Lycklig!

Jag måste återigen göra er avundsjuka och tala om hur otroligt lyckligt lottad jag är!

Det är galet, jag trodde inte man kunde vara såhär kär.
Eller, det är mer än kär, det är liksom allt.. Ända inifrån hjärtat och ner till fötterna och upp i huvudet!
Med honom är jag alltid däruppe i det blå nånstans. Underbart.

Han är verkligen en sådan som står kvar när andra faller. En stark människa som verkar veta vad han vill (och får det dessutom).

Och på ett sätt känns det ändå bra att vi tvingades visa oss ledsna och sårbara den där gången, för efter det behöver ingen av oss ha någon mask eller låtsas vara några vi inte är.

Det känns bara så klyschigt rätt.
Han får mig att må som en prinsessa.
Jag vill ge honom allt.



De bästa av förutsättningar..