Ragg?!

Tog med J (min hund) ner till älven idag och hon slängde sig i lika glatt som alltid. Det bästa hon vet är att bada, och göra magplask. Ordentliga sådana!
På en bänk lite längre bort satt det två killar och en liten flicka i 3-4 årsåldern. Dom tittade o skrattade åt min hund ett bra tag, sen kom dom fram för att fråga om Mathilda (ena killens dotter) fick hälsa på min hund. Självklart. Men...
min hund är lite väl ivrig så jag kopplade henne för att hon inte skulle springa omkull den lilla tjejen i glädjeruset. J ÄLSKAR nämligen barn. Dom är ju i ungefär samma höjd och går så lätt att pussa på då :)

Men jäklar vad den lilla tjejen var tuff! Hon bara skrattade när J buffade på henne så hon ramla bakåt. J är ändå en ganska stor svart hund, visserligen otroligt glad o kärvänlig men för små barn kan det lätt bli lite otäckt. Men nejdå, dom blev riktiga kompisar. det var lite skoj att se :)

och... inte för att låta hemsk o känslokall MEN, än en gång fick jag känslan av att jag gjort rätt, att jag VERKLIGEN vill vänta med barn för lååång tid framöver. Många år.
Kids är söta och goa på alla sätt men.. inte egna.


Well, båda killarna var tydligen ensamstående pappor (lite ovanligt?!) med kidsen på heltid förutom varannan helg.
Innan jag o vovven gick hemåt blev jag bjuden på grillfest på måndagkväll. Hur ofta händer sådant liksom?! Jag tyckte det var jättesnällt gjort!
Fatta i kalla anonyma Sverige (okej varma sverige just nu men ändå), där man knappt får heja på främlingar för då tycker folk att man är kokko, kommer det fram två trevliga människor och börjar snacka bara sådär. Kul ju!
och jag är rätt öppen och glad av mig när det kommer folk så det brukar vara ganska enkelt att lära känna varann.

Men.. som vanligt är det något som inte stämmer när folk är sådär trevliga i Sverige som man önskar att alla alltid var, för.. Jag tackade såklart glatt ja till grillfesten och frågade i samma mening om det var okej att jag tog med killen?
Jag tog ju för givet att pojkvännen skulle följa med isåfall och att det skulle vara nemas problemas för dom.

Båda killarna blir sådär tysta en sekund för länge o kollar på varann och sedan säger den ena typ:
"njae.. vi trodde ju du var ensam..men.. ptja jo det är väl okej, tror jag. Fast, jag vet inte om det blir just på måndag för jag kanske ska jobba..." osv osv. Värsta långa förklaringen!
Jag bara flinade, sa okej, och gick hemåt.
Larvigt!

Varför tar man för givet att en ensam tjej med hund är singel? Newsflash!! Jag kan väl vara i ett förhållande trots att jag inte går bredvid min pojkvän dygnet runt. Bara för att vi inte umgås heeeela tiden så betyder det knappast att man är ensam.
Och varför bjuder man ett potentiellt ragg på grillfest INNAN man ens vet om tjejen ifråga är singel eller ej om det nu är så att man bara vill ha dit eventuella ragg? Det var så jäkla uppenbart!
Ääääsch, fånigt :)
Men men, deras förlust. Hade jag o killen fått komma dit båda två hade dom ääälskat oss ^^ Vi är ju liksom bedårande ihop! ;)
Nä, det där dissar jag minsann stenhårt. Antingen är vi välkomna ihop, eller inte alls. Punkt. Såklart.

Nytt inlägg kommer strax. Hold on...