låååångt inlägg.

Har varit en fin dag. Solen lyste och jag har mått ganska bra.

Har spelat en massa gitarr. Och dammsugit. Och lockat håret! Trots att jag inte har speciellt tjockt hår tar det ändå runt 1,5 timme att gå igenom allt barr med locktången. Fatta 1,5 timme, för att vara fin EN kväll. Haha, ibland fungerar vi tjejer konstigt!

Jag och M var ute och åkte bil ett tag ikväll. Trots att jag är riktigt bilrädd så känns det rätt så tryggt att åka med honom nu. Han kör bra och stabilt faktiskt. Dvs sålänge jag sitter i bilen. När han är ensam vet jag att han kör snabbt som en dåre, adrenalinejunkie ;)

Tyvärr slutade kanske inte kvällen så som det var tänkt, men vissa saker går inte att göra något åt.
Ibland får man backa. och det har jag inget emot sålänge det är en bra anledning. Och det var en bra anledning ikväll. Det kommer ju dessutom fler kvällar.

Vi hade dessutom ett grymt bra samtal i hans bil idag. Inte många män som kan ratta bil OCH föra en vettig diskussion samtidigt haha..
Ett sådantdär samtal som gör att man hoppar fram ett skutt. Som gör att man lär känna varandra ytterligare.

Vi kom iaf överens om att vi kan vara säkra på varandras känslor, och att ingen av oss är såndär som ändrar sig över en natt och bara gör slut helt utan anledning.
Jag tror det var bra för oss båda två att få höra att den andre är seriös i sina känslor. Det kändes iaf väldigt skönt för mig att både få höra och säga det till honom.


Över till något helt annat:

Jag är inte en såndär tjej som tycker det är kul att göra killen svartsjuk. I och för sig blir min älskade M aldrig svartsjuk men även OM han var svartsjukt lagd så skulle jag aldrig göra så. Och han försöker inte göra mig svartsjuk heller. Såklart.
Men det är ett fjortisbeteende som jag ser/hör alltför ofta hos bekanta.

Vissa tjejer (och killar) försöker ju verkligen få sin partner att bli sådär tveksam och osäker på om dom duger. Och jag fattar inte varför?!
Så vill man väl inte göra mot någon man tycker om? Varför vill man få den man älskar att bli osäker på sig själv? Wicked!!
Måste vara nåt tattigt försök till att få uppmärksamhet.

Jag får iaf den uppmärksamhet jag behöver av min pojkvän. Och jag är såpass säker i mig själv att jag inte behöver den från andra då.
Han ger mig ju redan allt jag behöver.
Liksom, varför fiska hos andra när jag redan har det bästa? Bara dumt.

Nä, jag tycker det är sorgligt att så många inte inser vad dom har förrän det är förlorat.
Var rädda om varandra!! Hela tiden!
Och för att blanda lite latin med engelska: Carpe Diem to the bone! ;)


Haha blev så fnittrig när jag tänkte på M nyss. har länge funderat vad han påminner om för karaktär och nu kom jag på det!

Det känns som att han är tagen direkt från nån gammal westernfilm där han är den där tysta snubben med cowboyhatten hängande nonchalant på sne och med ett halmstrå i mungipan, haha..
Sådär självklart kaxig bara genom att vara sig själv, men samtidigt beskyddande mot dom han håller nära.
Ja ni vet, sådär riktigt tuff och laidback. Och han får mig alltid att känna mig så speciell. Det är min baby det. Kan man vara annat än nöjd liksom?
Det är skitfränt! :)


Natti.

lejon.

By the way. Jag har en zebra-tischa. Alltså en tröja med en zebra på.
Såg på lindex för ett tag sen att dom har liknande t-shirts fast med ett lejon på. Hur coolt är inte det?!
Jag vill ha ett lejon på bröstet!!
Roaaarrrhh!

tortyr!

Vet ni hur svårt det är att få på sig strumpbyxor?

När man håller upp dom är dom typ 5cm breda. Med ben långa som en giraffhals.
Min vän E tyckte det såg ut som blöjbyxor med jättelånga ben. haha.. jag är benägen att hålla med.

Man får liksom ligga på sängen och dra allt vad man orkar. och när dom väl sitter där dom ska är det bäst att man inte drar ett alltför djupt andetag för går en enda liten pyttemaska så fortsätter den runt runt runt runt och runt och man har typ trashade byxor ala punkare sen. Jäkla tortyrbralls!

Och, tar man en mindre storlek får man såklart inte på sig dom alls. Och tar man en större storlek så töjs dom ut för mycket och blir alldeles fula efter ett tag.

Jag var helt svettig efter dagens försök att klä på mig så jag tror jag skippar allt vad skönhet heter ikväll och kommer dit som mig själv. Som den gamla trasa jag är ;) haha..

action.

Sov skönt när jag väl somnade inatt. Det var vääääärsta actionmovie utanför mitt fönster av krogmänniskor OCH hos grannen som är helt foolish och ligger och skriker mitt i nätterna. Kändes som jag bodde i ett dårhus. Inte ens hunden kunde sova liksom..

Men jag hann tänka och fundera en del under timmarna då folk inte lät mig få min skönhetssömn.
Jag försökte sortera och bena upp vad jag VILL och vad som är BRA för mig. Ofta kan det vara helt olika saker och ibland följer jag känslorna lite för mycket, trots att det inte är bra för mig.
Tex bara för att jag VILL knarka (eller slå ihjäl Fritzl, eller råna en bank, osv) så betyder ju inte det att det är BRA för mig. Förstår?
Ungefär så, fast det var ju kanske lite extremt..

Och, man ska inte ge den uppmärksamhet man inte får tillbaks.
Eller rättare sagt, slösa inte din tid och energi på någon som inte slösar sin tid och energi på dig.

Sommarbilder.

Grymmingsommar!

Jag och E på holmen förra sommaren med vovven.

Jag tror hon gör ett magplask efter en sten eller nåt annat jättespännande.

Sjukt kul hade vi allihopa iaf :)

Också jag och E på holmen med min dawg. Eller halva min, den högra halvan tillhör ju faktiskt E. Här kör hon några breakdance-moves.

Vi tillbringade nästintill hela förra sommaren med att gå långpromenader, palla äpplen, dricka kaffe, och bada med hunden. Helt underbart!

Det krävs inte mycket för att man ska älska livet ibland.

Good stuff!

Förresten (igen). En grej som är väldigt skön är att jag och M aldrig bråkar. Vi diskuterar, pratar, ibland är ledsna, osv. Men vi kommer fan alltid fram till något, och vi är båda jättenoga med att den andra ska förstå hur man känner/menar osv. Och den andra förstår oftast.

Det är otroligt skönt att ingen av oss är konflikträdd och att vi vågar ta upp saker som känns fel utan att vi behöver bråka om det. Jätteskönt!

Nu ska jag ut med hunden, och sen sätta mig och måla ett tag till. Är ovanligt pigg ikväll. Dessutom behöver jag frisk luft. Sen ska jag vädra lägenheten så att den också får frisk luft. Det får ju inte vara orättvist :)

Så fort jag mår bättre har jag bestämt mig för att ta bättre hand om mig själv. Äta bättre och på bättre tider, motionera lite mer än hundpromenaderna, röka lite mindre, meditera lite mer. Göra saker jag tycker om, och ja.. vårda mig själv helt enkelt. Inga stora grejer, bara lite mer ompyssling liksom. Jag känner att det är dags nu.
Och det ska bli jätteskönt!

Gråt ala fjortis..

Det var massa text här för ett tag sedan men jag raderade allt.

Usch, nu har jag grinat så ögonen svider och jag ser alldeles bakfull ut.
Jag är fortfarande ledsen i hjärtat, men kan inte göra något mer åt det.
Har pratat med honom och han med mig. Och visst hjälpte det, men jag har fortfarande den där ledsna känslan inuti. Jag önskar att denna lilla grej hade blivit uppklarad för längesedan...

Jag har aldrig lämnat ut mig såhär mycket för någon. Jo, en gång tidigare., och efter den gången blev jag livrädd för att göra det igen. Men sådant går tydligen inte att styra.

Mamma är den enda som vet hur knäckt jag var den gången för flera år sedan (tack och lov att jag hade o har henne).
Det är hemskt att lämna ut sig själv så mycket till en annan människa för att sen stå där ensam. Att verkligen visa vem man är, och sen ändå inte duga.
Nu vet jag ju att det inte var för att jag inte dög såklart, men det var den känslan man fick då just när det hände.

På något jättekonstigt sätt känns det ändå som att jag vill chansa och lämna ut mig själv till M. Som att jag själv vill leka med elden.. Konstigt.
Men han tar hand om mig som ingen annan gjort, och med honom känner jag mig någorlunda trygg. Det trodde jag aldrig skulle hända..
Fatta hur sällsynt det är att två människor möts och verkligen tycker om varandra för dom de faktiskt ÄR och inte för några de försöker vara. Jag tycker det är jättefint.
Om bara allting kunde vara så perfekt..


Trots att vårat förhållande ibland gör mig jätteledsen ända in i hjärtat så måste jag tro att det kommer något bra ur det. Att vi kanske utvecklas tillsammans och lär känna varandra ännu bättre. Jag måste tro det för ingen av oss VILL såra den andra med flit. Det vet jag..

Mellan oss är det bara kärlek. Och en del missförstånd. Men ingen illvilja.