Frisk..

Jag vill bli frisk och jag ska fixa det. Jag tänker på hur det kommer bli sen, om några veckor, när allt blivit bättre. Hur skönt det kommer bli. Hur mycket piggare och gladare hela jag kommer att vara.
Hur mycket enklare allting kommer bli. Jag använder mig o M som motivationsfaktor. Vi har det jättefint nu, det är verkligen på topp. Vi har världens finaste kärlek. Men det blir skönt att tex kunna åka iväg på morgon utan att behöva vänta i flera timmar innan man kan dra..
Mycket såna småsaker ser jag fram emot. Att kunna ligga och mysa på morgonen utan att ha trehundra myror springandes i kroppen.

Jag hoppas så mycket att allt kommer vara som vanligt under några veckor. Inget tjafs, inga oförutsedda händelser, inget konstigt..
Det kommer att vara den bästa hjälpen. För då kan jag koncentrera mig på att må bättre istället för att lägga den energin på konstigheter som bara ger ångest iallafall.
Så det hoppas jag mest av allt, att allt kommer att vara lugnt och precis som vanligt..

Det känns lite som jag gör en livsförändrande och ganska stor sak. Ändrar något jag gjort i flera år.
Men.. det kommer något bra ur det. Måste bara påminna mig själv lite då och då att det kommer att bli bättre. Att jag kommer få mer energi, kommer orka mer, bli gladare, må bättre helt enkelt, i slutändan.

Jag är så tacksam att M finns vid min sida. Med honom blir allt lite enklare.
Och utan honom vet jag att detta inte alls hade gått.
Tack.