låååångt inlägg.

Har varit en fin dag. Solen lyste och jag har mått ganska bra.

Har spelat en massa gitarr. Och dammsugit. Och lockat håret! Trots att jag inte har speciellt tjockt hår tar det ändå runt 1,5 timme att gå igenom allt barr med locktången. Fatta 1,5 timme, för att vara fin EN kväll. Haha, ibland fungerar vi tjejer konstigt!

Jag och M var ute och åkte bil ett tag ikväll. Trots att jag är riktigt bilrädd så känns det rätt så tryggt att åka med honom nu. Han kör bra och stabilt faktiskt. Dvs sålänge jag sitter i bilen. När han är ensam vet jag att han kör snabbt som en dåre, adrenalinejunkie ;)

Tyvärr slutade kanske inte kvällen så som det var tänkt, men vissa saker går inte att göra något åt.
Ibland får man backa. och det har jag inget emot sålänge det är en bra anledning. Och det var en bra anledning ikväll. Det kommer ju dessutom fler kvällar.

Vi hade dessutom ett grymt bra samtal i hans bil idag. Inte många män som kan ratta bil OCH föra en vettig diskussion samtidigt haha..
Ett sådantdär samtal som gör att man hoppar fram ett skutt. Som gör att man lär känna varandra ytterligare.

Vi kom iaf överens om att vi kan vara säkra på varandras känslor, och att ingen av oss är såndär som ändrar sig över en natt och bara gör slut helt utan anledning.
Jag tror det var bra för oss båda två att få höra att den andre är seriös i sina känslor. Det kändes iaf väldigt skönt för mig att både få höra och säga det till honom.


Över till något helt annat:

Jag är inte en såndär tjej som tycker det är kul att göra killen svartsjuk. I och för sig blir min älskade M aldrig svartsjuk men även OM han var svartsjukt lagd så skulle jag aldrig göra så. Och han försöker inte göra mig svartsjuk heller. Såklart.
Men det är ett fjortisbeteende som jag ser/hör alltför ofta hos bekanta.

Vissa tjejer (och killar) försöker ju verkligen få sin partner att bli sådär tveksam och osäker på om dom duger. Och jag fattar inte varför?!
Så vill man väl inte göra mot någon man tycker om? Varför vill man få den man älskar att bli osäker på sig själv? Wicked!!
Måste vara nåt tattigt försök till att få uppmärksamhet.

Jag får iaf den uppmärksamhet jag behöver av min pojkvän. Och jag är såpass säker i mig själv att jag inte behöver den från andra då.
Han ger mig ju redan allt jag behöver.
Liksom, varför fiska hos andra när jag redan har det bästa? Bara dumt.

Nä, jag tycker det är sorgligt att så många inte inser vad dom har förrän det är förlorat.
Var rädda om varandra!! Hela tiden!
Och för att blanda lite latin med engelska: Carpe Diem to the bone! ;)


Haha blev så fnittrig när jag tänkte på M nyss. har länge funderat vad han påminner om för karaktär och nu kom jag på det!

Det känns som att han är tagen direkt från nån gammal westernfilm där han är den där tysta snubben med cowboyhatten hängande nonchalant på sne och med ett halmstrå i mungipan, haha..
Sådär självklart kaxig bara genom att vara sig själv, men samtidigt beskyddande mot dom han håller nära.
Ja ni vet, sådär riktigt tuff och laidback. Och han får mig alltid att känna mig så speciell. Det är min baby det. Kan man vara annat än nöjd liksom?
Det är skitfränt! :)


Natti.