Fan..

M ringer o frågar mig om en tjänst. Ingen stor eller svår tjänst alls, men fortfarande - han frågar MIG om något för en gångs skull. Och det blir jag jätteglad av!
Han frågar ALDRIG om något trots att jag bett honom. Jag är sååå ivrig att hjälpa till med vad som helst för honom, just för att jag aldrig får göra det.

Så börjar vi tjafsa i telefonen. Tjafset handlade inte om att göra/inte göra denna lilla tjänsten, men det slutar naturligtvis med att han säger "nej du behöver inte göra något jag fixar det ändå".
Fan..
Tjafset var om något annat, att jag frågade på fel sätt osv. Men jag hade blivit sååå grymt glad om jag för en gångs skull hade fått göra något. Bara en enda gång liksom..

Well, vi blir sams o jag frågar om jag kan få göra samma sak imorgon istället då. Men nej, då är det kanske mycket på jobbet osv och då hinns det kanske inte ens med att ätas (vilket jag förstår). Men förbannat trist..
Jag undrar om han ens vet hur mycket det skulle betyda om jag fick göra en endaste liten sak för honom..
Att det verkligen skulle kännas bra ända in i hjärtat att få göra något, vad som helst.
Jag hade njutit av varje sekund..
Jag VILL känna mig behövd om det är något. Jag VILL kunna hjälpa till..
Fan.. Det hade känts så väldigt bra att få göra NÅNTING..

Och nu är ju chansen borta och jag vet att han inte frågar igen och jag tycker det är så förbannat tråkigt...
Jag tror inte det är någon big deal för honom, men för mig.. Jag hade velat så jävla gärna!!

Jag skulle aldrig ens frågat vad det handlat om, bara gjort det utan att fråga en enda fråga.
Då hade jag iallafall fått göra det.
Det hade känts så himla bra..