All gråt har gjort att jag fått en sprängande huvudvärk. Jag har ångest, känner skuld, och har så ont i magen.
Det går inte att sluta gråta. Det känns så mycket mindre dåligt att bli sårad, än att vara den som sårar.
I ett missbruk fungerar fan inte huvudet normalt, även om det är vanliga värktabletter man äter. Man blir luddig och gör det man då tror är bäst. Dumt.
Jag tror inte ens jag kan förlåta mig själv. Han kanske kan förlåta, nångång i sitt hjärta, om jag har tur. Han har ett stort hjärta och förstår ofta mer än jag tror. Men förlåta sig själv är en annan sak när man känner sig usel.
Liksom, han är den jag aldrig aldrig aldrig vill såra, aldrig vara dum för, aldrig ljuga inför. Jag vill att han ska veta precis vart han har mig. Och så har man skaffat sig en lögn för längsedan när man var i ett missbruk, som sedan är mycket svårare att erkänna ju längre tiden går. Sen man blivit ren vill man inte erkänna något som kan skaka omkull den där bra ytan.
Men det funkar inte, jag vill ha det bra ända från botten, därför var jag tvungen att tala om det.
Jag tror till o med jag tvingat undan tanken på att jag ljugit om den saken. Förträngt och hoppas att det skulle försvinna bara nu när jag slutat. Så dumt.
Har man gjort något man mår dåligt över, som att ljuga för den man älskar, då blir det bara mer och mer tydligt att man MÅSTE säga något ju mer man älskar den personen och ju mer respekt man känner inför den. Tillslut måste man ta hål på bubblan för att inte kvävas. Och med resultatet att den andra såklart blir ledsen.
Jag känner mig hemsk.
Vi har det så fint och vackert tillsammans, vi har så roligt, tycker ofta så lika och har samma värderingar, vill åt samma håll och samma saker. Vi kan prata så bra och vi har ofta djupa diskussioner där jag beundrar hans insikt och kunskap.
Och jag ställer till det. Det går inte att göra mer fel..
Läste nyss en bok där det står "Äkta kärlek älskar dig för den du är, inte för det du gör".
Ja, fint skrivet visst, men är man inte det man gör då? Dåliga handlingar - dålig människa?
Jag vet inte.
Jag har hög moral och det är en av anledningarna till att jag mår så fruktansvärt dåligt.
Jag trodde aldrig vi skulle få det såhär nära och intimt med varandra, trodde aldrig att jag skulle känna sådan vilja att vara ärlig och rak mot honom. Det är som att det blivit det viktigaste av allt. Annars hade jag aldrig chansat och varit så dum och sagt något och äventyrat hans tillit till mig.
Nu är det gjort och jag är så ledsen..
Hade fått en sådan fin kommentar av tjejen som designat min blogg. Började gråta när jag läste det hon skrev.
Usch, ibland är man inte alls stolt över den man är. Just nu är jag verkligen inte det.
31 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Tårarna tar aldrig slut , det är bara orken som gör . Tycker det är bra att du gråter, eftersom det till viss del hjälper dig att släppa ut det värsta , även om det gör att man känner sig fruktansvärt mörbultad . Jag gråter också väldigt mycket ibland , men på ett sätt kan jag känna att det faktiskt är helande , och sova hjälper också . Om man nu kan det förståss .
Jag förstod lite det att det inte handlar om honom direkt , men det "drabbar" honom trots allt . DU är väldigt klok , som själv säger att lögner inte hör hemma i ett förhållande , det gör verkligen inte det . Och om man råkat dra in lögner i förhållandet , så är det väldigt starkt gjort att sedan försöka rätta till det man ställt till med , eller hur ? Många hade hellre fortsatt ljuga eller bara lämnat personen i fråga , som i sin tur definitivt hade anklagat sig själv . Jag kan inte låta bli att tycka du är väldigt modig och gjorde helt rätt .
Det som hänt dig tidigare i livet kan inte göras ogjort , det är går liksom inte , och det är ju det bästa att göra , ta tjuren vid hornen med detsamma , hur jobbigt det än är .
Glöm inte bort att det inte är fel i att gråta , även om det gör dig väldigt trött och ger dig huvudvärk , så är det förhoppningsvis också lite helande .
En liten kommentar är det minsta jag kan åstadkomma , det är faktiskt ganska skönt & veta att ngn förstår en . Det tycker iaf jag när jag är ledsen , även om det inte "hjälper" i den bemärkelsen , så kan det faktiskt vara till lite nytta .
Sök tröst hos din lilla vovve, hon/han kan nog trösta dig mer än du kan ana , min lilla vovve är så otroligt underbar & stöttande när jag är som mest ledsen och att känns hopplöst !
Skicka en kommentar