13 juli 2009

Snurrig?

Vackra underbara fina kärlek. Finns det något bättre?

Igår satt jag och bölade framför min vän P och tittade på honom med ögon röda som en alkoholists och sa:
"Lyssna noga nu P, bli aldrig riktigt kär, låt ingen komma åt ditt hjärta. De vackra stunderna i kärlek kan aldrig uppväga smärtan som kommer sen. Kärlek gör bara göra så jäävla ont, du klarar dig bättre utan, buhuuu.." typ.

Han tittade på mig med stora ögon och nickade allvarligt.
Han klappade mig på huvudet, höll min hand och sa så seriöst han kunde "Jag lovar linda, jag ska aldrig bli kär".

Idag ringer jag honom och säger:
"Lyssna nu P, kärlek är så jävla grymt. Det får dig att flyga och må som en Gud. Vänta tills du hittar äkta kärlek, då spelar inget annat någon roll, kärlek är det finaste som finns"

Snacka om att jag måste göra honom förvirrad! Men han blev glad av att höra att hoppet för kärlek inte är ute för honom heller ;)


Stackars P!!! Just då menade jag det när jag sa det, men det är ju sånt man säger när man är ledsen och tror att allt är över. Och det brukar ju de flesta runtomkring veta, alltså att det bara är sånt man säger när man är därnere och kryper i depphålet.
Precis som att man säger dumma saker i stridens hetta, man menar det ju inte egentligen.
Men snälla P har alltid lyssnat så väldigt mycket på mig. Han slutade till o med röka både hasch o cigaretter när jag sa åt honom att han skulle sluta med sprutan i armen om han inte skärpte sig *skratt*.

Och vaddå aldrig bli kär, stackarn är 24 år och har hela livet framför sig, SJÄLVKLART ska han bli kär, flera gånger om!! Han är värd det allra bästa. han är en bra kille, rakt igenom. Aldrig några mindgames, inga fulspel, bara ärlighet. Han kan inte ens ljuga om han vill.


Och det ÄR så, kärlek är något helt gudomligt vackert. Du kan flyga lika högt som du kan krascha hårt. Och det är risker som är väl värda att tas.
Jag har det finaste en människa kan drömma om - äkta kärlek.
Det är obeskrivligt vackert och det största jag någonsin upplevt.

1 kommentarer:

Jennie sa...

Det är som du säger , ju högre du flyger desto värre blir kraschen , men hur ska du någonsin kunna vara lycklig om du inte flyger högre än du trodde du kunde göra . eller hur ?
Vi människor är sådana , vi testar gärna våra gränser , töjer liksom lite på dom , sakta men säkert .
Hoppas allt löser sig , jag vet hur det kan kännas ibland ,men faktiskt så är man samtidigt lika lycklig , eller hur ? :)
det väger upp liksom .

Skicka en kommentar