...

Hur ska jag skriva nu utan att någon känner sig dålig.
Hm..
Alltså, alla i min familj vet att det jag är absolut mest rädd för, det är att såra andra människor eller göra dom arga. Att få andra människor att känna sig dåliga, det är något jag verkligen hatar av hela mitt hjärta.
Och när jag då ändå får folk att känna sig kassa, då mår jag verkligen inte bra.


Jag vet att jag hårddrar det, men det är fan en hårfin gräns mellan att vara såpass rak att det uppskattas, och rak så det får någon att känna sig dålig.
Jag vill inte såra.

Trots att han två minuter senare säger att det är bra att jag är rak, så är det ändå känslan av att jag får honom att känna sig dålig som fastnar.
Han VET att jag aldrig menar att få honom att känna sig dålig, men när han säger det så tystnar jag som en mussla på en gång.
Jag hatar att få folk att känna sig dåliga!!
och om det är på bekostnad av att jag ska vara mindre rak, då får det vara så.


Jag tycker han är en underbar människa, och jag tycker vi har ett underbart förhållande. Men för det måste man väl kunna ha ett bråk/tjafs/diskussion/whatever utan att förhållandet ska bli dåligt eller svajigt?
jag önskar iaf att det var så.


Det blir fel igen för jag vet att han kommer känna sig kass när han läser det här. Eller så tycker han att jag är dum. Och jag kanske är dum? Även om jag inte menar att vara det.
Jag vet inte. Antingen slutar jag blogga. Men det är min ventil.
Eller så måste jag försöka lägga band på mig.
Skitsamma, jag mår inte bra just nu. Ska lägga mig och sova.

Han är så förstående, och väldigt ödmjuk i sina ramar mot mig. Trots det är det bara detta som fastnar, att jag får honom att känna sig dålig.
Det är det sista jag vill. och nånsin velat. Jag har ALDRIG menat eller velat såra honom.

Fuck, i mina försök att vara förstående till saker jag aldrig varit med om tidigare, så blir det bara fel.


Önskar jag kunde trycka på en knapp som gör att jag aldrig mer säger något som kan uppfattas som dåligt eller som att jag försöker få honom (eller nån annan för den delen) att känna sig värdelös.


jag har sjukt nära till mina känslor. Alltid haft. Jag kan gråta av upprördhet eller frustration. Eller av sorg. Skrika om jag blir arg. Skratta för högt om jag är glad. Prata för mycket om jag känner mig pratglad, osv.
Men ibland blir det så fel...

Liksom.. i mina känslor menar jag aldrig att anklaga eller skälla.
men det blir så himla fel, och det är jag verkligen ledsen över.

Det är kanske bara mitt eget fel att det blir såhär. Jag önskar att jag aldrig hade tagit upp något utav det vi pratade om ikväll.
Jag har svårt att vara tyst om hur jag känner eller tycker, och jag förstår honom. Det blir nog för mycket.


Usch jag mår skitdåligt och är helt ledsen inuti. Bara mitt eget fel.
Måste nog försöka sova.