Är det något spöklikt med att ha stånd klockan sex?

Min älskade M. Vi somnade inte förrän efter sex imorse, och han ska jobba elva timmar med start klockan tio. Tror ni han klagar? Aldrig.
Vi har så roligt ihop att vi inte vill somna, det är inte hälsosamt för honom, stackarn..

Skitstressigt när han ska till jobbet, han är försenad osv. Då åker han och köper världens största baguette till frukost till mig, sen vidare till affären o köper mjölk, sen hit o lämnar det, SEN åker han till jobbet, trots att han redan var sen innan.

Han är så omtänksam och snäll att jag får skuldkänslor och tycker så sjukt synd om honom som måste jobba idag.
Jag önskar så att vi hade kunnat byta. Att jag kunde jobba alla dom där timmarna och att han bara kunde ligga och lata sig och inte göra någonting alls. Han är så jäkla duktig.
Han klarar fan allt!
Och han gör mig glad ända in i hjärtat.

Dessutom tyckte han inte alls att mitt hår var så hemskt som jag tycker. Thank God. Då hade jag dött en smula.

Nu ska jag mumsa macka och planera min dag!
Städning står på agendan iaf. Trist, men välbehövligt :)