinklar.
För första gången känns det som jag träffat min överman, och jag älskar det! Oj oj, that's my man, indeed!
Ja, vi är så jävla smarta ihop att vi skulle kunna starta en egen Mensaförening ;) haha..
*lagomt ödmjuk*


Just ja, måste skriva ett till inlägg men gör ett nytt annars blir det för rörigt.
Pussalong!

snabbbbbbblogg

Nu-ska-jag-skriva-i-raketfart!!

Min mamma och pappa är här. Dom kom imorse och vi har haft stoooorstädning.
Jag har en sån stor garderob man kan gå in i, och den var fylld med kläder högre än mig själv. men nu är allt äntligen utrensat och bortkört. Fem sopsäckar med bara kläder. Underbart att få det gjort!! Och ännu mer underbart att jag fick hjälp. Hade aldrig orkat ta tag i allt det där själv. Så jäkla skönt att få det gjort!

Nu ska jag säga hejdå till föräldrarna, svepa en kaffe, in i duschen, en snabbpromenad med hunden, sen tror jag att jag ska träffa M. Härlich indeed!

Ibland behöver man reflektera en stund..

Har suttit och försökt måla ett bra tag nu men tankarna är hela tiden på annat håll och jag kan inte koncentrera mig på målningen.

Jag hade många vänner i min förra stad. Ibland kan jag fortfarande tänka på den staden som "hemma", trots att jag inte bott där på flera år. Jag kände mig trygg där. Gick man ut på stan så fanns det alltid folk man kände. Man var tjenahej med alla.

Jag bröt med alla vänner där (och med flera vänner o bekanta även i denna stad jag bor i nu), för att få ett bättre liv.
Alltså, det är en sak om man har vänskapsförhållanden som rinner ut i sanden pga av att man växer ifrån varann.
Men det är en helt annan sak att ta ett aktivt beslut att bryta med dom man känner. För på något sätt identifierar man sig genom sina vänner. Och att klippa kontakten helt, från en dag till en annan och trots att man inte ogillar dom, det är ganska hårt.

Samtidigt är jag glad att jag vågade. Och jag har insett att min längtan och hopp efter ett annat bättre liv måste ha varit ganska stark för att orka göra något sådant. Klippa all kontakt och sen bara flytta. Jag ville verkligen få något bättre och visste att det inte skulle hända i den omgivningen jag hade då.

Många människor är så dömande. De förstår inte att man omgett sig med vissa människor pga att man var mer eller mindre tvungen. De hade hållhakar på en som man inte kunde bryta just då. Man var så illa tvungen att umgås med dom för att klara sig själv och INTE för att det var kul.

Jag måste ha en sådan djup tro på ett bra liv, annars skulle jag gett upp för längesen.
Mycket tack vare min familj tror jag. Att se dom fungera och ha ett tryggt och fint liv utan varken droger eller alkohol tror jag gett mig hopp om att det faktiskt existerar.

Det är inte bara att sluta. Det handlar om att helt byta livsstil, byta umgänge, byta vanor och bryta ovanor. Göra om hela sitt liv.
Att ta första steget ut i något som är helt okänt. Något man glömt bort hur det är att leva i. Man vet inte hur man ska bete sig. Man vet inte hur man rör sig bland folk överhuvudtaget. Alla såna självklara saker blir jättestora och man måste samla mod om och om igen för att lära sig hantera det.

Ändå går det. Vill man tillräckligt mycket så går det. Det finns inga hopplösa fall. Det vill jag tro iaf.
Har man viljan och vågar be om hjälp så finns det faktiskt bra hjälp att få. Man kan komma på fötter trots att man så starkt tror att det är omöjligt.
Men det går!

Och man behöver inte identifiera sig som en dålig människa för alltid pga de problem man haft. Snarare tvärtom. Allt detta har gjort mig till en ödmjuk och ickedömande människa med en stor dos självinsikt.
Iblans rasar jag också nedåt igen och hamnar i dåliga tankar, men oftast går det uppåt. Babysteps, men fortfarande framåt.


Jag hörde en liknelse nyss på teve där dom pratade om att bli ren. En 22-årig kille sa ungefär:

"För att bli drogfri måste man kämpa så jävla mycket hela tiden. Och speciellt i början. Inte bara med drogerna. Det är som att man måste bryta ner sig själv och vara så ensam och nära dödens kant man bara kan, innan kroppen och själen kan få återhämta sig som en ny människa igen"

Förstår ni vilken självinsikt för att bara vara 22 år?
Jag tyckte iaf att det stämde ganska bra. Man måste verkligen göra sig så himla ensam i början. Både ensam fysiskt utan de vanliga vännerna, men också psykiskt. Man måste liksom släppa taget om den man varit, och försöka hitta sig själv och bygga upp något nytt.
Det är inte så lätt som det låter för man måste verkligen GÖRA allt det där. Inte bara tänka det.
Man måste jobba för det, hela tiden.
Men det är ändå helt klart värt det i slutändan.

Det gäller bara att hålla viljan uppe varje dag.
För vill man, då går det.



Alla dagar är inte bra för mig. Men.. även den sämsta dag som drogfri är bättre än den bästa dag i missbruket.
Det är faktiskt sant.

FB.

Alltså Flashback är ju ett riktigt ställe. Börjar alltid skratta när jag läser alla manliga inlägg där, Och ja, jag hänger nog där själv och skriver lite för mycket jag med. Men iaf, detta är rätt typiskt..


En kille frågar i en tråd vad folk tror om att hans polare verkar stöta på hans tjej. Tex har polaren sprutat grädde på hans tjej med en gräddcifon och tjejen fnittrade som en liten flicka och tyckte det var kul istället för att säga ifrån.
Samtidigt kan killen inte förstå varför hans tjej skulle gilla hans polare för polaren bara super och skriker hela tiden. Hmm..

Här är några av svaren:

"Din polare apar sig för att du inte visat han sin plats, han ska fan inte hålla på sådär med din hona, så är det bara. Du behöver ju inte slå han med ett järnrör i plytet direkt, men han vet ändå att det han gör inte håller egentligen. Testar dig kanske?"

Och

"Försök inte göra nåt coolt själv, blir lätt fel. Dra bara till med din redigaste whiskeyröst och förbanna honom nästa gång det sker så gör han aldrig om det. Tänk Thorsten Flinck i Sökarna.
Alfahane handlar inte om fysisk styrka utan om vem som tar för sig mest."

Eller

"antingen säger du ifrån skarpt till henne eller så trycker du upp denna killen mot väggen och visar var skåpet ska stå. Säg åt han att håll sig borta eller så kommer han spy blod resten av livet"

Det var alltså några av svaren han fick.
Stackars trådstartarkillens svar på alla inlägg blev efter att ha fallit för grupptrycket:

"Ja, han är en väldigt svag kille, jag är förmodligen dubbelt så stark. Så fysiskt har han inget att säga till om. Han är feminin. Ser sämre ut än mig. Det enda han gör är att snacka mycket och springa runt och skrika. Nästa gång han försöker något så ska jag ryta till rejält"


Haha, ja vad ska man säga. Jag älskar Flashback med alla sina grottmänniskor!

Favvos!

Iaf, här är två av mina favvosaker just nu.

Den ena är Donna Karans parfym för i år "Be Delicious, fresh blossom". Doftar väldigt mycket bättre än hennes förra tycker jag. Denna är mer somrig och dessutom gör flaskan mig glad för den ser så mumsig ut!

Jag har nästan blivit lite beroende av den här. Och det bästa är att doften inte tunnas ut och blir sådär blaskig efter några timmar. Den blir bara bättre ju längre man har den på sig!

Den andra är Sothys Paris omtalade Sublime lips care, i färgen 11. Rose esquisse.

Dyr dyr dyr, men bra bra bra!

Lagom mycket färg, lagom mycket glans. Sitter kvar länge. Och man kan nästan använda den istället för lipbalm. Perfa!

Dessutom kom den i begränsad upplaga, och en av dessa har moi!

Gädda.

"På 60-talet tog folk LSD och liknande för att göra världen knäpp.

Nu när världen är knäpp tar folk Prozac för att göra världen normal."

Fatta vad mycket folk det finns i hela världen. Och så många ställen. Oftast är jag rätt nöjd med att ha ett par ställen som man drömmer om att se. Men ibland får jag såndär paniklust att man MÅSTE se ALLT fastän man vet att ingen människa i världen hinner se allt, ens under en hel livstid.

Det är egentligen inte för att jag VILL se allt, utan för att det mest verkar vara en oskriven lag att man helt enkelt MÅSTE och SKA hinna med allt.

Kanske dags att börja stressa, nån?

Ähhh chill out.. kan man inte bara ta det lugnt och gilla livet ett tag? Stress förstör ju den bästa av upplevelser.

Jag är helnöjd. Dessutom ska jag faktiskt få åka till Spanien! Eller Grekland. Hur fränt är inte det? Mmmmhmm!!Men mest vill jag åka till Kolmården! :P Jippiekayeey!!

Dessutom finns det sjukt mycket fint i ens närhet som folk är alldeles för blinda för att se. Dom stressar så dom inte ens hinner titta upp i himlen när dom går en promenad. Nej, ögonen ner i asfalten och marsch framåt som en militär.

Har ni glömt att andas, människor?

Förresten, i sommar ska jag på Ufo-spaning! Men jag hoppas egentligen inte att jag får se något för då skulle jag bli så in i bomben rädd.

Ungefär samma med fiske.

I sommar är det första gången jag ska prova på att fiska på riktigt (ja om man tar bort mina försök till att meta när jag var typ tio år då).

Jag tycker det ska bli JÄTTEspännande att fiska! Men jag hoppas att jag inte får nån fisk.

Jo förresten, om det är en gädda. Då ska jag märka fulingen med spritpenna.

Gäddor är typ sjöns ruskigprickar. Hade gäddor varit människor hade dom helt klart varit våldtäksmän och mördare, dvs de lägst stående av oss. Jag hatar gäddor. Äckliga djur! Nästan som spindlar. Nästan..

Ojoj nu ringer M, måste rusa!

6.5 billion people on earth,

and sometimes you just need one.

glömde

Som vanligt glömmer jag alltid att berätta nåt skitviktigt och måste göra ett nytt inlägg.

Igårnatt lyckades jag lösa nästan hela korsordet som var klassat som svårast i en veckotidning! Ett riktigt smart-ass-korsord liksom. Wohoo!! *gangsign*

Att lösa korsord är tantvarning så det skriker om det. Men faktum är att man faktiskt håller hjärnan igång och dessutom blir man smartare och mer allmänbildad. Sådant är faktiskt viktigt även om de flesta verkar tycka att Paris fuck-me-anyone Hilton är viktigare än att vara smart idag.
Well well, JAG vill iallafall bli sedd som en någorlunda bright tjej även om jag inte är den skarpaste kniven i lådan på allt. Men helt lost, det är jag inte.

Nu ska jag lösa ett nytt korsord, mohaha..


Gonatt!