Jag har en underbar pojkvän. Alltså verkligen underbar. Han tar hand om mig på alla tänkbara sätt och är väldigt mån om att jag ska ha det bra.
Jag har sådan TUR som har honom i mitt liv och varje dag med honom blir en vacker dag och jag är fortfarande så förvånad över att man kan klicka såhär med någon.
Han vet att jag älskar honom för den han ÄR.
Men jag har så otroligt svårt att ta emot saker och han är väldigt generös mot mig. Jag vet pengars värde alltför väl och jag vill att han ska ha sina pengar för sig själv. Dom ska varken jag eller någon annan ta del av (förutom hans dotter såklart) för det är hans pengar.
Jag blir (såklart) jättesmickrad, glad, och uppvaktad när han ger mig saker. Det är något jag aldrig varit med om. Någonsin.
Samtidigt skriker hela mitt inre att det är fel fel fel. Man gör inte så. Alltför många (tjejer) bara vill ha och vill ha saker och är bara så äckligt egoistiska och jag hatar det.
Jag har alltid varit generös själv, med det jag har dvs.
Man tar inte emot om man inte kan ge något minst lika bra tillbaks.
Och det kan jag ju inte.. tyvärr.
Han är så otroligt omtänksam att jag inte ens vet vad jag ska skriva längre..
Jag önskar bara jag kunde göra något likvärdigt för honom. Jag vet att han inte tycker att det behövs. Men det hade känts så skönt för mig.
Jag vill ju att han ska känna sig lika glad och omtyckt som han får mig att göra..
Han är det finaste som finns.
28 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar