01 juli 2009

Självmord.

"Varje dag tar 5 svenskar självmord. Det är dubbelt så många än vad som dör i trafiken.
I Sverige är självmord den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar 15-24 år..."


Detta händer alltså i Sverige - idag - på 2000-talet. Visst är det väl helt otroligt?! Ändå är det fortfarande så tabubelagt att prata om självmord.
Hur ska det någonsin bli bättre om människor inte ens pratar om det? När folk skäms för att må dåligt?

Förstår ni, fem svenskar varje dag mår så otroligt dåligt och ser så nattsvart att de tycker att självmord är den enda utvägen. Tänk om rätt hjälp hade funnits för dom. Tänk om någon hade kunnat ingjuta en liten strimma hopp i deras så nattsvarta mörker och hopplöshet de måste bära inom sig.
Usch jag blir så ledsen..

Jag har själv mått väldigt dåligt när jag var yngre, och vet hur viktigt det är att få bra hjälp. Inga dömande, stressiga, eller oförstående människor runtomkring kan hjälpa någon som mår sådär illa. Man måste få hjälp att resa på sig när man ramlat. Bra hjälp. Proffesionell hjälp.

INGEN människa ska behöva gå och fundera på om det vore bättre att inte finnas i livet. Ingen ska behöva må så dåligt.
Så många liv som bara försvinner pga ett dåligt mående som det SKA finnas hjälp för.
Och det lämnas kvar så många ledsna människor som alltid, hela livet, kommer fråga sig "varför", och om de kunde gjort något.
Det är så sorgligt..

Men man får inte prata om det. Det är tabu. Idag ska alla människor stöpas i samma form.
Man ska leva utan problem, ha många vänner, göra karriär och tjäna pengar. Och allt detta ska flyta på utan problem och utan att ifrågasättas eller stickas ut.

Det är viktigare att ha ett liv som ser bra ut, än att ha ett liv som faktiskt känns bra.
Det är viktigare att utsidan ser bra ut, än att själen mår bra.
Visst är det väl konstigt?

Bryter man ett ben går man till läkaren och sen skriver vänner små hälsningar på gipset och tar hand om en när man inte kan gå och handla.
Men har man ont i själen får man smyga iväg till en psykolog. Skämmas över att sitta där i väntrummet och känna att alla tittar på en. Det är ofta inget man pratar högt om.
Varför varför varför är det så??!

Är det konstigt att så många har ont i själen idag?
Allt är inte ett samhälles fel, men det finns mycket i det som påverkar. Denna stress och hets att vara som alla andra, må som alla andra, fungera som andra, klara och orka allt..
Är det så jävla konstigt att folk mår dåligt??
Jag tycker inte det..

Jag önskar att det blev mer accepterat och ofarligt att tala om själslig smärta, och om självmord. Därigenom, tror jag, att mycket skulle kunna bli bättre.

1 kommentarer:

Juri sa...

Jag tycker att det här ämnet borde uppmärksammas mycket mer i media och i politiken. Vi ungdomar har det väldigt svårt att ta oss fram. Utan stöd från något håll så klarar man sig knappt. Som student är det extra svårt tycker jag. Det annonseras messt heltidsjobb verkar det som. För en student som kan ta jobb men inte får det så är det väldigt frustrerande.

Bra skrivet !

Skicka en kommentar