Särlekspreev!

Vaknade och mådde... inte helt bra imorse. Minst sagt..

Men efter medicin och M's sällskap så mår jag mycket bättre.

Han tog med mig ut och övertalade mig att äta. Vad skulle jag göra utan den mannen? Han är pojkvän, bästa vän, och världens bästa älskare i en o samma förpackning. Kan inte bli bättre!

Han är verkligen Mannen med stort M..

Här stod det en massa text som jag nyss raderade. Blev för invecklat och trist att läsa.

Men i korthet stod det att jag alltid är på min vakt. Att jag inte kan slappna av och njuta till hundra procent om jag inte känner mig trygg.

Vet inte varför det är så, men jag tror att det grundar sig i gamla trista minnen. Såna minnen man inte kommer ihåg utan som bara sätter sig i kroppen och i hur man fungerar. Förstår ni?

Det stod också att M får allt sådant att blekna mer o mer. Han ersätter gamla trista minnen med nya fina. Han får mig att slappna av och njuta.

Och DÅ, då kan jag vara mig själv. Den roliga o glada personen jag tycker om att vara.

Den jag är på riktigt.

Jag älskar livet, kärlek, spänning, och trygghet. Och för första gången någonsin känns det som att alla dessa bitar håller på att falla på plats, samtidigt. Mycket tack vare en viss person, såklart.

Jag älskar att leva, och jag hatar att ha tråkigt.

Jag älskar spänning, och hatar när saker går för sakta.

Jag är otålig och vill att allt ska ske nu nu NU och helst redan igår!

Jag älskar trygghet och lugn, och tiden får aldrig stanna.

Har man hittat riktig kärlek klarar man allt.

Jag vill göra allt. Uppleva allt. Och allra helst med honom. Från minsta lilla sak till det allra största. Och det bästa är, att vi har hela livet på oss.

Med honom är allt så nytt, spännande, häftigt, skrämmande, roligt..

Han får mig att uppleva både saker och känslor som är helt nytt.

Äsch, han är en grymming till människa helt enkelt ^^