Långt.

Här kommer ett lågt inlägg så ni som är sömniga i ögonen: sluta läs, det är ändå mest bara dravvel ;)

Måste skriva av mig. Ibland är det enda sättet att må bättre. Märker dock en liten förbättring. För några dagar sedan orkade jag ju inte ens sitta uppe o skriva, det gör jag nu. Yeay, happytimes. Jag måste bara försöka se de små framstegen o ta fasta på dem..

Det är mycket berg-o-dalbana i mitt sinne just nu. Det är iofs bättre än när det bara var nedåt o svart. Nu är jag deppdown ena stunden för att i nästa känna mig skitglad.

Fick några tänkvärda ord av en stöttepelare tidigare idag. Han sa
"Du måste ha tålamod. Tålamod = Mod att Tåla."

Sant.
Mitt tålamod är inte det bästa, minst sagt. Får jag en idé så ska det hända NU och helst redan igår.
Ska ta upp min meditation igen för den mår jag faktiskt bra av. 20 minuter varje kväll kan man faktiskt avsätta.
Det blir som ett sparkonto på det bra måendet. Man kanske inte känner att det blir bättre just för stunden, men fortsätter man trots det så kan man ta ut på "Må bra kontot" efter ett tag.

Försöker tänka på alla saker jag ska göra när jag mår bättre. Då blir jag glad för det betyder att jag inte kommer må såhär för alltid. En vecka till kanske, sen är jag nog på benen igen.

Det jag ser fram emot mest är:

Att åka till Kolmården.
Att kunna gå upp på morgonen utan att må dåligt.
Att kunna duscha utan att vattnet känns som spikar mot huden.
Att kunna sova hos M utan dåligt mående.
Att orka städa utan att få feber och bli kokhet.
Att orka gå låååånga promenader igen utan att få ont överallt och bli sådär trött.
Att få sova en hel natt utan att vakna och sängkläderna är fuktiga av ångestsvett.
Att kunna sitta på balkongen och njuta av solen utan att frysa och rysa o kallsvettas.
Att bli mig själv mot M, mamma, E, och alla andra jag bryr mig om.
Att följa med M ut o sitta vid vattnet och kunde njuta av det ist för att tänka på att jag har ont.
Att umgås med E och ha våra evighetslånga diskussioner.

De sakerna ser jag fram emot mest och jag kommer känna mig riktigt lycklig den dagen jag vaknar och faktiskt mår OK. Kanske är det inte så långt kvar. Hoppas hoppas.
Som sagt, tålamod är inte min bästa vän men jag måste försöka bli kompis med just tålamod nu. Vänta o vänta, kan inte göra så mycket annat. För detta SKA bli bra. Det bara är så. Det ska det. och det blir det. Måste bara ha lite tålamod.

Jag har en hel sommar framför mig och den ska bli bra, så enkelt är det och jag ska inte ens snegla på några genvägar som droger. Att må bra en enda dag för att sedan må skräp i flera månader, det är inte värt det.
Dessutom klarar jag av de vardagliga sakerna nu med lite jävlaranamma. Jag fixar att ta hand om hunden, städa, duscha. Det är jobbigt, men det går. Det orkade jag inte de första dagarna, men det gör jag nu. Små framsteg. Babysteps, som jag måste påminna mig själv om.
Ta ett djupt andetag och inse att det blir bättre, även om det tar lite tid.
Och de hjälper när jag inser att jag mår lite bättre idag än vad jag gjorde för fyra dagar sedan.

Men jag har inte så mycket att välja på så det får ta tid. Jag måste sluta tänka på att andra tycker att jag är tråkig osv, jag gör ju detta för mig själv. Inte för att det är kul utan för att jag måste och för att jag ska kunna må bra sen.

Ibland kan man inte bestämma allt själv utan man får helt enkelt finna sig i situationen och gilla läget. Okej gilla läget är kanske att ta i, men acceptera att det är som det är JUST NU. Men också att det snart blir bättre.

Långt inlägg som sagt men jag älskar att skriva, och prata, och skratta. Snart är jag back on track och då finns det minsann ingenting som kan stoppa mig. Hell no!

Jag älskar faktiskt att leva och snart är jag där igen!
Lite tålamod bara. Mod att Tåla.
Det tyckte jag var bra sagt :)